Hoho

Är det någon kvar där ute som läser hos mig? Eller ja, lite svårt att läsa när det inte finns något skrivet. Tänkte i alla fall lämna ifrån mig ett litet livstecken.

Just nu är känns det som dagen börjar, fylls med saker att göra, tränar på kvällen och sedan dusch och i säng. Inget fel med det, jag mår verkligen bra nu. Träningen har gett mig energi att ta tag i saker, även om det mest innebär att röja upp här hemma, sortera, göra mig av med det som sänder ut negativ energi och få plats med det jag verkligen vill ha hemma.

Att jag sedan har en underbar familj gör inte saken sämre. Milton med sina funderingar om hur vi alla varit små som myror och noll. Hela familjen och Nikolai (mannens bästa vän) har varit noll. Jobbveckan avslutades med att Milton kom på besök. Han tyckte det var spännande att få vara på mammas jobb. Vi åt lunch som vi hade med i matlådan och han hade tagit med bilar till lekhörnan så andra barn som kommer på besök har något att leka med när de är där.

Lykke-Lie övar, övar och övar på att lära sig gå. Ett litet steg, eller två har hon lyckats ta men vi ser att balansen blir bättre och bättre för varje dag så närsomhelst kommer det säkert att släppa och vår lilla tjej kommer helt plötsligt bli så stor.
Hon kan vara lite hårdhänt när hon ska klappa oss och tycker nog mest vi ser roliga ut när vi med arga miner säger stopp, sluta.  Ord som sägs är mest: titta, där, mamma, pappa och uh. Det närmar sig dagisstart för vårt lilla troll, men vi tänkte höra med dagis om det är okej att vi skjuter upp det en månad. Dagis håller på att rustas och förra veckan var det lite halvt kaos där. Skulle kännas bättre om Lykke-Lie hunnit lära sig gå också.

Annars känner jag mig full av energi från träningen som består av promenader och någon joggingrunda då och då. Det är så skönt att komma ut och gå, synd bara att hunden inte känner samma sak. Hon börjar kanske bli gammal så innan jag går ut och går/joggar så får jag rasta henne en liten runda för hon hänger inte alls med när jag går. Annars känner jag mig som värsta djurplågaren som får dra med henne runt.

Publicerat av

Elsklingen

En person mitt i livet. Sorg, skratt, minnen.

17 reaktioner på ”Hoho”

  1. Jag ligger lite efter i både min egen blogg och andras. Men försöker läsa ikapp när tiden finns till. Men så är det ju sommar också. Kram!

  2. Jag är dålig på att läsa bloggar f n men nu har jag läst här iaf. 🙂 Vill också träna och få en massa energi till att ta tag i saker! Men… hrm. Iofs inte läge att börja träna precis nu kanske, men jag borde planera in att göra det senare i höst.

  3. Jag är absolut kvar här och läser när du uppdaterar. Härligt att läsa att du mår så bra och att träningen funkar bra. Blir lite avundsjuk. Har alltid önskat att jag tränat men gör det aldrig. Skyller på lathet, dålig karaktär och tidsbrist. Kram

  4. Jag är dålig på att kommentera, det beror mest på att jag snabbt läser i RSS läsaren som ständigt är full med nya inlägg

  5. I’m here babe!
    Vad busiga de ser ut smågrisarna. 🙂 Vill också komma igång med träning men vi tänkte ta det efter Finland och dagisstart.

  6. Jag läser! Men kulturen att kommentera andras verkar helt död. Skriver och skrivr – ingen kommenterar… Är det rss:ens fel? De är rättika dina barn, men en är lite rundare 🙂

    1. Själv försöker jag kommentera när jag gjort ett besök, men jag ligger långt efter i rss:en så ibland får jag nollställa den och inse att jag inte hinner läsa ikapp!

  7. Vilka fina bilder! Barnen är så söta! 🙂 Jag är urkass på att läsa bloggar, jag hinner inte. En bebis på en månad kräver rätt så mycket tid… 🙂

    Skönt att höra att du trivs med livet och att ni mår bra!
    Kram från Lotta & A

    1. Och mindre tid lär det bli! Annars tyckte jag det var rätt okej när de var nyfödda och inte gjorde så mycket väsen av sig. Då hade jag tid till att läsa böcker tex, eller så läste jag när jag ammade! Perfekt!

  8. jepp. läser här då och då; så mysigt! grymt söta småtroll har du! heja dig med träningen!! snart hoppas jag också få tid till det.
    kram

  9. Så fina de är de två. Lika men ändå olika också. <3

    tack för att du inspirerar mig till träningen!
    Kram!

Lämna ett svar till Ensamma mamman Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.