En evighetshistoria

Nu har jag faktiskt ringt ännu en gång om datorn och de rekommenderade att jag skulle återkomma om någon månad igen eftersom de har så lång väntetid på lagning av bärbara datorer. Så då gör jag så. Behåller datorn här hemma så länge och så ska jag ringa och klaga samt begära lite kompensation.

Tänkte att jag skulle skriva en liten uppdatering om vovven. Just nu mår hon inte så bra. Hon verkar deprimerad, fiser illa och luktar lite unket. Hon har precis löpt dessutom, troligtvis därifrån fisarna och lukten kommer. Hon är inte alls förtjust i sin lillhusse och håller sig därför på behörigt avstånd. Det är lite ledsamt att hon verkar så nere. Har inte haft samma tid och ork att lägga på henne som förut. Ni som har hund, hur har era som fyrfota vänner reagerat på ytterligare en familjemedlem?

Publicerat av

Elsklingen

En person mitt i livet. Sorg, skratt, minnen.

5 reaktioner på ”En evighetshistoria”

  1. Du! I nyaste ”Härliga hund” (jag fick den i brevlådan här om dagen) är det faktiskt ett reportage med tips om just detta! Tänka sig! Det gick ut på ungefär det Pernilla skriver om.. en stunds egentid. Köp tidningen och få lite tips och känsla att det inte är så ovanligt för hundar att reagera som Nova gjort. Kram och lycka till, skulle vara roligt med uppdateringar om just detta. Gibson har ju också fått en ny familjemedlem och det har märkts på honom också.. vi kör med mycket uppmärksamhet och.. egentid 🙂 Men det är svårt att få tiden att räcka till. Så är det ju :/

  2. Tråkigt att höra att Nova är lite deppig. Hoppas ni kan hitta en bra lösning så att hon blir glad igen. Tycker det som Pernilla skrev verkar mycket bra.

    Lycka till! Kram

  3. Hobby hade inget emot barnet, hon var nog tvärtom ganska nöjd med Kevin och låg ofta nära honom och sov och var väldigt varsam med honom. Men hon fick nog ingen mindre uppmärksamhet heller, jag var ju hemma hela tiden. Däremot så blev det svårt att vara ensamstående med ett barn i behov av extra läkarvård (och dylikt) och en hund som inte vill vara ensam men som inte är välkommen på sjukhus.

    Kanske att hon är lite löphängig? Vad är botemedlet: ingen mat och mycket motion, är det inte så?

    Kanske att du vill gå någon kurs med henne då, så att hon, och du för den delen, får lite tid för annat än Milton?

  4. Hur det gick för oss vet du … Men det var ju redan från början stora problem så det var inget nytt när Olle kom, bara värre och mer utpräglat.

    Hoppas hon blir gladare av lite egentid!? Där håller jag med Pernilla.

  5. Hoppas Nova kryar på sig och att ni kan hitta tid för henne i vardagen!
    Biggles tog omställningen med Theo väldigt bra. Jag var lite orolig innan, men han tog det väldigt naturligt. Vi har försökt att ge Biggles egentid med någon av oss några gånger i veckan, och alltid en långpromenad på iaf en timme om dagen.
    De dagar de kör ihop sig riktigt brukar jag gå bort till närmsta lilla skogsområde och lägga ett klurigt spår. Efter ett spår är Biggles jättetrött och nöjd :-).
    Sen har jag alltid tyckt det varit så skönt att komma iväg själv, utan barn, så jag har gärna fortsatt gå kurser med Biggles, vi har både gått lydnad, spår och 3 agilitykurser sen Theo kom. Det blir avkoppling för både mig och Biggles att komma ut på egen hand ;-). Det har dock varit svårare sen jag började jobba att hitta tid att gå kurser osv, men vi brukar träna agility på söndagar iaf.

    Hoppas det löser sig till det bästa för er!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.