Jag är inte helt säker på vad jag drömde eller vad som hände men inatt vet jag att jag träffade pappa.
Jag har letat efter ett brev eller något där pappa skrivit just pappa men inte hittat något än. Inatt träffades vi dock i drömmen och han skrev ner pappa på ett papper. Känslan är verklig men jag vet att det bara är en dröm. Jag vet inte om det att jag träffade pappa någon gång under natten fick mig att skrika till. Men något hände och jag har sovit oroligt hela natten.
Vintertid och en timme längre i sängen. Var ensam hemma med barnen igår kväll och när den ena blev mörkrädd, vaknade snart den andra vilket innebar att det lättaste sättet att få dem båda att somna om igen var att själv gå och lägga sig, vid halv tio. Detta innebär att jag vaknade vid två och var klarvaken. Tillråga på allt så blev nattjäveln en timme längre också, för det är väl ungefär så man känner då, när man ligger där i mörkret och inte kan sova, att natten aldrig tar slut.
Tillslut verkar jag ändå ha somnat om för sedan kom sonen in vid sju eller sex eller vad klockan nu kan ha varit och vi låg och myste i sängen hela familjen. Sonen förkunnade även att ”mamma är bäst” och ”jag älskar dig mamma”. Som ljuvlig musik.
Idag väntar en hemmadag där rensa i röran står på schemat. Känns rätt skönt när termometern visade på minus 7 grader.
Jag har alltid tänkt att det är väldigt skönt och smidigt när barnen somnar själv, för det innebär mer tid att kunna göra saker, städa, tvätta, sitta vid datorn eller vad som. Men nu börjar det sjunka in i mig och det blev ännu tydligare när jag läste här och här hur viktigt det är och vilken mysig stund med de man älskar mest att kunna ligga bredvid sina små och känna dem nära. Höra hur de sakta faller in i drömmarnas värld och känna deras små händer mot ens egen kind.
Jag har de senaste dagarna fällt en del tårar när jag läst om familjen som förlorade sin son i en tragisk olycka. Livet är fyllt av ögonblicksstunder och vi vet aldrig vad som väntar. Att få ligga bredvid det finaste man har här i livet är värt att ta tillvara på. Tycker ni inte?
Linnea undrade för någon vecka sedan om jag sover, eller om det var hur mycket jag sover för hon tyckte att jag alltid verkar vara online. Just nu sover jag nog extremt lite, säkert för lite men kroppen verkar ha blivit lite van vid det.
Jag går oftast och lägger mig runt elva, ibland blir klockan nog halv tolv också och vaknar vid fem på morgonen. Snittar säkert ungefär 5-6 timmar för närvarande och sju är nog optimalt för mig. Men jag har provat att gå och lägga mig tidigare, det innebär bara att jag istället vaknar tidigare. Så går jag och lägger mig nio så verkar jag vara pigg vid tre, det slår inte fel. Hur många timmars sömn behöver ni?
Är det något jag skulle vilja göra iordning här hemma (förutom alla andra rum) så är det vårt genomtrista och oromantiska sovrum. Jag skulle vilja ha en snygg garderob med skjutdörrar, en gråaktig tapet, en höj och sänkbar säng, en skön matta och snygga lakan. I julklapp fick vi av mina goa föräldrar det sistnämnda. Helt underbara satinlakan från Hemtex.
Mannen som inte gillar blommor får faktiskt stå ut. Dessa gillade jag väldigt mycket och sköna att sova i var de också.
Förresten, finns det något skönare än att lägga sig i en nybäddad säng när man själv precis duschat.
Nu har jag provat en ny träningsform, nämligen en rockringsklass. Rocka rockring har jag inte gjort så mycket sedan lågstadiet ungefär men gisses så roligt det är. Dock fick jag lite blåmärken på höften.
Eftersom jag varit krasslig den senaste veckan med en liten peak i torsdags har jag bara vilat förutom rockringsträningen. Natten mellan torsdag och fredag sov jag tio timmar i sträck så när jag vaknade på fredagmorgon kände jag mig som en ny person. Jag sover nog egentligen på tok för lite. Vet att mitt behov ligger runt sju-åtta timmar men jag snittar nog på fem-sex.
I alla fall så var det roligt att prova på att rocka rockring igen. Detta är tydligen väldigt populärt i USA men till Sverige har det kommit nu först. Än så länge är det inte ett så svettigt pass men jag har en känsla av att ju mer man lär sig, desto jobbigare blir det.
Här kan ni se ett litet klipp. Lär väl dröja i alla fall några veckor innan jag är där.
[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=qDgMtvGiJ7Q[/youtube]
Det finns mycket saker här hemma som vi inte behöver och som någon annan säkert skulle bli väldigt glad över. Men till saken är att jag har så svårt att komma till skott. Jag har lite smått börjat att lägga ut saker på tradera med devisen att många bäckar små…. Men tänk om man fick någon som hjälpte en att ta tag i röran. Ingen skulle bli gladare än jag.
Såhär såg det ut i vårt sovrum för någon vecka sedan. Det ser inte så mycket bättre ut nu. Några kassar har åkt till återvinningen men det är fortfarande väldigt mycket kvar att rensa. Jag vet bara helt enkelt inte vart jag ska göra av saker och OM jag verkligen behöver det. Men jag verkligen hatar att det ser ut som det gör! Det är ju inte direkt optimalt att gå och lägga sig i en soptipp. Hur många sover bra då liksom?
