Etikett: Hund

Min Elfenhof

Idag har ännu en resa tagit slut. Vår älskade Nova.
Ett avsked innebär inte bara ett avsked utan alla tidigare avsked gör sig till minnes.
Nu är det jag som bestämt, jag som bestämt att Novas dagar är räknade. Hennes sista promenad, sista måltid, hennes sista andetag, ett sista allt.

Om det är någon gång jag trott på ödet är det när Nova kom till oss. Jag hade valt innan att hennes namn skulle vara Nova. Uppfödaren döpte kullen efter viner och hade kommit till bokstaven E, Novas namn blev Elfenhof.
Jag tyckte det kunde vara roligt att prova ”Novas vin” så det kändes verkligen som att det var meningen att hon skulle komma till oss när vi upptäckte att vinet hette just Elfenhof Nova.

Nova har varit en väldigt lugn hund, tillgiven och lättlärd och hon lämnar verkligen ett tomrum efter sig.

novasovsott

Operation av hund

För någon månad sedan upptäckte jag knölar på magen på vår hund Nova. Veterinären konstaterade juvertumörer vilket jag själv också innan fått fram att det kunde vara efter lite googlande. (Vad gjorde man innan google?)

Nova

Efter operation där två juver tagits bort och ett cirka 15 cm långt ärr visar på omfattningen av operationen är vår lilla terrier hemma och ska nu kurera sig. Hon har fler tumörer men det hade inte varit möjligt att ta alla på en gång då det hade blivit för stor blodförlust. Vi har önskat analys av de tumörer som de tagit ut och jag funderar nu på att om de är godartade så får övriga tumörer vara kvar. Det var verkligen jobbigt att se henne efter operationen igår och hur emlig hon var. Märks dock att hon är en borderterrier för hon är redan betydligt mycket piggare om än rätt störd av den stora tratten på huvudet.

 

Jag ska bara dö en stund

Jag har fått berättat för mig tidigare om djur som när de är redo att dö, vandrar iväg och bara försvinner. Jag vet inte varför de vill dö själv men tanken på att dö alldeles ensam känns så sorglig. Jag skulle vilja att min familj fanns nära när jag somnar in. Om jag får önska så vill jag bara somna in. Ta ett sista andetag och sen är det bara slut. Att jag upphör att existera på en utandning. Men nu var det inte min död jag tänkte berätta om eller döden överhuvudtaget även om det var vad som upptog mina tankar när jag kom hem och fick veta att min hund var borta. Först tänkte jag att hon måste var i närheten, hon brukar inte försvinna långt, utan mest bege sig till någon granne som antingen har hund eller godis. Men när jag kom fram till E4:an, där bilarna och långtradare dundrar förbi kändes det plötsligt så hopplöst. Hur ska jag hitta min lilla borderterrier? Har hon tagit sig upp på vägen? Skogen i omgivningarna kändes så stor.

NOVAAAA! Gooooodis! Nova!

Nova

Hon var som uppslukad och ju längre tiden gick desto mer hopplöst kändes det. Hade jag förlorat min följeslagare, min första lilla bebis?
Idag, en underbar sommardag när vi firar vårt vackra land. Naturen som jag vanligtvis älskar kändes så hånfull. Kvistar bröts i skogen och jag hoppades att Nova skulle komma springandes men hon fanns inte ingenstans.
Vi hade precis kommit tillbaka hem och funderade på vad vi skulle göra härnäst när jag hör barn som ropar att någon hittat Nova. En man kommer gående med Nova i koppel och lyckan och lättnaden var total och jag är så tacksam över att det finns så fina och omtänksamma människor. Nova har fortfarande en stor plats i mitt hjärta och hon är en del av familjen.

Operation

I helgen upptäckte jag att Nova hade något som stack ut ur underlivet. Fick komma till en veterinär som konstaterade att de ska operera bort leiomyomet (tror jag det är) som är en slags godartad tumör. Samtidigt som det känns lite jobbigt att lämna iväg henne för en operation så känns det skönt att få det hela åtgärdat så snabbt. Behövde bara vänta en dag när vi väl fick tag på en läkare i måndags. Hon börjar bli till åren vår lilla hund (11 år i mars) men har fortfarande många år kvar som veterinären sa. Jag har dock klart för mig att skulle hon bli sämre eller inte må bra så kommer hon få somna in.

Just nu ligger hon och sover på en matta och har egentligen ingen som helst aning om vad som väntar imorgon. Min lilla tuffla, tänk att hon funnits med oss i så många år. Det kommer nog kännas konstigt den dag hon inte finns mer.

