Ett år går så fort

Älskade älskade son!

När du kom in i våra liv visste kärleken inga gränser. Du var alldeles perfekt och ditt leende charmade oss direkt. Du växer fort och vi  förundras över hur snabbt du lär dig nya saker. Alla dagar har inte varit någon dans på rosor men när du spricker upp, dina ögon glittrar mot oss och munnen ler busigt så smälter vi.

Du är nyfiken och envis, egenskaper som verkat gå i arv. Du vill gärna testa gränser och skrattar förnöjd när vi säger åt dig att du inte får röra sladdarna eller klättra i trappan.

Du är en liten underhållare som fängslar och charmar alla du möter. Vi är så lyckligt lottade som får vara dina föräldrar och vi hoppas så att du ska växa upp och bli en trygg och ödmjuk individ.

Älskar dig, älskade Mille! Grattis på din första födelsedag 9 oktober 2007.

061009_sover.jpg

Vardagsliv

Jag skriver inte så mycket om våra vardagar men jag tänkte göra ett litet försök nu, få se hur långt jag hinner innan lillen här bredvid tröttnar helt. När vi vaknar på morgonen, eller rättare sagt, när Mille vaknar och väcker mig går vi ner och äter frukost. Mille äter gröt och jag dricker varm choklad. Försöker även få i oss någon macka. Men är man ingen frukostmänniska så är man. Hoppas Mille kan bli bättre på det. Idag var jag förresten så trött att jag hade i oboypulver i Milles gröt.

När vi ätit frukost brukar jag ta en dusch. Eftersom jag inte vill ha Mille springades runt i här hemma helt själv får han sitta i barnstolen utanför duschen. Det fungerar hittills bra om han har några leksaker att slänga på marken. Med andra ord blir det inga långa duschar utan ungefär så lång tid att alla leksaker har hamnat på golvet. Men en dusch på morgonen får mig att vakna till och känna mig mänsklig igen.

Vi klär på oss eller jag klär på mig och försöker klä på ålen Mille. Inte det lättaste men efter många långa försök och meningsskiljaktigheter brukar kläderna sitta på gossen och inte ligga på golvet.
När vi är påklädda ska hunden ha lite uppmärksamhet så då tar vi dagens första promenad. Beroende på väderlek och hundens inställning till denna så blir det lite olika längd på promenaderna. Regn och rusk = kort promenad. Sol och varmt = lite längre promenad. När hunden är promenerad är det lite fix och don är hemma. Jag brukar försöka tvätta någon maskin eller två beroende på tvättberget. Rensar även upp i köket om Mille inte är alltför skogstokig och far runt överallt.

Det är dock inga större städningar/rensningar det handlar om, även att jag har försökt. Men det fungerar inte vilket lämnat sina spår här hemma. Det ser ut som en bomb briserat och räddningsstyrkan missat att rädda oss ur vrakdelarna.
Idag kommer dock farmor och farfar hit så då kanske jag hinner rensa klart bland kläderna.* Hittills har jag tre kassar med kläder som jag aldrig använder och i stort även ifrågasätter hur de hamnat i garderoben. Jag kanske var blind innan graviditeten men gisses vilka fula kläder. Har jag frivilligt haft på mig något dyligt. Nästan så jag skulle kunna starta en anti mode blogg.

All for now, over and out!

* En liten baktanke har jag att de kanske vill umgås massor med sitt barnbarn så hinner jag fixa lite här hemma.

Framsteg

Tycker det händer saker i Milles utveckling var och varannan dag nu. Mille har några klossar som han kan stapla på varandra. Hittills har det mest varit roligt att rasera tornet efter att jag eller pappa byggt upp det, men igår upptäckte jag hur han försökte bygga ihop tornet själv. Koncentration på hög nivå när han håller på. Han blir så oerhört glad när han lyckas. Underbart att se.

Har annons på vinterdäck ute på blocket. Någon som är intresserad av ett par fina vinterdäck med aluminumfälgar. Märke Michelin 185/65 R14.

Lyckat DISCO

Igår var det så äntligen dags för Den Idiot Seriösa Cell Olympiaden. Jag och skånetösen hade skickat ut inbjudningar tidigare i somras och av 35 inbjudna så kom till slut 16 personer till Fångarna på fortet. Det finns ett ställe här i staden där de anordnat olika celler som man ska lösa för att få stämplar. Mest stämplar vinner. Alla verkar ha haft riktigt roligt och vinnande lag fick kanske inte helt otippat en discolampa i pris.

Efter fångarna på fortet åkte vi hem, svidade om för att sedan ta oss i till en restaurang/nattclub i stan. Där käkade vi mat och ytterligare några fler gjorde oss sällskap. Runt elva snåret började stället fyllas med folk och vi dansade en massa och jag tror de flesta var riktigt nöjda med kvällen. Det är i alla fall jag.

