För en och en halv vecka sedan var det inte bara barmark ute. Jag pushade mig att springa en runda på sju kilometer. Det gjorde ont då men jag ville verkligen inte ge upp och det får jag lida av nu. Mitt knä är fortfarande inte bra och det stör mig att jag inte vet vad som är fel.
Det jag har lärt mig är att löpning är något min kropp aldrig riktigt kommer att acceptera och samtidigt som det känns lite trist för jag kan absolut njuta av en löprunda, så känns det helt ok att jag får fokusera på andra träningsformer. Löpning är slitsamt för kroppen och med de problem jag redan har vill jag inte belasta den med träning som är dåligt för mig.
Ajajaj..! Inte roligt alls! Som du säger, du får hitta andra former istället!