Jag funderar mycket fram och tillbaka om bloggens vara eller icke vara. Det känns som jag tappat stinget, glöden och läsarna. Att blogga är så mycket mer än att bara skriva dagbok för sig själv. Man vill få bekräftelse, kommentarer, mothugg och andras åsikter men jag förstår ju samtidigt att det är svårt för läsaren att ge när inläggen inte berör. Därför känner jag att jag tappat stinget.
På mina promenader med hunden, i väntan på bussen, på bussen, när jag precis ska somna in för kvällen, DÅ, just då skriver jag i huvudet de bästa inläggen. De hamnar dock sällan på print på riktigt för när jag väl kommit till en dator är det som bortblåst och andra tankar har tagit över. Jag skulle dock gärna vilja börja skriva ner dem och kanske att det skulle ge mer feedback från dig som läser.
Sen är det ju också så att den som ger, han får. Jag har inte gett så mycket den senaste tiden. Den naturliga förklaringen är datorn. Där finns alla länkar, alla lösenord. Kanske att det nya året kan bli en nystart.
Jag som halkade in här via en länk och jag minns inte hur ens tycker du har en jätte fin blog och kommer nog att titta in igen
.
Önskar en trevlig helg!
Va! Du har inte tappat stinget! Inte sluta skriva – nej, nej, nej!
Jag vill ha dig kvar!
Absolut vara kvar!!!!!! Men jag föstår precis vad du menar med att man skriver de bästaste inläggen när man inte sitter framför datorn. Vi skulle sakna dig och Mille alldeles förskräckligt om ni ”försvann”. Kram
Jaaa.. vi är nog många som känner precis som du. Men ändå tvekar man. För, precis som Caroline skriver, plötsligt bara måste man skriva och var skall man skriva då om man inte har bloggen/dagboken..
Jag vill inte att du försvinner. Jag vill inte att NÅGON jag följer skall försvinna
Vet hur du känner men jag hoppas att du inte lägger ner!
Kram
Känner igen mig big time. I precis allt du skriver
Fast själv har jag ju å andra sidan lagt av och börjat igen ungefär en miljon gånger. Ibland har man inget sting alls och ibland är det roligt. Men det är klart, just nu är det jättetråkigt för även de dagar när jag faktiskt skriver något så är det ytterst sällan någon kommenterar. Så då kan jag lika gärna skriva i dagboken, för mig själv. Fast som Caroline skriver, det är skönt att ha någonstans att skriva när man faktiskt vill.
Har också läst hos dig av och till sen -99 eller kanske -00. Vore trist om du försvann helt, så heja heja för ett nytt och fantastiskt 2008!! (Men inte bara på bloggen då såklart
)
Det går väl i perioder, det där. Folk kommer och går på nätet. Bloggandet är en trend. Du tillhör dock en av dem som har funnits ”around” bra länge, och som jag har följt i… Ja, jag vet inte hur många år? Sen jag la upp min egen hemsida 2002 nån gång kanske?
Hur som helst, hoppas du stannar, även om inläggen emellanåt blir mer sporadiska.
Gott nytt!
Jag tycker om att läsa när du skriver – det vet du. Men jag vet också att man inte slutar varken tänka eller skriva för att man slutar blogga.
När kommer ni hem?
Kram!
Så klart hoppas jag på att du ska vara, men jag förstår om du tröttnat på bloggandet. Hoppas det nya året kommer med den nystart du önskar.
God fortsättning
Jag tappar också stinget ibland och nästan tvångsuppdaterar emellanåt bara för att det ska bli av. Men sen kommer det en dag då jag verkligen vill skriva och om jag inte hade en dagbok att göra det i då så skulle det kännas tomt. Nu KAN jag i alla fall skriva! Jag tror att jag skulle sakna möjligheten om jag la ner. Jag har aldrig haft några tankar kring att faktiskt sluta utan mer funderat på vad det skulle innebära. Jag trivs med möjligheten och kan plikta några inlägg bara därför.
Jag hoppas att ditt år blir bättre, att du får det som du vill ha det, att de punkter som saknas fylls ut och att vi kanske kan ses någon gång under 2008?
VARA!!!!!!!!
Jag läser nog alla dina inlägg. Men har ofta som många andra mammalediga (tror jag) en bebis i famnen & det blir svårt att kommentera!
Hade saknat dig väldigt om du försvann.
Gott nytt år på er!!! Kram