Personlig

Känner att jag blivit lite opersonlig i blogginläggen. Så nu ska jag skriva ett lite mer personligt inlägg om min guldklimp.

Varje dag förundras jag över hur mycket Milton utvecklas och vilken underbar liten person han är. Han är en så lätt liten kille att ha och göra med och jag är verkligen stolt över min son.
I förra veckan när Milton satt och tittade på ”Fem myror är fler än fyra elefanter” upptäckte vi att han lärt sig ljuda. Tänk, han är bara 1 ½ år och sitter redan och ljudar bokstäver. Det kanske inte är ovanligt men personligen tyckte jag det kändes tidigt.

Milton har även kommit in i en period då han gärna vill testa gränser. Såsom att skrika vilket undertecknad tycker är mindre trevligt. Som det är nu säger vi till honom att vi inte gillar att han skriker och sedan ignoreras han. Tydligen är det roligare att göra något ”förbjudet” när vi reagerar. Om han ignoreras så tappar det liksom charmen. Ni som uppfostrar eller uppfostrat barn, hur har ni gjort?

[tags]Barn, Uppfostran, Utveckling[/tags]

Publicerat av

Elsklingen

En person mitt i livet. Sorg, skratt, minnen.

7 reaktioner på ”Personlig”

  1. vilken söt bild=)
    ja me det är våra balkongrannar OCH vänner!! haha.. världen är bra liten. det var dom som var här på middag för nån vecka sedan.

    kram

  2. Sötnosen! Han har verkligen vuxit till sig mycket på sistone, tycker jag. Och ja, det låter verkligen tidigt att börja ljuda. 🙂 Kul!

    Tror man i mycket kan uppfostra barn som man gör med hundar. Positiv förstärkning, som Annika skriver om, och så ignorera såsom ni gör när han gör nåt ni ogillar.

    Kram på er!

  3. Tror också att er metod är bra,, huvudsaken är ju att den fungerar för er. Här har mamman lite dåligt tålamod för ibland och skriker hon med…hrm. Mest åt den stora förstås, Love testar väldigt sällan oss, han har fullt upp med att titta på syrran och forundras över hennes utbrott. Ibland sympatiskriker han lite utan att han fattar varför, men annars är han väldigt otrotsig just nu. Lär väl ändras men jag njuter så länge det varar.

  4. jag är övertygad om att det är en bra metod. visa att beteendet inte är okej och ignorera sen om han fortsätter-
    underbar bild förresten.
    kram kram

  5. Har en till som skriker här hemma. Fast han är ju bara 13 månader. Kanske e det mest för att testa sin röst?

    Annikas tips låter väldigt sunt tycker jag, det ska jag försöka komma ihåg när jag känner mig tjatig på nej nej nej! 😉

    Men du….han är himlarns söt när han skriker!!!!!! Fina Milton.

    Kram

  6. Jag har hört att man ”ska” vara noga med att fokusera på vad barnet får göra i stället för att hela tiden säga vad han/hon inte får göra. Jag kommer ofta på mig själv med att säga till Moa: ”Nä, Moa så får man inte göra!”. Eller: ”Moa skrik inte!”.

    I stället har jag hört att man tillexempel ”ska” säga: ”Moa så här får man göra!”. Eller: ”Nä Moa, prata tystare!”

    Att fokusera på det barnet FÅR göra ska vara bättre än att hänga upp sig på det barnet INTE får göra….

    Hänger du med?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.