Lykke-Lie – [el:sklingen]

Mitt eget krig

Det pågår ett krig här, mitt eget krig mot min kropp och jag är så trött på det. Jag vill bara kunna känna att det här är jag, jag är nöjd, jag är glad. Igår blev jag nästan förstörd när dottern (6 år) säger att hon har tjocka lår. Jag blir arg på mig själv över att hon uppenbarligen snappat upp att jag inte känner mig tillfreds även om jag tänker på att inte säga något i närheten av barnen. Men saken är, jag ska inte säga något överhuvudtaget. Så varför gör jag det? Varför fortsätter jag att plåga mig själv?

Jag vill förmedla att jag tränar för att vara stark, för att orka i vardagen och må bra. För det är ju verkligen det jag gör. Jag mår mycket bättre när jag tränar. Jag känner mig mer tillfreds med mig själv och träningen nu är inte överdriven.

Jag vill inte att min dotter ska gå igenom samma skit som jag gjort. Jag vill att hon ska vara stolt över sig själv och sin kropp oavsett hur hon är och ser ut. Mitt mål är att hon ska bli trygg och tycka om sig själv precis som hon är. Min älskade dotter, en av de finaste personerna i mitt liv. Hon ska inte behöva tänka på hur hon ser ut.

Slemmigt men mättande

Jag har en liten komiker till dotter. Hon är verkligen en liten underhållare och säger ofta roliga saker.

När vi var i Egypten 2013 och hade ätit middag en kväll satte hon sig tillrätta i stolen, klappade sig på magen och säger ”Slemmigt men mättande”. Misstänker att hon sett Lejonkungen några gånger för mycket.

Jag har tyvärr varit dålig på att skriva ner hennes små kommentarer som gör att jag och mannen tittar på varandra och tänker, hon är för härlig. Så underbart att vi får ta del av hennes funderingar och tankar.

Sju jävligt långa dagar

Jag har haft semester och i stort sett varit bortkopplad från världen vilket varit oerhört skönt. Jag sa till mamma i slutet av semestern att detta var första veckan på mycket länge som jag inte haft huvudvärk en enda dag. Så behövligt var ordet.

Sol i hjärtat

Jag, min mamma och Lykke-Lie åkte på en veckas semester till Hurghada i Egypten. Första gången för oss att besöka detta land och med tanke på hur härligt väder vi haft åker jag gärna tillbaka fler gånger. Det har verkligen varit semester där vi sovit i snitt 10 timmar per natt och dagarna har mestadels spenderats i barnpoolen eller på en solstol. För mig har det verkligen varit semester och jag har njutit.
Idag var första dagen tillbaka på jobbet efter ledigheten och huvudvärken kom tyvärr som ett brev på posten.

Men semestern, den lever vidare inom mig. Veckorna här hemma brukar gå i ett rasande tempo medan min semestervecka känns som två veckor. Inte att det har varit tråkigt utan vi har endast tagit dagarna som de kommit och njutit av nuet. Jag tror i dagens hektiska vardag så stannar vi alldeles för sällan upp och bara är och det kanske inte är så konstigt att vi är många som blir utbrända och sönderstressade.

Två böcker hann jag med att läsa och den ena hette just ”Sju jävligt långa dagar” och var en tragikomisk berättelse som beskriver hur livet aldrig blir som man tänkt sig. En perfekt bok på resan. Den andra jag läste var ”Lyckans hjul” och det var en mycket varm berättelse om tre helt vanliga människor. Jag tänkte först att den inte verkade så särledes intressant men jag gillade enkelheten och att den vanliga människan fick komma fram.

Tillbaka till de soliga dagarna i Egypten så har vi äntligen fått Lykke-Lie helt blöjfri! Nu är det bara nappen kvar och jag hoppas att den kan vara ett minne blott till sommaren.

Älskade Luckylie!

Vår älskade lilla ”Lucky-Lie” som hon får heta på engelska är en charmig, envis, kontaktsökande, blyg, glad, rolig, napptokig tjej på 3,5 år. Jag är så glad att ha gjort denna resan med henne och kunna känna att vi fungerar bra tillsammans. Särskilt som hon varit väldigt pappig under en längre period. Hon har verkligen humor vår minsting. Efter en måltid utbrast hon ”slemmigt men mättande”. (Från Lejonkungen).

Nu är det tillbaka till verkligheten, men inte så länge för nästa ledighet lurar runt hörnet och det känns bra att få vara samlad hela familjen också.

Kram till er!

Håll tummarna

Lykke-Lie blev sämre idag igen och nu är jag lite orolig över att hon ska bli sjuk (skräcken är öroninflammation, bihåleinflammation). Håll gärna tummarna för att hon håller sig frisk så våra planer i helgen och nästa vecka håller.

Lykkeliten

Nu ska jag packa ett gäng träningskläder. Eftersom jag ska genomföra fem träningspass på lördag gäller det att vara förberedd.

En hemmadag

Eftersom Lykke-Lie varit krasslig har jag haft en hemmadag. Vet ni hur tacksam jag är över att Försäkringskassan tagit bort de här intygen som förskolan tidigare behövde underteckna. Underlättar så otroligt mycket att vabba nu.

En vabbdag innebar promenad i solskenet. Stilla i solen så visade termometern på 12,8 grader. Härligt! Att det sen blir närmare minus 20 på natten blundar vi för. Våren måste vara på väg snart. I Gävle tror jag vi närmar oss ett halvår med snö. ETT HALVÅR! Vi har inte fyra årstider längre, vi har vinter och höst.

