Före och under bilder

När man inte är helt nöjd tar man inte så många bilder på sig själv vilket kanske är dumt för det är bra att kunna jämföra med och se att det faktiskt händer något. Jag har i alla fall letat fram en gammal bild och en ny bild och jag tycker själv att jag ser skillnad. Jag ser inte lika smalfet ut utan börjar faktiskt blir lite mer tonad.

Första bilden är från maj månad. Då hade jag precis börjat springa igen men tränade inte så mycket mer än just bara löpning 2-3 gånger i veckan.

Understa bilden är tagen igår och ja, det börjar väl likna något.

Konfirmerad

I helgen besökte vi mannens syster med familj då sonen skulle konfirmeras. Jag skäms lite grand över att säga att vi inte träffat dem på nästan tre år så det innebär att i helgen var första gången de träffade Lykke-Lie. Får se till att det inte dröjer lika länge till nästa gång.

Medan vi satt i kyrkan så läste jag på programmet vilka övriga konfirmander var. Fastnade på ett efternamn som jag kände igen och tänkte att det kanske inte är så vanligt och kanske en gammal barndomsvän också är här då. Tittade runt lite i kyrkan men hur skulle jag någonsin kunna se om hon var där bland alla människor som fyllde den lilla kyrkan. Kan ju faktiskt vara så att det är rätt vanligt. Gick inte så jättelång stund så såg jag min barndomsvän två rader framför mig.

Hann prata lite kort och inser att vi måste ses snart igen. Verkligen superroligt att träffas och totalt oväntat.


Barnen skötte sig exemplariskt i kyrkan. Lykke-Lie blev kanske lite trött och ville gärna pilla på det mesta men hon var rätt tyst och charmig med de runt omkring. (Eller hemska tanke, tänk om de runt omkring tycker hon var jättejobbig och bara log för att så beter man sig när odrägliga barn far runt i kyrkan). Nä, inte vårt charmtroll.

Suddig

Ibland kan jag fastna för bilder som egentligen inte är bra på något sätt och särskilt inte skärpan, men det är ändå något i dem som gör att jag gillar dem.

Kanske att det är min underbara son med det härliga leendet som gör bilden.

Ett foto i timmen

Idag drog Kaisa igång ett foto i timmen så jag hakade på.

Nio någon gång och det är dags för Lykke-Lie att klä på sig

Tio ungefär och jag borde också klä på mig, men fastnar någonstans.

Runt elva kanske så väger jag traderapaket och Milton vill väga sina bilar

Vid tolv cirkus fixar jag lunch, fast först en bild ;)

Efter ett har jag fått ett monster i familjen

Runt två önskar Lykke-Lie gunga med sin docka, går sådär

Sen vid tre ska det ritas lite grand

Vid fyra lyckas jag sätta på en film på ps3:an och Milton utropar – Mamma, du kan!

Vid fem är mannen hemma och det vankas mat

Efter sex så diskar jag en snabbis

Mormor kommer in och säger hej och godnatt

Liten tjuvtitt

Håller som bäst på att göra klart det sista på nästa års almanacka. Ute i god tid som vanligt.

Juli som även är lilltjejens födelsedagsmånad kommer bli som ovan. Jag tycker det är roligt att använda de bilder som jag tagit under året till nästkommande års almanacka. Då minns man lite extra alla underbara stunder. I år ska jag prova att beställa almanacka från fujidirekt. Har hört både ros och ris och tänkte bilda mig en egen uppfattning nu. Gillade i alla fall storleken och designen på almanackan.

Mofars historia

Är det något som jag är så enormt glad att kunna spara till mina barn är det den berättelse min pappa skrivit om sitt liv till Milton och Lykke-Lie.

Det är även roligt för mig att kunna läsa om hans liv och allt han varit med om. Jag hoppas att jag på ålderns höst kan göra något liknande för mina framtida barnbarn. Tänker att det är något väldigt intressant och fint att spara för framtida generationer.

Boken är gjord hos Solentro och jag tycker kvalitén är bra och framförallt, ett underbart minne!

