Jag har alltid tänkt att det är väldigt skönt och smidigt när barnen somnar själv, för det innebär mer tid att kunna göra saker, städa, tvätta, sitta vid datorn eller vad som. Men nu börjar det sjunka in i mig och det blev ännu tydligare när jag läste här och här hur viktigt det är och vilken mysig stund med de man älskar mest att kunna ligga bredvid sina små och känna dem nära. Höra hur de sakta faller in i drömmarnas värld och känna deras små händer mot ens egen kind.
Jag har de senaste dagarna fällt en del tårar när jag läst om familjen som förlorade sin son i en tragisk olycka. Livet är fyllt av ögonblicksstunder och vi vet aldrig vad som väntar. Att få ligga bredvid det finaste man har här i livet är värt att ta tillvara på. Tycker ni inte?
Ja.. ibland är nog viktigt med lite eftertanke. Vare sig det gäller nattning eller annat. Ofta stressar vi nog bara på och tänker för mycket på allt som ska göras, hända och ske. Istället för att bara vara här och nu. Vi vet aldrig vad som händer imorgon. Bara om det som är nu. Och man borde nog ta tillvara på det lite oftare.
Jag känner faktiskt inte som varesig du, Mallan eller Abbes pappa. Jag vill inte ligga kvar för barnen är mycket i mitt liv men inte allt. Jag vill ha tid för mig, oss, mitt, vårt, min, mina, jag. Det handlar inte om att vika tvätt eller tvätta golven utan om att få tid för mina intressen för barnens intressen är inte viktigare än mina. De tar och får ändå betydligt mer tid än vad jag får och har, utan att jag ligger jämte vid läggdags. Är det någon jag vill ligga jämte för att somna med så är det min man.
Jag kan inte dela upp oss i vår familj i en viktighetsskala och sätta barnen främst och jag tror inte på att föräldrar ska vara självuppoffrande i hur hög grad som helst. Jag tycker att man ska göra så som man själv vill och känner är rätt och stämmer med ens livsfilosofi. Det kan vara att ligga jämte i timmar men det kan också vara att pussa barn god natt i deras egna sängar och gå därifrån. Att jag gör det sista betyder inte att jag inte värdesätter tid med mina fina.
Svårt att förklara…
Förstår hur du menar och jag kan hålla med dig också. Men jag kände häromdagen att jag alltid försöker ”stressa iväg” i nattningen för att jag vill ha egentid när tiden jag har med barnen är så begränsad. Träffar dem endast 2-3 timmar på kvällen och då är jag ofta upptagen med att laga mat och tvätt eller annat hemma. Nu är det inte lång tid det tar att natta barnen heller. Lykke-Lie somnar oftast på 5-10 minuter men att bara ligga bredvid henne då är så mysigt och en fin stund.
Ja handlar det om 5-10 minuter är det ju genomförbart!
Jo barnens intressen är viktiga dina! Barnen är det viktigaste av allt. Det är bara sorgligt att du inser och känner det. Det är bara sorgligt att du ens tycker det är en uppoffring men så går tongångarna ofta i Sverige. Det är som om det krävs cancer, våldtäkt och död för svenskar att förstå vad som är viktigt i livet.
Det är bara ledsamt att läsa dina tankegångar. Barnet är definitivt viktigare än allt det du räknade upp. Jag kan bara hoppas att du inser det.
Samtidigt som jag tänker att den allra viktigaste personen i ditt liv är du. För om du inte orkar, hur mår barnen då? Jag känner Caroline och vet att är det någon som är en bra förälder och ger allt för sina barn så är det Caroline. För mig är hon en inspiration när det kommer till att se barnen och deras behov.
? Ja livet är skört o ja, man vill ju finnas där.
Innan jag blev förälder tänkte jag så här ”Man ska inte vänja barnen vid att somna hos dem för då lär de sig aldrig att somna själv.”
Nu tänker jag liiiite annorlunda, och gör det som är smidigast för kvällen.
Jag är dock själv hemma med båda barnen måndag-torsdag, så i bland funkar det inte att ligga hos Moa tills hon somnar, men saga, pussar och en liten pratstund hinner vi alltid med. Men när vi är båda hemma är det nästan alltid någon av oss som somnar med henne. (med en sagobok över bröstet… Ha ha…)