Vi har ju en nappälskande lilltjej i vår familj och jag vet själv hur fäst jag var vid nappen som barn. Nu när jag tittade på Lykke-Lies tänder så tyckte jag dock att de började se lite nappformade ut så det känns verkligen som hög tid att sluta med napp. Inatt provade vi därför första natten utan napp. För att muta henne lite fick hon sova i vår säng och vet ni vad. Hon sov hela natten. Ja, jag har i alla fall inte hört något. Tänk om det är så att hon kommer sova betydligt mycket bättre nu utan napp. Jag hoppas verkligen. Jag tror nämligen att nappen är mer till skada nu än en tröst.

Hoppas ni alla får en fin dag!

Kram

Lite mindre

Det är rätt tröttsamt att intensivplugga så ibland tar jag helt sonika en paus och tittar på något avsnitt från någon TV serie. Nu senast Grey’s. Skönt att kunna se när det passar istället för att behöva passa tider framför teven. Tänk vad det utvecklats. Kommer ihåg när jag var liten och utbudet inte var riktigt lika stort som nu och man fick sitta och vänta på morgonen innan barnprogrammen började.

Bloggen går verkligen på sparlåga och det är vad jag behöver just nu. Förutom familjen går jobb och studier före nu och det känns väldigt bra. Jag tror att många av oss föräldrar idag är lite för frånvarande i våra barns liv. Ikväll när jag kom hem från jobbet lagade jag mat och sedan frågade jag om Lykke-Lie ville leka, det ville hon, så vi gick och busade en stund och pratade lite och det var så underbart att få en stund med henne och bara höra hennes tankar och funderingar. Jag berättade om resan vi ska göra, hur vi ska åka tåg, flyg och buss och hon snappade upp direkt och ville berätta för pappa och mormor. Efter att vi haft en stund tillsammans skulle jag gå ut med Nova och det var så mysigt att hon ville följa med. Efter promenaden vankades det lite kvällis och därefter fick jag lägga henne. Ljuvligt att höra hur hon somnar in och andas tungt. Min älskade lilla prinsessa.

Lykke-Lie

Vips

Precis när Lykke-Lie lärt sig säga själv och inte ~~kälv~~ hör vi att hon säger vips och inte visp.

Lykke-Lie

Vi har en hemmadag idag då tösen hade feber igår och nyst ut högar med snor idag. Men då hon är en pigg liten mört blir det nog tillbaka till dagis imorgon.

Själv är jag från idag studerande vid Lunds Universitet där jag läser psykologi. Är det något jag saknat i min beteendevetenskapliga examen är det psykologi så det känns extra roligt att läsa det. Har verkligen saknat att studera och även om det kommer bli en fullproppad vår ser jag fram mot att lära mig nya saker.

Nyfriserad

Jag har alltid klippt Lykke-Lie själv, förutom när vi var till Turkiet.
Det har inte varit helt enkelt att klippa hennes hår då hon är lite självlockig och det står åt alla håll. Men det känns inte så lockande att ta henne till en frisör i Sverige då det kostar mycket.
Vi passade på att nyttja den frisörsalong som finns på hotellet i Side och det gick över förväntan. Lykke-Lie har annars väldigt många myror i byxorna men satt nu som ett litet ljus.

Priset för den lilla klippningen kändes väldigt överkomlig då vi endast betalade cirka 40 kronor.

Så vi får väl hoppas på fler utlandsvistelser så Lykke-Lie får håret klippt. 😉

Morgonlek och fotografering

Imorse när jag och Lykke-Lie tog en liten runda med hunden ville Lykke-Lie prompt gå förbi lekplatsen så då gjorde vi det. För en gångs skull hade jag med mig kameran också och tänkte att jag kunde passa på att fota lite då jag inte gjort det så mycket med systemkameran den senaste tiden. Jag behöver verkligen öva, har tappat så oerhört mycket.

Sen skulle jag ta kort på en pinne, självklart.

Lykke-Lie tyckte det var väldigt roligt i lekplatsen och ville inte alls gå hem och satt och skrek efter nappen halva vägen och glass andra halvan.

Till jul hoppas vi sluta med napp för Lykke-Lie. De senaste veckorna har vi lagt av med blöja men vi kände att det blir för mycket att ta både blöja och napp samtidigt så nappen får hänga kvar lite till. Är faktiskt väldigt glad över att det tillslut gick så fort att få henne att sluta med blöja. Nu är det bara nattblöjan kvar men vi har ingen brådska med det.

Älskade barn

Det är helt fantastiskt att från ingenting så har vi två helt underbara individer som är våra barn. Två egna små personer som genom sin existens förgyller våra dagar. Att vi får se dem växa, lära sig nya saker och utvecklas till egna tänkande individer.

När jag ligger bredvid Lykke-Lie på kvällarna och känner hur hon somnar in för natten så kommer en sådan enorm känsla över mig. En känsla som inte går att beskriva för kärleken till mitt barn överstiger allt. Nu ska hon drömma sött och imorgon väntar en ny dag med nya äventyr där min prinsessa ska möta världen. Där min prins så moget funderar på hur allt hänger samman och förbereder sig för resten av livet.

Kärleken är störst av allt. Låt den alltid vinna.