Imorgon börjar sonen skolan, eller mer korrekt sagt, förskoleklass. Men föreskoleklassen ligger på skolan där han kommer fortsätta i ettan nästa år. I alla fall så hade vi målat sonens naglar för någon vecka sedan men såhär kvällen innan han börjar skolan tog vi bort nagellacket. Anledningen?
För att jag är rädd att om han kommer till skolan med nagellack på sina naglar riskerar han att bli retad/mobbad. Det känns egentligen enormt trist att det ska behöva vara så. Han tycker det har varit roligt att måla naglarna och har haft det flera gånger i sommar.
Men barn kan vara så elaka mot varandra och jag vill inte riskera att han blir retad för att han har nagellack. Till sonen sa vi att det började bli gammalt och var dags att ta bort. Vill inte att han ska hamna i samma fälla om vad som är okej och vad som inte är det.
Vad tycker ni? Gjorde vi rätt som tog bort det?
Jag är helt inne på samma spår.
Vi har gjort vissa val inför skolstarten av just samma anledning. Jag känner så som du, att det är synd. Men! Jag tänker inte ’offra’ mitt barn för mina egna principers skull. Det har handlat om att han fått välja ryggsäck själv (fast jag helst vill att han ska ha sin gröna Kånken) men också det känsliga – att ha en lillebror med Downs syndrom. Vi vill att klasskompisarna som inte känner F ska få lära känna honom INNAN de träffar/ser L. Jag hoppas på att kunna på påverka och förändra honom till acceptans gentemot andra. Att vara en god kamrat som låter alla vara med, oavsett hårfärg, nagellack, handikapp, klädval, sexuell läggning, hudfärg osv.
Självklart är våra ’val’ inte något vi berättar om för F. För senare vill vi uppmuntra honom till att ha sin rosa skjorta, att både vara stolt över L och skratta lite åt hans tokigheter (inför/ihop med sina kompisar).
Vi gör alla det vi tror och känner blir bäst för våra barn. Det kan aldrig vara fel!
Kram
Oj, vilket intressant ämne! Å ena sidan vill man ju skydda sitt barn från allt ont (såklart!), å andra sidan är det ju synd att låta ”de potentiella retarna” sätta reglerna, kan jag tycka.
Skulle jag bara försöka vara så ”rätt” och ”lagom” jag kan för att ingen ska vara elak mot mig … Ja, nu kanske det är annorlunda att vara vuxen men jag har till exempel inte lust att sminka mig varje dag. Vissa kanske tycker att jag ser glåmig ut – ja, då får de tycka det.
Jag tror även att om ett barn mår så dåligt att hen känner att hen måste mobba någon annan – då kan man mobba någon för precis vad som helst. Barn kan hitta fel på andra barn som är så påhittade att man storknar. Exempelvis var det en tjej i min klass som blev mobbad/retad för att hon satt nära boken när hon läste. En annan för att hon hade lockigt hår. Sådana löjliga saker kan barn börja reta varandra för och det går ju inte att skydda sitt barn mot allt. Och jag tycker inte att man ska eller kan anpassa sig in absurdum för att passa in. Vi behöver vara olika. 🙂
Min erfarenhet är också att den överlägset största faktorn för om det ska förekomma mobbning i en klass är läraren. Antingen är det läraren som mobbar eller så ger läraren sitt tysta medgivande för att mobbningen ska få fortsätta.
Jag tycker också att du gjorde rätt. Jag har mer traditionell syn vad som ”passar” pojkar resp flickor. Men det är synd att barn inte ska få välja färger de tycker de är fina för att de kan bli retade. Verkligen tråkigt.
Elliot som är mitt mellanbarnbarn älskar rosa. Han har rosa tröjor,klocka,skor mm. Han har fått ta en del ”skit” men som tur är står han på sig. Han älskar rosa 🙂
Härligt att höra att han har det han gillar! Milton är lite blyg och tyst (påminner mkt om mig själv när jag var liten) och han skulle nog tyvärr inte kunna säga ifrån, än.
Hade samma funderingar när Viggo skulle börja på dagis igen för ett par veckor sedan. Men sen tänkte jag faan heller. Han fick behålla nagellacket som han var så glad över. Och vill han gå till dagis i sina älskade rosa skor som han valt själv i affären så får han det också. Men det blir ju säkerligen svårare ju äldre dom blir…
Men jag håller med, barn kan vara otroligt elaka. Frågan är hur långt man ska gå för att undvika allt retande. Jag har ingen aning. Det är jättesvårt.
Ja, på dagis har Milton haft rosa nagellack utan problem, men det är nu när han blir lite större och det kommer vara äldre barn på skolan som det inte känns helt bra i magen. Blir så viktigt att vara ”rätt”.
Förstår dig fullt ut. Det blir viktigare ju äldre de blir och man får anpassa sig. Det stör mig bara att det ska vara så. Att man inte kan få vara hur man vill utan att andra människor ska trycka ner en. Så är det ju även i vuxen ålder. Så jäkla snett!
Jag tycker att du gjorde rätt. Barn kan tyvärr vara otroligt elaka mot varandra. Just nu har jag ont i magen ang S förskoleavdelning där det är massa problem. Pojkarna bråkar och tjejerna utesluter varandra pga av ev avsaknad av Hello Kittytröjor mm. Som tur är, är S ett år yngre än övriga och uppfattar inte hela spelet ännu…
Hoppas det blir bättre, för er och framförallt S:s skull. Så trist att det ska börjas i så unga år.
Vill ni ses nån dag? Eller helg, blir det väl snarare nu när allt sätter igång igen. Den 25 aug kl 13 har vi bokat biljetter till Trassel i Trollskogen. Kanske nåt ni också vill gå på? Kostar 50 kr st och du kan ringa ett nr och boka. Säg till om du är intresserad så skickar jag över numret. Sen vill jag gärna bjuda på middag nån dag också =)
Kram kram
Det låter mysigt med middag! Tror att jag är själv med barnen nästa helg, så jag ska försöka ordna barnvakt till A så kan jag gå med S.
(Har nu mailat förskolechefen och bett om ett samtal)
Stort lycka till till Milton imorgon! =)
Kram!
Jag hade inte valt åt mitt barn på det viset men jag säger inte att det är fel. Mitt barn började nya skolan mitt i året, med nagellack och elrullstol.
Ja, jag vet inte vad som är ”rätt”. Nu börjar Milton på en skola med idrottsprofilering och som haft mer killar en tjejer tidigare. Känns bara så onödigt om en sådan detalj skulle förstöra hans skolgång.