Bertil

Idag är det pappas namnsdag – Bertil. Om en vecka skulle han fyllt 80 år. Jag saknar så mycket nu.

Jag känner att det är så orättvist att jag inte får ha pappa hos mig längre, att jag ska leva resten av mitt liv utan honom. Att jag inte får höra hans kloka tankar om det som händer i Sverige, inom politiken, i världen längre.

Hans musik har tystnat. När jag kom hem efter jobbet gick jag alltid till pappa för att hämta Nova, musiken var oftast hög och jag vet att det var något han gillade att göra. Lyssna på musik, på texterna och kanske drömma sig bort en stund, bort från smärta och ensamhet.

Pappas hemsida ligger kvar, han har skrivit så många kloka saker, roliga händelser, dråpliga händelser men även en hel del om hur den lilla människan försummas i exempelvis den stora vårdapparaten. När jag läser hans texter känns han nära men jag får en overklighetskänsla kring hur han kan leva kvar samtidigt som han inte finns.

livskris

Min Elfenhof

Idag har ännu en resa tagit slut. Vår älskade Nova.
Ett avsked innebär inte bara ett avsked utan alla tidigare avsked gör sig till minnes.
Nu är det jag som bestämt, jag som bestämt att Novas dagar är räknade. Hennes sista promenad, sista måltid, hennes sista andetag, ett sista allt.

Om det är någon gång jag trott på ödet är det när Nova kom till oss. Jag hade valt innan att hennes namn skulle vara Nova. Uppfödaren döpte kullen efter viner och hade kommit till bokstaven E, Novas namn blev Elfenhof.
Jag tyckte det kunde vara roligt att prova ”Novas vin” så det kändes verkligen som att det var meningen att hon skulle komma till oss när vi upptäckte att vinet hette just Elfenhof Nova.

Nova har varit en väldigt lugn hund, tillgiven och lättlärd och hon lämnar verkligen ett tomrum efter sig.

novasovsott

Jag saknar dig

Pappas begravning var vacker. Den var lugn, ljus och värdig. Pappa hade tidigare valt musik han ville ha på begravningen och följande valde jag och mamma att ha med.

När pappa dog var vi där och tog avsked men efter att han nu varit borta i en månad har jag fortfarande svårt att förstå det definitiva i döden. Jag saknar honom i så mycket.

Jag försöker ha med hans ord, hans många ord när mitt liv så fortsätter. Jag är så tacksam över att han lämnat efter sig så mycket i det skrivna ordet. Han hade verkligen gåvan att skriva och beröra med det han skapade.

Sörj inte, lev livet som om jag lever med er varje dag. Tänk alltid på glädjestunder, skratt, minnen och att min tid inte varit förgäves – Bertil

När jag var liten brukade jag och pappa alltid säga ”I love you” och den andre svarade ”I love you two” och den som börjat sa ”I love you three”. Pappas sista ord till mig var ”I love you” så i mitt avsked svarade jag ”I love you two”. Pappa kommer alltid att vara en del av mig och jag ska stolt föra hans ord vidare.

Sorg

Allt är inte svart men det räcker med en tanke, en låt, en doft, ett minne så faller tårarna. Jag förstår inte att du är borta. Min pappa.

I torsdags var vi hos dig två timmar på förmiddagen. Det rosslade när du andades och det lät jobbigt för dig men av det vi läst om vad som händer i livets slutskede så var det normalt och inget som skulle vara jobbigt för dig. Vi visste att du inte hade lång tid kvar men med tanke på hur envis din kropp varit hittills tänkte vi att det kunde dröja länge än innan din kropp skulle ge upp.

Jag hittade denna dag dagboken som jag skrev i när du låg på sjukhuset i november, när vi trodde att slutet var nära men du mirakulöst återhämtade dig, som om du fortfarande hade saker kvar att uträtta.

Jag skrev i torsdags:

Fössta tossdan i mass 15.03.05
Vi är hos dig igen pappa. Idag får vi ingen kontakt med dig utan du verkar långt borta och det rosslar väldigt mycket när du andas. Slutet närmar sig. Jag hoppas att du snart ska få din frid.

