Att gå i ettan

Det närmar sig med stormsteg, om en månad börjar sonen ettan och samtidigt som det känns overkligt att han blivit så stor så har jag funderat en del på vilka förändringar det kommer innebära. Inte bara för sonen utan även för oss som föräldrar.

Vad väntar i ettan?
Vad väntar i ettan?

Det är utifrån dessa funderingar som boken ”Att gå i Ettan” av Hedensjö, Lundsten och Mårtensson skapades. Det är en föräldrabok om skolan och det som väntar både Milton men även hur vi föräldrar på bästa sätt kan förhålla oss som förälder till ett skolbarn. Boken är full med fakta och konkreta tips som verkligen är en hjälp. Exempelvis finns det konversationskort som hjälper till att ställa de rätta frågorna för att få mer berättande svar än bara ja, nej eller bra. Boken beskriver inlärning och hur jag som förälder kan hjälpa mitt barn att lära sig och hur ska egentligen en lärares drömförälder vara.

Att gå i ettan.
Att gå i ettan.

Jag tycker att den här boken ger så mycket uppslag och inspiration till att jag ska bli den bästa skolföräldern någonsin och jag tycker att alla föräldrar som har barn som ska börja ettan borde ha en egen bok. Håll koll här på sidan, för du har snart möjlighet att få ett eget exemplar av boken, i samarbete med Majema.

Hur går det lilla gumman?

Lykke-Lie håller på och leker och jag frågar henne – Hur går det lilla gumman? varpå hon svarar. – Jag är ingen liten gumma!

Treåringen är verkligen speciell. Det är hela tiden så tvära kast mellan glädje och katastrof.

Jag kan inte låta bli att längta lite tills hon blir fyra-fem år. Men det får man kanske inte säga alltför högt. Småbarnstiden är verkligen påfrestande på så många sätt och det är lätt att tappa sig själv lite i allt. Allting fokuserar kring barnen, eller i alla fall det mesta och att då komma ihåg att man är en vuxen med lite andra behov än barnen är viktigt för att orka.

Jag är ingen småbarnsmamma (fast jag är det) och det är en av anledningarna till att jag inte vill ha fler barn också. Jag har jättesvårt att sitta ner och leka med barnen. Vi kan göra andra saker, som att gå på picnic, spela ett spel eller varför inte städa tillsammans. Jag kan sakna att jag aldrig kommer vara gravid eller föda barn igen men småbarnsåren tycker jag det ska bli så skönt att lämna i och med att Lykke-Lie växer och blir större.

Det är skönt nu när Milton klarar sig själv på ett helt annat sätt. Det är så underbart att höra honom berätta om att han trivs så bra i sin skola och att läsa om allt roligt de gör där och att kunna föra en dialog kring detta.

Ibland kan jag få känslan att den allmänna uppfattningen är att man ska tycka allt är så toppen och roligt jämt med alla åldrar men nej, jag tycker inte det. Det allra viktigaste för mig är att jag älskar mina barn och min familj över allt annat och jag vill att de ska utvecklas till trygga individer och det hoppas jag att jag lyckas med trots att jag kanske inte leker med dem alltid.

Mor och dotter

Ibland slår det mig. Eller ganska ofta faktiskt. Vi har en dotter nu.

Under graviditeten så var jag väldigt inställd på att vi skulle få en kille till. Ärligt talat så var jag lite rädd att min önskan om en dotter skulle göra att jag blev besviken om vi fick en kille så jag tänkte att det är lättare att hantera om jag är inställd på att det är en kille från början. Jag har alltid önskat en son och en dotter (i den ordningen också) men insåg att efter första graviditeten att detta nog inte är något man kan styra så mycket över. Ändå så var det många tecken denna gången som gjorde att känslan sa tjej men det vågade jag inte säga eftersom jag var rädd för att andra skulle tycka och tänka saker.

Vår dotter föddes och i det ögonblicket kände jag, familjen är komplett. Jag vill inte ha fler barn. (Och så känner jag fortfarande älskling.) Men jag undrar hur jag känt om vi fått en kille. Jag funderar ibland på att om par som fått två barn av samma kön är mer benägna att skaffa ett tredje barn för önskan att få ”en av varje”. Vad tror ni? Hur har ni känt, som har både kille/tjej, två av samma eller som har fler än två barn?