Nytt

50/1,4
Idag fick jag hem ett objektiv av typen Pentax 50/1,4. Först var jag lite tveksam till att behålla det då jag efter jag beställt det läst om brännviddsförlängning vilket innebär att min kamera med ett 50 mm objektiv skulle blir som ett 70 mm objektiv ungefär. Dock är detta objektiv betydligt mer ljuskänsligt och verkligen något jag saknat så jag gillade det på stört när jag provat det med några bilder. Och dessutom blev jag glad över att det jag tycker varit problem med mitt andra objektiv (skärpan) kändes betydligt mycket bättre i denna. Då kanske det inte är jag som varit totalt kass på att fota med bra skärpa ändå.

Var tvungen att provfota lite inomhus. Vanligtvis brukar jag få höja ISO till runt 400 men nu gick det alldeles utmärkt att ha på 100. Nu kanske jag kan ta lite mer hemmabilder så ni får en liten inblick i vårt lilla krypin.

Tomaten i bilden har legat där cirka en månad utan att bli dålig. Tänkte se hur länge till den kan ligga där. Tomter tycker jag annars brukar bli dåliga rätt snabbt. Mannen tror att det är för att den inte kommer i kontakt med något annat som den håller sig. Jag undrar vad den är besprutad med.

MilleEn bild på Milton med nya objektivet.

Färdigkrigat

Igår fick jag brev från Pliktverket om att min inskrivning upphört. Jag är inte längre krigsplacerad med andra ord. Känns som ett bokslut, rätt skönt.

När jag fotade Clara igår så slogs jag av att jag fick rätt många fina bilder mot vanligtvis när jag fotar. Skulle vara trevligt om jag kunde få så fina bilder på mina egna barn också. Kanske är så att det är lättare att fota barn om det finns en annan vuxen med. Antar att jag får ta mannen till hjälp lite mer.

Sedan har jag tänkt på hur många tusentals bilder jag har som bara kommer ligga där i sin mapp och ruttna. Det är ju egentligen väldigt få bilder som jag vill framkalla när det väl blir dags. Borde kanske bli bättre på att rensa ur de bilder som inte kommer användas för hur mycket onödigt utrymme tar de inte?

Idag var jag iväg till en affär i stan och provade byxor. De var så ooootroligt hjälpsamma i affären och när de frågade om jag ville prova några tröjor till kunde jag inte säga nej. Så jag provade och provade och provade och kände mig tillslut tvingad att köpa ett par byxor och en tröja. Provade detta nu när jag kom hem och kände att nej, detta var inte alls vad jag ville ha. Så imorgon måste jag gå tillbaka med dem. Uppskattar verkligen att de är så hjälpsamma men det känns ju inte så roligt att köpa saker som jag egentligen inte vill ha bara för att visa att jag är tacksam över den hjälp jag fick. I-landsproblem.

Clara

Clara

Idag har Anneli varit här med sina barn. Jag har fått nöjet att fota Clara vilket var riktigt roligt och en utmaning. Önskar verkligen bli bättre på att fota barn och då är det roligt att kunna öva och fota andras barn.

Clara är en söt liten tjej på 10 månader som just lärt sig krypa vilket gjorde att hon gärna ville utforska allt annat som var i rummet. Men några fina bilder tycker jag ändå att vi lyckades få.

Clara

Clara

Idag fick jag även en liten present av Milton. Han hade gjort ett halsband till mig på dagis. Gullhjärtat mitt! Känns som en sak som absolut måste sparas för framtiden. Miltons första halsband.

Avatar

Wow, vilken underbar film Avatar är! Är så glad att jag fått se den i 3D för det var verkligen en upplevelse. Nu vill man ju att alla filmer ska visas så. En gång duckade jag när det kändes som något kom flygande rakt mot mig. Häftigt! Kändes oss lite lagom nördiga i biosalongen med fina brillorna på. Och ja, bilden är urkass och oskarp men den bjuder vi på.

Avatar 3D

Veckan har gått så fort och helgen ännu fortare eftersom den varit fulltecknad (särskilt lördagen) med aktiviteter. Igår började vi med en fotokurs på 2 timmar. För egen del handlade det mest om att befästa en del kunskaper och förhoppningsvis uppsnappa något nytt. Efter fotokursen åkte jag och Anneli till Uppsala för att se Avatar i 3D. Blev en mysig liten tripp och vi var som sagt helt lyriska efter filmen. 3D effekten gjorde nog mycket.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...