Nova på stranden

Hoppas att det ska gå bra under operationen så att hon slipper få problem av ”tumören”.

Vad nyårsraketer gör

Min hund klarar av nyår rätt bra, hon blir lite orolig men är inte som min förra hund som låg och flämtade som om hon skulle dö. Men igår på 2013:s första dag tänkte jag att nu är det ändå säkert att gå ut utan smällande. Så fel jag hade. Såklart började det smälla på en gång och Nova satte direkt i backen och skulle in igen.

Idag försökte jag först dra med henne ut, men det känns verkligen hemskt att behöva dra henne mot asfalten så jag bar ut henne istället och det är som att bära ett 7 kg tungt asplöv.

Önskar så att människor som prompt behöver smälla raketer och smällare runt nyår håller sig till tolvslaget. För Nova är absolut inte ensam om att känna såhär.

Hur går det lilla gumman?

Lykke-Lie håller på och leker och jag frågar henne – Hur går det lilla gumman? varpå hon svarar. – Jag är ingen liten gumma!

Treåringen är verkligen speciell. Det är hela tiden så tvära kast mellan glädje och katastrof.

Jag kan inte låta bli att längta lite tills hon blir fyra-fem år. Men det får man kanske inte säga alltför högt. Småbarnstiden är verkligen påfrestande på så många sätt och det är lätt att tappa sig själv lite i allt. Allting fokuserar kring barnen, eller i alla fall det mesta och att då komma ihåg att man är en vuxen med lite andra behov än barnen är viktigt för att orka.

Jag är ingen småbarnsmamma (fast jag är det) och det är en av anledningarna till att jag inte vill ha fler barn också. Jag har jättesvårt att sitta ner och leka med barnen. Vi kan göra andra saker, som att gå på picnic, spela ett spel eller varför inte städa tillsammans. Jag kan sakna att jag aldrig kommer vara gravid eller föda barn igen men småbarnsåren tycker jag det ska bli så skönt att lämna i och med att Lykke-Lie växer och blir större.

Det är skönt nu när Milton klarar sig själv på ett helt annat sätt. Det är så underbart att höra honom berätta om att han trivs så bra i sin skola och att läsa om allt roligt de gör där och att kunna föra en dialog kring detta.

Ibland kan jag få känslan att den allmänna uppfattningen är att man ska tycka allt är så toppen och roligt jämt med alla åldrar men nej, jag tycker inte det. Det allra viktigaste för mig är att jag älskar mina barn och min familj över allt annat och jag vill att de ska utvecklas till trygga individer och det hoppas jag att jag lyckas med trots att jag kanske inte leker med dem alltid.

Nova blev förlamad

Ikväll är vi lite oroade för vår hund Nova. Mannen kastade en leksak för henne att springa efter och han ser hur hon springer men bara med frambenen, bakbenen hänger bara med. Vi tog in henne och efter en stund började hon gå igen men det märks att det inte är helt bra. Funderar på om det kan vara en borrelia reaktion. Hon har haft fästingar, inte så många, men det spelar ju ingen roll. Usch, känner att jag blev orolig över stackars liten som inte kan säga något.

Fyrverkerifritt nyår

Denna veckan med kulmen när klockan slår tolv den 31:a december är riktigt jobbig för många hundar och även andra djur.

Vår förra hund var helt förstörd när det vankades nyår och Nova är inte heller så förtjust i dessa fyrverkerier som smälls. Tycker det är roligt att se när större företag tar avstånd för fyrverkerier. Önskar verkligen att fler kunde ta efter.

Istället för fyrverkerier tycker jag alla kan skicka upp varsin tsunamilykta som blivit populärt. Lyser bra mycket längre och ser väldigt lugna och harmoniska ut när de svävar iväg.

Bloggdinosaurier

Min första hemsida skapade jag 1999 när jag var au pair i USA för att hålla kontakt med familj och vänner i Sverige. Hemsidan utvecklades och runt 2002 kretsade den mest kring en fyrbent varelse, Nova.

Men tider förändras och 2006 väntade vi vårt första barn – Milton och fokus förflyttades till en växande mage och det lilla liv som kom därefter.

Sen runt 2009 handlade bloggen mestadels om att jonglera vardagen som tvåbarnsmamma när Lykke-Lie kom till världen.

Och nu ligger väl mestadels fokus på träning hälsa kombinerat med familjeliv. Men vad jag skulle komma till är att jag under denna långa resa lärt känna så många underbara personer och i helgen ska jag äntligen träffa några av dem igen. Ska bli så otroligt roligt och jag längtar så mycket efter att ses. Vi är väl lite av bloggdinosaurier som hållt igång på nätet under så lång tid.