Lykke-Lie och mamma

Har ofta tänkt att jag skulle läsa boken ”Dotter önskas”. Tror många tjejer känner så, att de önskar en dotter.

Sista dagen

Imorgon börjar mammalivet på riktigt känns det som. Då öppnar dagis igen efter att ha varit stängt under juli månad och Milton kommer att få gå på dagis 15 timmar i veckan. För hans del innebär det att han får vara på dagis tisdag till torsdag mellan nio och två. Måndagar och fredagar hoppas jag kunna träffa andra mammor med barn eller öppna förskolan för att Milton ska få det sociala mötet som han så väl behöver. Jag ser verkligen fram mot att komma ut lite själv med Lykke-Lie när Milton är på dagis. Känns som jag varit instängd i denna borg sedan Lykkeliten föddes. Det kan nog göra vem som helst lite tokig. Jag behöver komma ut och få mina sociala möten och shoppingbegär stillat. Visserligen blir det nog mest fönstershopping eftersom den lilla föräldrapenning som jag får ut måste gå till räkningar.
Nu är den lilla föräldrapenningen visserligen självvald för att kunna spara så många dagar som möjligt men det är ju ändå lite trist att när man har tid för att shoppa då saknar medlen. När man har medlen då saknas tiden för man befinner sig mestadels på jobbet. I-landsproblem.

[tags]Föräldrapenning, Föräldraledig, Barn, Mamma, Arbete, Pengar[/tags]

Avundsjuka

Jag har en liten kille här hemma som testar mig så pass att jag om det fortsätter riskerar en smärre kollaps. Har nu surfat runt på nätet och letat hjälp på hur jag ska hantera en avundsjuk storebror. Jag hittade några idéer som jag verkligen tror är värda att försöka genomföra och fått mig att inse att det jag provat hittills varit lönlöst. Att samtala med en 2½ åring fungerar inte. Han förstår såklart inte vad jag säger, även om jag säger det tio gånger och sedan ytterligare tio gånger då han fortsatt göra det han inte får göra efter första förmaningen.

MillevilleEnvis men go’

Nu är i alla fall strategin här hemma att när Milton gör något han inte får så ska jag säga ”NEJ!” och lyfta bort eller gå bort från Milton. När Milton gör något bra ska jag berömma och ge honom mycket uppmärksamhet och då prata med honom om hans uppfattning om saker och ting. Alltså förstärka det som är positivt.

Vad tror ni andra som har flera barn? Kan det vara ett lyckat recept?

[tags]Syskon, Barn, Uppfostran, Avundsjuka[/tags]

Ensam

Hjälp, imorgon börjar mannen jobba och jag ska fixa två barn själv. Lyckligtvis jobbar mannen eftermiddag så vi ska nog kunna få ordning på båda barnen och ge dem lunch innan han drar till Ericsson och felsöker. Men visst är jag lite nervös över hur det ska fungera med två barn där den ena hänger rätt mycket i bröstet och den andra ibland kan avreagera sig på både mig och Lykke-Lie.

Det märks att det är en stor omställning för Milton, från att ha haft all vår uppmärksamhet måste han dela den med lillasyster och jag sitter dessutom helt uppbunden vid amning. Det är nog väldigt många känslor för honom, ibland är han hur gullig som helst och ska pussa på henne och vid några enstaka tillfällen så har han försökt slå henne och mig.

Milton leker på tomtenStorebror

Nätterna fungerar mestadels rätt bra. Lykke-Lie sover ungefär varannan natt sex timmar i sträck. Det enda som är lite kaosartat här hemma är att Milton brukar komma över till oss mitt i natten men det går inte att ha honom och Lykke-Lie i sängen samtidigt eftersom han far runt som en propeller. Så när Milton kommer över går mannen ner med honom och sover vidare i bäddsoffan. Det vore så skönt om han kunde sova i sin säng hela natten. Men, man kan ju inte få allt så vi får helt enkelt hålla tummarna att det ger med sig snart.

