Ett ögonblick

Året var 1998, jag passerade vakten och gick den långa vägen till kasernen. Även att vägen var lång gick jag med lätta steg. Jag hade klarat det…

Nästkommande morgon hade vi uppställning och avlämning till befälen. Det var min tur att ha koll på att alla var på plats och lämna av. Jag beordrade givakt och rapporterade till befälen. Befälen frågade då -Hur gick det? Och jag kunde nöjt inför hela gruppen svara att -Det gick bra. Jag fick körkort.

En annan lång väg att gå

Publicerat av

Elsklingen

En person mitt i livet. Sorg, skratt, minnen.

En reaktion på “Ett ögonblick”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.