Ikväll var det dags att raka håret av Milton igen. Det växer så otroligt fort. Det gick lite bättre att raka av det denna gången än förra.
Sitter och tittar på Melodifestivalen. Röstade såklart på Ola. Hoppas han får komma till finalen även om jag inte tror han har chans att vinna där så är det ju inte så dumt att få titta på honom ännu en gång.
Har de senaste dagarna diskuterat med olika personer om hur människor bakom en blogg egentligen är eller hur man framställer sig själv rättare sagt. Det känns lite som att läsa en massa cv:n som alltid ska framhäva det bästa. Det är inte ofta, om en blogg nu inte är inriktad på det, som man får läsa om de tunga dagarna, de jobbiga situationerna eller hur livet förändras både på gott och ont i olika skeden. Jag vet inte om bloggvärlden kan vara lite falsk. Vad tycker och tänker ni? Skapar vi bloggare en slags utopi?
Hm, det var en annorlunda fråga det. Jag själv skriver när jag känner för det, och det kan bli både glada och deppiga inlägg. Men vissa saker håller man ju för sig själv och sina närmsta vänner, även om det känns frestande att skriva av sig sina tankar. Men vissa tankar och funderingar är inte menade att publiceras helt öppet för vem som helst.
Men nog tror jag att det kanske finns dom som försöker vara så bra dom kan vara genom sin blogg.. För nog tror jag det finns mycket bakom väggarna på en blogg också.
Jo lite är det nog så! Men som Åse också skriver – en del kanske BARA väljer att skriva de dagar de är glada och har det bra. Och då är det det som syns. Om det finns en ”tanke bakom” det är ju svårt att säga. En del kanske vill måla upp en bild… Men att outa sig helt vill man ju inte heller. Inte jag iallafall. De innersta känslorna som kanske tynger en pratar jag med mina IRL-vänner om.
Lite tankar från mig.
Kram, kram
Lika söt i kort som långt hår 😀
Somliga saker i mitt liv skulle jag aldrig få för mig att dela med vem som helst, som i vem som helst som läser på min hemsida. Somliga delar är mitt och mitt eget och det delar jag med en, två eller kanske tre levande människor. Offline!
Jag kan bara utgå från mig själv, jag skriver när jag mår bra och är glad (och det är ju oftast)
När jag inte skriver eller har bloggtorka då tycker jag det mesta är tråkigt och har inget behov av att skriva.
Jag skrev mkt dikter förr och då var det samma sak, skrev när jag var lycklig och mådde bra, var jag olyckligt kär eller tycker livet var trist då skrev jag inte alls.
Viktigast är ju att man är sann i det man skriver, sen hur det uppfattas av andra är ju mindre viktigt.
Jag blev anklagad lite elakt en gång att jag utmålade min värld som så perfekt och i sådant rosa skimmer och livet ”var ju inte alltid så perfekt” och det kanske en del tycker, men det rör mig inte i ryggen.
Jag är inte ute efter att skapa vänner på nätet, jag skriver sanningen som jag upplever den, hade ngn annan levt mitt liv kanske de utmålat den betydligt annorlunda.
Sen har vi nog alla lite olika sätt att skriva på. Jag har inget behov av att skriva om mina känslor tex, jag skriver gammal hederlig ”nätdagbok” om dagarna som går, sällan om känslor, tankar, funderingar etc, för att jag inte har det behovet, de känslorna etc ventilerar jag med mina vänner IRL. Jag känner inte för att outa dem för en drös människor jag bara känner via deras namn på nätet.
Jag har efter så många år på nätet insett att livet på nätet innefattar så mkt falskhet, ryggdunkningar etc och jag är inte ute efter att ragga vänner via nätet, jag har mina vänner IRL 🙂 Sen att man träffat vissa vänner på nätet, det är ju bara en bonus 🙂
Phew, detta blev långt *S*
Söt Milton, som vanligt!
Skönt att kunna raka av håret. Tror inte Cornelia passar i rakat, fast hennes hår växer inte så fort så vi har inte ens klippt henne.
Visst finns det en del bloggar som är lite för positiva
Läs min blogg. Inte nått postivit alls i den överhuvudtaget… inte just nu iaf!! Den TRÅKIGA sanningen om vårt liv just nu… men annars så har du nog rätt. På de flesta bloggar så visas bara det positiva fram…lite enformigt. Men sen tvärtom, vem vill läsa bara tråkigheter??
Jag vet bara att när det väl kom till kritan var blogg och ”nätvänner” väldigt lite att hålla i handen. Tack för att du fanns och finns irl. Nu _måste_ vi ses snart!
Kramar!