Milton med mamma. Tröja från Villervalla.
I veckan hade vi återigen träff med bokcirkeln boksoppa. Till denna gång hade vi läst Nattfåk av Johan Theorin. Men istället för att diskutera boken som var riktigt bra men kanske inte gav så mycket att diskutera valde vi att se Slumdog Millionaire som vi läst tidigare. Dock var filmen inte alls som boken och jag tycker boken var mycket bättre. När böcker blir film kan man ju oftast följa en röd tråd men i denna filmen var inget sig likt.
Med Milton har vi tränat rätt mycket på att kiss också ska komma i toaletten och det känns som det börjar ge resultat. Det har inte varit många olyckor den senaste veckan. Han kan emellanåt vara riktigt envis nu och det är mycket ”Kan själv” ”Jag vill va i fred”.
Lykke-Lie är mycket bättre nu efter sjukhusbesöket. Hon är väldigt lik storebror när hon ska sova och vill gärna ligga nära och pilla på ens ansikte. Skulle gissa på att hon är i någon separationsfas nu för hon vill inte gärna sova i sin egen säng utan somnar helst när någon av oss andra ligger bredvid i vår säng.
Här hemma diskuterar vi fram och tillbaka olika projekt och vad som behöver göras. Efter att ha besökt vännen Sandra och sett deras fina svarta kök är jag enormt sugen på att få ordning på vårat. Jag tror det skulle bli bra mycket roligare att laga mat och hålla ordning om man har ett fint kök. Det som gör en upprustning lite osäkert i dagsläget är att vi inte vet hur det ser ut för mannen framöver då Ericsson läggs ner under året. Dessutom skulle våra badrum behöva en liten… stor uppfräschning.
Just nu längtar jag enormt mycket efter våren. Är det något jag saknar så är det asfalt. När den kommer fram under snön då får jag vårkänslor.
Fotade lite bilder på Lykke-Lie. Vill försöka få lite fina bilder på båda barnen att framkalla och sätta upp i hallen. Tänkte att jag tar en sista bild när jag märkte att hon började bli lite ledsen och trött och jag bara älskar bilden även att hon började gråta.
Funderar på om jag ska göra bilderna i sepia men är lite osäker på vad som är lagom. Gillar sepiafärgade bilder och tror det skulle passa bra i trappen för att fånga upp det bruna som är på trappstegen.
Ibland känner jag mig lite extra stolt över mig själv som tvåbarnsmamma (förutom när jag glömmer hunden då) men ikväll lyckades jag klippa Milton samtidigt som Lykke-Lie var ledsen. Dock tog det därefter en och en halv timme att få Milton att somna eftersom Lykke-Lie då absolut inte hade några planer på det. Så mellan klockan åtta och nio var det halvt kaos här hemma med två skrikande barn, men man klarar mer än man tror och klockan nio sov båda två. Nu är det jag som är trött och med en förkyldning eller kanske den nya influensan på intågande borde jag gå bums i säng.
Vi frågade Milton häromdagen vad han önskade sig i födelsedagspresent. Det enda han ville ha då var regnkläder, gullungen. Märks att han är ett ur och skur barn. Älskar att vara ute.
Till önskelistan har det nu tillkommit att han vill ha en traktor och en bil. Undrar lite vad era treåringar fått i födelsedagspresent och vad som varit uppskattat i den åldern? Födelsedagen närmar sig med stormsteg så det är nog snart dags att börja inhandla lite presenter till goa killen.
Milton gillar verkligen att hjälpa till hemma. Igår fick han dammsuga hallen och det var så roligt att se hur han lyfte och flyttade på saker för att komma åt och få bort all smuts. I Miltons rum är det dock inte alltid städat. Idag såg det verkligen ut som ett bombnedslag, alla leksaker och sängkläder låg mitt på golvet.
När bilderna togs var det dock lite mer välstädat.
Ikväll är det andra natten som jag lyckas få Lykke-Lie att somna i sin egen säng. Igår natt sov hon nästintill hela natten i sin säng och det känns skönt att kunna röra sig lite mer fritt i sängen så man slipper vakna med värk i kroppen.
Ni kanske undrar förresten vad som hänt med trappen och hallen. Vi är inte klara än! Det har varit stiltje ett bra tag nu och vi lever lite i kaos. Tanken var att mannen skulle göra klart allting när han fick sluta på jobbet den 14:e augusti och inte hade något nytt jobb i sikte. Dock kom hans arbetsplats på att mannen hade kunskaper som ingen annan hade och på onsdagen veckan efter han slutat ringer de på morgonen och undrar om han kan komma in på studs igen. Med andra ord blev det ingen renovering men mannen fick jobb igen i alla fall. Fast det är ju lite irriterande att ett stort företag som det mannen jobbar på inte kan planera bättre. Känns verkligen som den lilla människan kommer i kläm. Hade ju planerat en längre semester nere i Småland men den fick vi korta ner rätt rejält.
[tags]Barnrum, Städa, Barn, Sömn, Arbete[/tags]