Jag har funderat lite till och från på om bloggen haft sina dagar och att det kanske är dags att lämna den bakom sig. Jag har till och med skrivit ett ”avskedsinlägg” men när jag funderar så känner jag att detta är en ventil jag gillar. Det är så roligt att kunna gå tillbaka och se vad jag gjort under åren (har skrivit sedan 1999) och inte minst så gillar jag att ha en dialog med de som läser här, även om det varit lite mer monolog i sommar 😉
Jag vill framförallt minnas bra dagar, glada dagar, sådant som ger energi samtidigt som jag gillar att ta del av forskning och studier inom psykologin och bland annat om hur och varför vi agerar som vi gör. Så, träning, hälsa, psykologi i mitt vardagsliv är vad jag vill skriva om tillsammans med annat som ligger mig varmt om hjärtat. Jag vill ha en positiv och glad blogg och jag hoppas att du som läser här ska känna att du är min vän och blir glad efter ett besök här.
Sluta aldrig blogga!! Vilken fint linne! Var är det köpt?
Det är från röhnisch, gammal kollektion så jag tror det kan vara svårt att få tag på nu. Har visst lite svårt att sluta blogga, tack o lov 😉
Kram
Jaaaa – fortsätt!
Kärlek <3
Vad glad jag är att du stannar kvar!
Nu känns det snart som om jag bara har dig kvar ?
Jag ska försöka kommentera lite flitigare o skriva lite mer själv också. Kramar!
Tack fina du! Du är en så underbar, ärlig och omtänksam person! Tack för allt du ger!
Kramar
Ja, sommar gör onekligen livet som bloggare mer ensamt när det gäller dialogen ;=) Men snart är det höst och alla vill mysprata och jag tycker som du, åh vad det är kul att kunna se tillbaka och förresten är det ju så kul att skriva också, som att uppleva saker två gånger om.
Ja, det är ett härligt arkiv man får ihop med minnen och alla fina människor!!!
Hoppas att du inte lägger ner helt.
Ta en paus och se om du saknar det eller inte
Fortsätter ett tag till, så får vi se hur det känns =)
Just att kunna gå tillbaka själv och läsa vad man gjorde kan jag sakna nu när jag inte bloggar privat längre.
Jag slutade iom att vi fick barn då jag inte ville skriva om hennes liv och då blev det inte så mycket kvar att skriva om när man precis fått barn och var föräldraledig den där första tiden. Sen har jag aldrig kommit tillbaka riktigt. Trist, men vet inte hur jag ska tackla det hela så det blev mer eller mindre att det bara rann ut i sanden (tyvärr).
Livet har verkligen gått i perioder och det jag skriver om nu fanns inte alls med för några år sedan. Men det är roligt att se hur livet förändras och utvecklas! Kram