Vi har varit till öron-näsa-hals mottagningen på sjukhuset med Lykke-Lie. Hon har haft problem, särskilt vid förkylning då astman blir sämre och särskilt andningen och snarkningar på nätterna.
Inom 60 dagar kommer vi få en tid för henne till eventuell operation. De söver henne och kan då se om hon behöver göra en skrapning av körteln bakom näsan. Både jag och mannen har gjort detta när vi var små, det är dock inte ärftligt enligt läkaren.
Det är blandade känslor och även om det är ett lätt ingrepp blir jag allt lite blödig när det kommer till mina barn. Just detta med narkos innebär ju alltid en viss risk.
Min son på 2 år har precis gjort detta ingrepp + borttagande av halsmandlar. Gick superbra och vi märker redan skillnad. Kommer gå superbra för er också 🙂
Förstår att det känns jobbigt, men dagens narkoser är så pass säkra att du inte behöver oroa dig. Men hur som helst, i princip alla föräldrar börjar gråta när deras barn har somnat, dels för att spänningarna släpper, dels för att det är så jobbigt att se sina barn nedsövda och ”livlösa”. Och det är helt okej att bli ledsen då! Man får tycka det är jobbigt! Men om du tycker det är jättejobbigt innan ni kommer in till op kanske någon annan ska följa med som stöd, föräldrars oro överförs till barnen och då blir hela narkosen väldigt dramatisk. Jag har sövt väldigt många barn för bla sådana här ingrepp och jag är övertygad om att det kommer att gå bra för er. Kram på er!
Du är som ett orakel =) Glad att du följer min blogg. Har fått många tänkvärda svar från dig! Tack Åsa!
Kramar
Förstår att det känns jobbigt. Förhoppningsvis (?) blir det väl bättre för henne, hoppas det blir av snart så ni slipper gå o vänta. Väntan o ovissheten är inget vidare.
Stackars liten! Sebastian blev sövd när han var tre år. Då skrapade de bort hans mandlar i halsen, slapp de i näsan. Det gick så bra men han var ledsen när han vaknade upp igen. Kräktes mycket efter. Skulle äta Alvedon, fick en liter utskriven men han vägrade. Han slutade snarka och började prata bättre efteråt. Det kommer bli skönare för henne när de är borttagna. Kram
Jag höll på att gå i taket när Elvira bara skulle in för att röntga sitt huvud. Väl där var det så klart ingen fara och även om nu narkos är lite ”större” så hoppas och tror jag att det kommer gå superbra även där. Men jag förstår din oro… ens barn är ju det absolut bästa och mest värdefulla man har.
Åh, lilla gumman. Förstår att du blir orolig… stackars liten. Hoppas allt går bra och att hon kommer må mycket bättre sedan.
Kramar!
Jo, hoppas verkligen att det blir bättre =)
Kram
Ramlade in och och hajade till på namnet på din dotter. Min dotter heter också så, men vi stavar det Lykkeli. 🙂
Hej!
Vad roligt. Är ju inte alltför vanligt namn, än så länge =) Välkommen tillbaka!