Mille har sovit hos mormor och morfar för första gången så nu ska jag springa över och hämta honom och se hur det gått. De kanske vill sova lite till 😉

Dagisbesök

Idag var hela familjen och hälsade på förskolan där Mille ska börja om mindre än en månad. Vi kom precis när de var på väg till skogen så vi följde med dit och sedan var vi med in en sväng också.
En liten tjej fattade tycke för Mille direkt och han verkade tycka det var roligt att vara där. Speciellt alla nya spännande leksaker som fanns.

Mille ska börja på ett ur och skur dagis. Första året är det dock lite lugnare med ur och skurandet eftersom barnen är så små ännu. Men de är alltid ute minst en gång på dagen om det inte är alltför kallt förstås. De vill att barnen ska få en positiv upplevelse av att vara ute och i naturen.
Både jag och mannen tyckte det kändes väldigt bra och är positiva efter vårt första besök där. Tror Mille kommer trivas alldeles utmärkt.

En morfars tankar

070914_imammasklader.jpg
Här är underverket Mille som får mig att smälta. Ett leende från honom får all världs jäklighet att försvinna till ingenting. Jag beter mig löjligt framför honom men det är det värt när man får detta förlösande leende som belöning.

Det är något underligt med att bli morfar, att ens egen dotter föder ett unikum som utan att prata kan sprida så mycket välbehag omkring sig bara genom att finnas till är i sig det största som kan hända, åtminstone mig. Det lyser kärlek, även om han nu inte förstår vad det är, omkring honom, ögonen ler av välbehag och ger signaler om att han gillar det han ser. Munnen och smilgroparna blir som lite grädde på moset och han kom tillvärlden för att bli älskad och att älska tillbaka. Hans ögon lyser av en inre illmarighet och styrka och kanske tankar om att snart kan jag omsätta mina tankar till att praktiskt kunna ge tillbaka av allt det positiva som ges till mig.
Att bli morfar känns som att bli hel på något vis. Jag lever vidare i Mille och kan överhuvudtaget inte tänka mig en bättre överlevnad.

Han är renheten, osjälviskheten och godheten i opåverkat stadium och jag hoppas innerligt att ingen skall få möjlighet att förstöra dessa egenskaper.

En mycket stolt morfar

Kompetens

Hej, här är jag och jag är bra! 

Snart ska jag börja arbeta igen. Deltid till en början. Jag har hittills gjort små gästspel på jobbet, såsom denna veckan. Det är skönt att komma hemifrån en liten stund och få det sociala umgänget som det innebär att vara på jobbet. Det tråkiga är att jag vill inte tillbaka till arbetsuppgifterna. Jag känner mig överkvalificerad för det jag gör och det är ingen utmaning i det jag gör. Problemet är att jag arbetar på samma arbetsplats som min mor och hon är gruppchef i den grupp jag skulle platsa i. Det känns så trist för jag söker nya jobb med ljus och lykta men jag verkar vara avskräckande så fort de inser att jag precis varit föräldraledig. Men jag vet att jag är bra och jag älskar att jobba. Kan ingen arbetsgivare inse det bara.

Min nuvarande gruppledare ville dessutom ge mig nya arbetsuppgifter när jag kommer tillbaka. Vet inte om jag kan vägra det eftersom det totalt är ett steg i fel riktning mot vad jag hållt på med innan jag gick på föräldraledighet. Annars får jag väl blanda in facket igen. Men det känns trist. Dessutom har en annan fått mitt gamla rum och gruppledaren ville sätta mig i ett rum med en annan vilket jag totalt blåvägrar.

Det känns verkligen deprimerande att komma tillbaka till något som inte utvecklar mig eller ger mig möjligheten att använda hjärnan och de 200 poäng från högskolan som jag faktiskt har.

Kalas?

Om mindre än två veckor blir lille trollet 1 år. Herrejissus, vart har tiden tagit vägen?

Nu undrar jag om jag som präktig mamma borde skicka ut inbjudningar för kalas. Det är ju inte så att vi kommer ha ett regelrätt kalas utan jag har mest tänkt att familj och vänner får komma över på fika. Är det okej att meddela detta muntligen eller kommer Mille aldrig kunna förlåta mig för att jag inte skickade ut riktiga inbjudningar till hans ettårs firande?
Nu kommer vi ju inte bara fira honom heller eftersom jag så lägligt också fyller år nån dag efter. Mannen jobbar dessutom eftermiddag vår födelsedagsvecka så ”kalaset” kommer att hållas på helgen.

Och jag blir ju hela 28 år. Jag är inte purung längre. Som jag sa till mannen igår så känner jag mig så ful så ful. Lite ny kläder, ett besök hos frisören, en ansiktsbehandling och en benvax så skulle jag känna mig vacker igen.