Milton är i en väldigt härlig ålder just nu talmässigt. Han snappar upp ord men har kanske inte riktigt koll på hur de sägs egentligen. I sommar har han haft en hel del retstickor (stickor) i foten och idag när vi cyklade hem tyckte han vi skulle ta genomgången (genvägen) hem.
Något annat gulligt han sa förut var att han skulle hälsa på sina mockasiner (kusiner). Säger jämt att jag ska skriva ner alla små fyndigheter som sägs, men blir det gjort?
Ibland kan jag fastna för bilder som egentligen inte är bra på något sätt och särskilt inte skärpan, men det är ändå något i dem som gör att jag gillar dem.
Kanske att det är min underbara son med det härliga leendet som gör bilden.
Idag har Milton blivit fadder åt en liten kyckling. Han valde att döpa den lilla kycklingen till Patricia. Det är roligt att se att Milton tar för sig mer och mer. Han vågade till och med klappa några hönor.
Tur att det är lite mer mulet idag så att min hud får vila lite efter gårdagens bränna. Tänkte nog inte alls på att solen faktiskt kan ta så pass nu när jag låg och läste i solstolen.
Milton har varit sjuk under en rätt lång period nu. Han blev feberfri några få dagar innan den kom smygande tillbaka. Idag kände jag dock att min lilla fågelunge behöver hjälp på traven att bli frisk. Under snart två veckors tid har han ätit väldigt minimalt med mat och för någon som redan var liten och åt dåligt gör ingen mat att man blir ännu mindre och sämre. Så idag var vi åter till läkaren och vid en kik i öronen konstaterade hon att de var väldigt välfyllda med vax och svårt att se något. När hon kände utanpå örat så reagerade Milton starkt. Även halsen var väldigt röd och svullen så det blir en penicillinbehandling för lilleman. Och penicillinet var inte det lättaste att få i honom. Jag hade mer på mig än i Milton ett tag. Men skam den som ger sig.
Jag blev verkligen berörd och ledsen av att se Milton så dålig idag. Hade väldigt svårt att hålla tårarna tillbaka. Nu hoppas jag att han snabbt blir frisk och får vara frisk.
Man försöker alltid vara stark inför sina barn, men idag klarade jag inte det. Jag antar att det finns någon gräns för hur mycket man orkar hålla oro och tårar inom sig. Jag vet inte riktigt hur Milton uppfattade att jag var ledsen. Jag visste inte riktigt om jag skulle säga något om varför jag grät.
Om Milton får bestämma så ska vi äta pannkaka hela veckan lång… och någon korv då och då. Det är hans favoritmat och serverar jag inte hans favoritmat så får han jordens utbrott. Den mesta maten jag lagar tycker han är äcklig, bara genom att titta på den. Jag vet inte hur vi ska få bukt på detta problem. Han kan ju inte äta pannkaka hela veckan lång resten av livet. Idag gjorde jag i alla fall pannkaka eftersom det jag planerat att göra tydligen redan serverats på dagis. Men maten på dagis äter han i alla fall. Jag gjorde en specialpannkaka med lite morötter, grahamsmjöl och mineralvatten. Kändes lite ”nyttigare” i alla fall.
Vart tog denna matglada lilla kille vägen?
Milton har ritat en teckning. Massa människor som åker buss. Den lilla människan i mitten är en bebis som någon har tappat bort.
Sen har han ritat en söt liten människa också. Jag diggar framförallt fötterna =)
Sorry om jag tjatar men jag är så stolt över min son Milton. Tre dagar har han klarat nu utan den minsta droppen ens i kalsongerna. Jag ser även på honom hur stolt han är över sig själv, hur glad han blir när han får sätta dit ännu en stjärna på belöningskartan. Dessutom har vi fått honom att äntligen sluta dricka välling ur nappflaska… borde kanske slutat med detta för länge sen men nu äntligen har han övergått till mugg. Ikväll när han satt i soffan med sin mugg och drack välling sa han att det såg ut som han drack kaffe. *gullunge*
Igår berättade jag för Milton att om han säger till när han är kissnödig på dagarna så får han en stjärna för varje dag han håller sig torr och när han kommit upp i ett visst antal stjärnor ska vi besöka leksaksaffären. Idag har grabben varit torr hela dagen så det var bara att snabba sig och fixa en belöningskarta och stjärnor.
Vi har bestämt att är han torr i tio dagar får han besöka leksaksaffären och efter ytterligare tio dagar ska vi göra något extra roligt tillsammans. Det bara lyste i hans ansikte. Hoppas verkligen att detta är grejen!
Fortfarande så upplever jag det som ett problem att Milton inte säger till när han är kissnödig. I stort sett varje dag kissar han på sig, oftast flera gånger om dagen. Jag tycker det är så tröttsamt, är riktigt less på kissiga kläder som luktar pyton. Har inte provat med något belöningssystem ännu, men borde kanske ta tag i det. Jag känner mig så uppgiven varje gång det skett en olycka… känns som det aldrig tar slut.
Idag fick jag ett smärre bryt på Milton. Kallade in honom för det var dags att äta mat. Han lekte då med en kompis. Kompisen försökte få honom att stanna kvar ute och strunta i vad jag sa till honom. Känns som Milton lätt faller för grupptrycket för trots att han flera gånger var på väg in kom han inte in. Till slut fick jag springa ut och fånga in honom. Vid matbordet försökte jag förklara att säger jag något och hans kompis tycker han ska göra på annat sätt är det mig han ska lyssna på. Vet inte om det går in, men jag hoppas det. Det är väl bland det värsta som kan hända, att ens barn faller för grupptrycket.