I tisdags, för två dagar sedan var jag och Jonas här. Då fick du fram ”I love you”. Du försökte ta dig upp men kroppen orkade inte mer.

Det tär så oerhört att se dig i detta tillstånd, tror inte att detta är vad du hade önskat av döden. Vi finns här vid din sida och i våra hjärtan och tankar är du hela tiden. Vi älskar dig pappa. Jag hoppas att du snart får somna sött.

Solen skiner och våren är här <3

Vi åkte hem vid halv tolv. Jag pussade dig på kinden och sa att jag älskar dig.

Halv två ringde mamma och grät, du hade somnat in. Det kändes overkligt. Jonas kom hem och vi åkte tillsammans tillbaka till ditt boende. Du låg där i sängen med en randig pikétröja och ett lakan upp till brösthöjd. Dina händer halvt knäppta på magen. Bredvid sängen stod de orangefärgade tulpanerna du fick dagen innan och ett ljus var tänt. Det såg ut som du sov, men dina lungor var stilla, du var stilla. Jag kunde fortfarande känna lite värme från dina händer men du var inte kvar.

Inatt kom det över mig, saknaden, den brutala saknaden att aldrig mer… du. För varje dag som går kommer vi längre från det sista andetaget, det sista ordet, den sista kramen. Jag måste lära mig något nytt och det är att leva ett liv där du inte fysiskt finns här.

Jag saknar dig så!

Pappa

Sov sött älskade pappa

Pappa, nu är vi där. Dagen då du påbörjar en ny okänd resa och jag fortsätter här utan dig nära. Jag kan inte förstå att du är borta. Aldrig mer kunna krama om dig eller känna dina varma händer.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att du äntligen får frid. Cancern må ha vunnit din kropp men dina ord lever alltid kvar. Jag är så stolt över dig, den kamp du fört för människor i behov av hjälp, den kunskap du haft om samhället och att du alltid kämpat, även när du själv var utsatt och mått dåligt. Du är min hjälte.

Dina ord och din vägledning ska fortsätta ge mig styrka i livet och jag kommer alltid ha en del av dig inom mig.

Jag älskar dig pappa, saknaden är enorm men nu får du frid.

Sakta genom landskapet

Pappa ville åka en tur idag, så vi körde ut mot havet. Vi stannade vid kapellet där jag och min man gifte oss för snart nio år sedan. Pappa ville att jag skulle köra sakta, som om han ville insupa landskapet, njuta av det vackra som finns runt omkring oss.

Dagarna håller på att ta slut. Jag ser hur livet sakta försvinner. Hur min pappa tynar bort. Jag vill inte tänka på det men det det är så nära, verkligt och oundvikligt.

Döden och livet

Jag tänker att döden är en del av livet. Den är alltid närvarande även att vi kanske inte alltid tänker på den men den blir väldigt påtaglig när nära och kära blir sjuka.

I veckan var jag i Malmö på min fasters begravning. Det kändes bra att vara med när hennes bror (min pappa) inte kunde närvara på grund av sitt mående. Det känns overkligt med begravningar, att personen eller skalet ligger i kistan som finns framför en. Att det finns ett nätverk runt personen som är helt unik för just den där jag själv är en del.

Det som kändes extra bra med att komma ner var att träffa mina kusiner. Vi är en liten släkt och min ena kusin hade jag inte träffat sedan 90-talet någon gång. Det är som om sorgen binder oss samman. Det är ju tråkigt att det är döden som för oss samman men det kanske finns en mening med det också.

Sov sött faster

Vi har inte direkt haft någon närmare kontakt eller relation men jag vet hur viktig min faster har varit för pappa som hennes syster och därför blir jag så ledsen över att höra att hon idag somnat in. Jag hoppas innerligt att hon nu fått frid.

Jag visste redan innan 2015 började att detta kommer bli ett jobbigt år, det kommer att bli ett känslomässigt år på så många sätt men kanske framförallt för att döden är så närvarande i familjen. Pappa har själv skrivit om känslorna när han förlorade sin mamma och styvpappa i en bilolycka.