Följ min blogg med bloglovin

[tags]Syskon, Kärlek, Barn, Rutiner, Föräldrar, Sömn[/tags]

Pappas

Milton är pappas pojke. Jag duger *snyft* inte så mycket till just nu. Det är pappa som ska göra allt. Leka, bada, natta etc. Vart är min lilla mammas pojke?

Pappas pojke

Imorse när vi vaknade hade det kommit ännu ett lager snö här. Just nu är jag verkligen trött på snö. Det var dock skönt att den snö som föll smälte bort lika snabbt under dagen och nu är det bara resten som också ska smälta sin väg. Sen är det vår, sommar och då kommer bebis. Tänk att det bara är fyra månader kvar och då är vi i juli med sol och värme. Vad oerhört skönt!

Skriet

Det är under ögonblick som bilden visar som vi föräldrar allvarligt funderar på att lägga ut en annons på blocket där en liten sak med hög ljudvolym bortskänkes. Ja, vi kan till och med tänka oss att leverera varan. Jag förstår inte detta skrikande i tid och otid. Mina öron håller på att falla av och jag vet inte vad som är bäst, ignorera, skrika likadant eller säga till på skarpen.

Ingenting fungerar dock eftersom jag faktiskt testat allt jag precis nämnt. När jag skrek likadant tillbaka en gång trodde mannen att han fått två barn på halsen. Ja, jag tappade fattningen totalt men har efter diskussioner med föräldrar i samma situation (det vill säga med en tvååring to be) kommit fram till att det är viktigt att de får se att föräldrar också är mänskliga. Det är mänskligt att inte vara perfekt.

Så tillsvidare fortsätter jag mina försök att lära sonen skrika utan ljud eller ännu bättre, prata om sin frustration med de ord han nu lärt sig.

[tags]Barn, Uppfostran, Föräldrar[/tags]

Dåliga nätter

I höstas bestämde vi oss för att ta tag i Miltons sömn. Han vaknade varenda natt och vi tog in honom i vår säng vilket resulterade i att vi var två stycken väldigt trötta föräldrar. Det tog ungefär 1-2 veckor att få honom att sova i sin egen säng hela natten och det har fungerat bra tills nu. I samma veva i höstas lyckades vi få Milton att somna i sin egen säng på stört efter vällingen. Nu verkar det tyvärr som han kommit in i ett nytt ”språng”. Han vägrar somna om vi inte finns kvar i rummet, helst bredvid hans säng. Minsta lilla rörelse från oss så måste han kontrollera så att vi inte är på väg att smyga ut. Det här har vänt på bara någon vecka. Dessutom är det jättesvårt att få honom att somna om i sin säng om han vaknar på natten. Så nu är vi två trötta föräldrar igen.

080309_lang.jpg

Vet inte om vi ska försöka hålla så mycket som möjligt på de gamla rutinerna så att han förhoppningsvis snart kommer ihåg hur bra det fungerade förut.
Om någon undrar vilken av alla metoder vi använde när vi försökte få honom att sova hela nätter så blev det en f”em minuters metoden” variant…..

återkommer….

back, lilleman drabbades av en hostattack, tappade nappen och kunde inte återfinna den. sover nu åter sött. I alla fall så fungerade vår variant av fem minuters metoden jättebra. Kan skriva mer om hur vi gjorde om någon är intresserad.

080309_pappasklader.jpg
Milton i kläder som pappa köpt!

Sova

Imorse vaknade jag glad i hågen (nästan i alla fall, om man bortser från bajsblöjan). Jag var glad för Mille hade sovit en hel natt. Uttryckte mig glädje på jobbet och kände att vår nya taktik när han vaknar på nätterna faktiskt har gett resultat. Kommer hem och berättar för mannen att Mille faktiskt sov till halv sju imorse. Mannen vet dock hur han ska ta ner mig på jorden igen och berättar att Mille visst hade vaknat som vanligt mitt i natten och att HAN faktiskt varit inne och vyssat honom till sömns igen.
Själv brummade jag väl alldeles för högt för att höra något. Men jag fick vara glad ett litet tag i alla fall.