Överjävligt

Trots att jag inte kände mig så motiverad så begav jag mig ut för att springa en runda. Siktet stod inställt på 5 km. Det kändes rätt okej i början så jag tänkte att jag vill se hur jag ligger till på 2 km eftersom jag har ett mål att springa just 2 km på 10 minuter.

Stoppade klockan på 11:52, så jag känner lite grand att jag är tillbaka på ruta ett. När jag sprang lite mer frekvent i höstas så var jag nere på 10:46.

I alla fall så tänkte jag fortsätta springa i lite lugnare tempo resten av vägen men då sa benhinnorna bestämt ifrån. Överjävlig smärta helt enkelt. Det var knappt att jag kunde gå hem ens.

Så nu får jag sakta bygga upp de här benen igen med lugn löpning. Dessutom fick jag problem med ansträngningsastma igen. Kanske dags att ta kontakt med en dr för lite bricanyl.

Publicerat av

Elsklingen

En person mitt i livet. Sorg, skratt, minnen.

2 reaktioner på ”Överjävligt”

  1. Här kommer ett himla sent svar! Men vad kul att du hittade min blogg. 🙂

    Benhinnor kan verkligen vara ett helsicke. Hoppas att du får styrning på dem.

    Kram!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.