”Samvetet tynger oerhört. Man tänker på de gånger man kanske sårat dem. Allt som man ville säga till dem men som aldrig blev sagt. Det känns så orättvist att man inte innan det definitiva slutet får ”ordna upp” det som man tycker har varit fel och att man inte får säga det som man under lång tid bara tänkt men inte sagt. ”

Döden, oavsett om det är plötslig eller väntad är svår att hantera. Det är så svårt att förbereda sig för det eviga. Att aldrig mer kunna, att aldrig mer höra eller aldrig mer känna och se. Den är hela tiden så närvarande men det är först när man drabbas själv som man verkligen kan förstå vilket tomrum den skapar.

Att leva livet

Det känns konstigt att pappa finns men ändå inte. Cancern har tagit över hans kropp och vi försöker på bästa sätt hantera alla känslor och att finnas för honom. Cancern är så lömsk, den gör honom förvirrad och trött. När jag frågar hur han mår vet jag egentligen svaret men pappa, som fortfarande vill vara min starka pappa svarar att idag mår han bra. Jag ser att han mår skit, hur cancern äter upp honom inifrån och sprider sig som en eld i kroppen.

Vissa dagar är tyngre än andra men någonstans gäller det att hitta kraft att fortsätta leva, att fortsätta skapa en vardag. Jag är en del av en helhet, en del av min familj och för att helheten ska fungera behöver jag fortsätta tänka framåt.

Pappas hastiga försämring har fått mig att växa som människa. Jag känner att jag börjar se klarare på livet och den mening det har och pappa ser det i mig. Igår sa han till mig att han ser att jag förstår, att jag förstår honom och även om han inte utvecklade det mer så vet jag. Jag vet vad han menar och jag ska fortsätta göra honom stolt.

Mitt bokår 2014

I början av året hade jag som mål att läsa 12 böcker under 2014, dels för att komma igång med läsningen igen dels för att 12 kände som ett mål jag borde klara av. Det är en bok i månaden. Jag läser främst innan jag går och lägger mig på kvällen men ibland har jag varit för trött för att orka. Ibland har jag blivit så fast i en bok att jag försöker läsa minsta möjliga tid som jag kan just för att de är så spännande.

Här kommer min boklista för 2014:

1. Tyst av Susan Cain (Har inte läst klart denna men det är verkligen en viktig bok om introverta)
2. Någon sorts frid Grebe/Träff (Riktigt spännande deckare som jag gillade)
3. Bittrare än döden Grebe/Träff (Första boken var en riktig bladvändare och denna likaså)
4. Fjärilseffekten Karin Alvtegen (Jag älskar tanken med fjärilseffekten och detta är en spännande thriller)
5. Sonjas sista vilja Åsa Hellgren (Boken som kickade igång bokcirkeln igen. Lättsam och rolig att läsa)
6. Konsten att vara kvinna Caitlin Moran (Så tung och tråkig och jobbig. Viktig bok men nej, ville bara att den skulle ta slut)
7. The Golden Year Hannah Widell, Amanda Schulman (Livsstilsbok som jag läser i lite då och då)
8. Med känsla för barns självkänsla Petra Krantz Lindgren (Så otroligt viktig bok! Läs!)
9. Än klappar hjärtan, Helena von Zweigberk (Tänkvärd bok som passar för sommarläsning)
10. Välj rätt! En guide till bra beslut Katarina Gospic (En bok jag har med mig hela tiden och läser i lite då och då just för att det är mycket som är intressant i den)
11. Vila i frid Sofie Sarenbrant (Rolig att läsa eftersom vi var på Yasuragi när vi började med boken. Passar för sommarläsning och tidsfördriv)
12. Stark i kropp och själ Kristin Kaspersen (Fin mysig bok)
13. En man som heter Ove Fredrik Backman (Den växte allteftersom och jag kom verkligen att gilla Ove)
14. Livet efter dig Jojo Moyes (Så otroligt fin berättelse, en av de bättre jag läst och tårarna föll)
15. Hennes ikalla ögon Carin Gerhardsen (Spännande kriminalroman)
16. Nedkopplad Susan Maushart (Får mig verkligen att fundera på vad ny teknik gör med oss och om det bara är av godo)