När jag var barn älskade jag somrarna på landet, när jag var tonåring hatade jag att vi skulle åka dit. Som vuxen saknar jag det enormt och idag, nio år efter att det såldes till en helt underbar person var vi och hälsade på i mitt smultronställe igen.
Att återigen komma till landet efter alla år var underbart. Mycket har hänt under åren men känslan, lugnet och kärleken har verkligen bestått. Egentligen är det mäktigt vilken kraft en plats kan ha på hela ens person.
Nuvarande ägaren som tyvärr måste sälja paradiset är en person jag kände direkt för. Så härlig och genuin och jag hoppas det är början på en ny vänskap. Det känns fint att ha landet gemensamt för hon vet precis vilka känslor det ger.
Hon berättade att bekanta till henne hört vår förra hund Emmy tassa runt i huset och att det även finns andra andar där. Stället är magiskt och jag tvekar inte en stund på att Emmys och morfars själar fortfarande finns där. Det är paradiset.
It is a lovely house and it’s wonderful you have so many good memories. This is one reason why I hate moving from place to place so often; I truly have no place that I call ”home”. All my family members live in cities where I’ve never lived before.