Ibland slår det mig. Eller ganska ofta faktiskt. Vi har en dotter nu.
Under graviditeten så var jag väldigt inställd på att vi skulle få en kille till. Ärligt talat så var jag lite rädd att min önskan om en dotter skulle göra att jag blev besviken om vi fick en kille så jag tänkte att det är lättare att hantera om jag är inställd på att det är en kille från början. Jag har alltid önskat en son och en dotter (i den ordningen också) men insåg att efter första graviditeten att detta nog inte är något man kan styra så mycket över. Ändå så var det många tecken denna gången som gjorde att känslan sa tjej men det vågade jag inte säga eftersom jag var rädd för att andra skulle tycka och tänka saker.
Vår dotter föddes och i det ögonblicket kände jag, familjen är komplett. Jag vill inte ha fler barn. (Och så känner jag fortfarande älskling.) Men jag undrar hur jag känt om vi fått en kille. Jag funderar ibland på att om par som fått två barn av samma kön är mer benägna att skaffa ett tredje barn för önskan att få ”en av varje”. Vad tror ni? Hur har ni känt, som har både kille/tjej, två av samma eller som har fler än två barn?
Har ofta tänkt att jag skulle läsa boken ”Dotter önskas”. Tror många tjejer känner så, att de önskar en dotter.
Envis men go’
Storebror
