Annika skrev häromdagen om sin föräldraledighet, att den inte riktigt blev som hon tänkt sig. Jag kan inte annat än hålla med. Jag hade planer på hur mycket jag skulle hinna med, vad vi skulle göra på dagarna och alla andra mammor jag skulle umgås med. Sanningen är att tiden med en liten bebis är väldigt påfrestande både för en själv och för förhållandet. Jag är inte förvånad över hur många som under småbarnsåren väljer att gå skilda vägar. Jag upplever dessutom att tiden som föräldraledig var en väldigt ensam tid. Jag umgicks inte alls så mycket med andra mammor som jag tänkt och hoppats på.
Många har frågat hur det har känts att komma tillbaka till arbetet och verkar bli lite förvånade när jag uttrycker att det är skönt att börja arbeta igen, inte minst för det sociala umgänget. Jag tycker det är roligare att vara mamma nu och jag tror att jag börjar bli en bättre mamma när energin sakta återkommer och tiden jag umgås med Mille blir betydligt mer kvalitativ än kvantitativ.
Jag får nog också instämma… Skönt att höra att man inte är ensam om sina upplevelser 🙂 (Lilleman är ju inte så gammal än iofs, så det kanske hinner ändra sig också…)
Så olika det kan vara
Jag trivs bra med att vara mammaledig
Jag träffade i princip annan mamma/pappa varje dag hela föräldraledighetens första år, och ganska tätt andra året men tredje året var det mer tunnsått. Då gjorde vi mycket saker själva. Museum, bibliotek, promenader och sånt.
skönt att du trivs med att vara tillbax på jobbet!
själv stoooormtrivs jag med att vara mammaledig nu!! men så fick vi ju en jobbig start…
kramis
Bra att du är ärlig mot dig själv! Kan tänka mig att många tagit andras upplevelser och gjort dem till sina egna innan barnafödelsen och sedan mår dåligt av att de är oärliga mot sig själva.
Min egen (föräldraskap) föräldraledighet upplevde jag som det bästa jag varit med om!
SÅÅÅÅ skönt att läsa, Annah!
🙂
Kram till dig!