Jag skulle nog säga att under hela min ungdom och vuxna liv har sökt efter att bli bättre. Bli min bästa version av mig själv men så slog det mig. Min bästa version kanske är nu. Just precis nu är jag så bra som jag kan vara nu.
Med träningen har jag de senaste åren alltid eftersträvat att utvecklas, bli starkare och snabbare. Jag har tagit hjälp av flertalet PT och faktiskt även blivit just starkare och bättre men livet känns som så mycket mer.
För närvarande springer jag bara, eller egentligen är det inte så bara för det är något som får mig att må bra och som gör att endorfinernas sprutar efteråt. Jag är inte snabb men jag njuter varje gång och det är verkligen ljuvligt att komma tillbaka efter en runda och känna hur mycket gott det gjort både för kropp och själ.
Det känns också skönt att vara här och nu, att njuta av det som är livet, just precis nu.
