Nu kör jag!

När det här inlägget postas befinner jag mig i Umeå. Jag är där för att göra fysiska tester då jag sökt till polishögskolan. Jag är i bra form nu och kommer ge allt jag har.

Att jag gör detta nu handlar för mig mycket om att jag inte vill ge upp. För nio år sedan klarade jag inte löpningen. Jag missade den då med 30 sekunder. Detta har som ni kanske förstår hängt med mig rätt länge. För min egen skull vill jag bevisa för mig själv att jag klarar det. Och visserligen har jag redan gjort det häromdagen.

Jag ska ge allt jag har. Återkommer med resultat.

Bröllopsdag

Den 17 juni innebär inte bara att det är Islands nationaldag. Det är nämligen så att vi nu varit gifta i sex år. Vi firar tydligen sockerbröllop dagen till ära och även om jag försöker undvika socker så bakade jag en sockerkaka till mannen, men på lchf vis i alla fall.

Grattis älskade make för att du stått ut med mig i hela sex år. 😉

Knäundersökning

Nu har jag varit till en läkare med mitt knä, eller knän. Jag har problem med båda knäna men framförallt det vänstra som gör ont. Har exempelvis svårt att gå nerför trappor och nedförsbackar. Han kände, klämde, tittade och frågade. Det kändes som jag fick en grundlig undersökning, bra mycket bättre än allt jag varit på tidigare.

Med tanke på min knähistorik kom han i alla fall fram till att smärtan kan bero på att min knäskål ligger lite snett. Då jag haft problem med att knäskålen ”hoppat” ur led så har det tänjt ut mjukdelarna kring knät och det har inte gått tillbaka riktigt. Läkaren hämtade till och med ett skelett för att förklara vad som kan vara problemet.

Hur som så har jag fått några färgglada piller att käka under två veckor och jag hoppas att dessa ska hjälpa mig och ta bort den värsta smärtan när det verkligen gäller. Har även fått en tid till en sjukgymnast som jag tidigare rekommenderats gå till, så nu ska det väl bli av.

När jag ändå var där passade jag på att fråga om medicin för att lindra blödningar vid mens. Idag har varit en helt fruktansvärd blödardag. En vanlig mensperiod så sägs att kvinnor blöder cirka 80 ml. Detta blöder jag på 5 timmar. Det är helt galet med andra ord. Ska nog införskaffa lite bloddopning också när jag ändå håller på. Fick i alla fall några tabletter som heter cyklonova som ska minska blodflödet och dessa var bra mycket billigare än cyklo-f som jag tidigare använt. Nu får jag bara hoppas att de är lika effektiva.

Björnattack

Där jag brukar springa mina rundor finns det björn. Jag har hört flera som sett björn i området och jag har även själv stött på björnbajs.

Jag brukar ofta när jag springer gå igenom hur jag ska göra om jag möter en björn och det känns som jag har koll när jag läser följande lista från Viltskadecenters broschyr ”Om du möter en björn”.

Så gör du om du möter en björn

1 Låt björnen veta att du är där. Prata lite med den som man gör med en stor hund, i ett vanligt och vänligt tonläge, hosta till eller harkla dig lite grann. Hör den dig inte, så klappa lite lätt i händerna.

2 Gå sakta bakåt utan att vända dig om. Gå inte närmare.

3 Spring inte, björnar springer mycket fortare. Klättra inte upp i ett träd – det gör björnar också, både snabbare och effektivare. Följer björnen nyfiket efter, släpp då några av dina tillhörigheter på marken, en efter en, till ­exempel klädesplagg. Då stannar den ofta en lång stund för att lukta och undersöka.

Just det där med att strippa för björnen är väl det jag har mest koll på. Men jag hoppas verkligen att jag aldrig behöver stå öga mot öga med en björn.

Knäproblem

Sedan många år så har jag problem med mina knän, nu är det främst det vänstra som jag har smärta i vid vissa övningar eller när jag går nerför trappor exempelvis.

I juni har jag bokat tid till en läkare som är specialiserad på idrottsmedicin. Antagligen så kan de inte göra så mycket (vilket jag faktiskt kan bli lite trött på att folk ska konstatera) men jag skulle vilja få något svar på vad det är som orsakar smärtan och hur jag ska göra för att det ska lindras.

När jag var till naprapaten förra året så kände han på mina knän och reagerade på att de kändes bakochfram. Någonting verkar ju inte vara som det ska med andra ord. Jag har ibland problem med att knäskålen vill hoppa lite ur position om jag gör någon vändning lite för snabbt eller får en konstig vinkel på benet.

Naprapaten sa även att jag behöver stabilisera upp bålen och att det ska hjälpa mig med knäproblemen och det har nog blivit bättre, jag är verkligen betydligt mer stabil nu än tidigare vilket gör att jag inte riskerar att skada mig lika lätt. Men, vi får väl se vad läkaren säger. Jag kanske helt enkelt måste acceptera att mitt knä alltid kommer vara lite sämre.

Jag är inte bitter

Bara lite…

Jag vill så gärna umgås med vänner, grilla och ha en trevlig kväll. Egentligen hade vi tidigare pratat med goda vänner om att vi skulle ”se” Eurovision tillsammans och äta en bit lax. Dessvärre blev planerna lite smått förändrade i och med att mannen drog till Stockholm och jag blir hemma själv med barnen. Så, nu är jag verkligen hemma själv och kommer ha en ensam kväll medan alla andra grillar och myser känns det som. Till och med mannen skulle på grillfest. Jag är avundsjuk. Visst, det är roligt att mannen får umgås med vänner och ha trevliga dagar, men jag vill också nu när vädret börjar bli så härligt och grillinbjudande.

Mitt lördagsnöje får väl bli att ligga på gräsmattan och plocka maskrosor.

Sover jag aldrig?

Linnea undrade för någon vecka sedan om jag sover, eller om det var hur mycket jag sover för hon tyckte att jag alltid verkar vara online. Just nu sover jag nog extremt lite, säkert för lite men kroppen verkar ha blivit lite van vid det.

Jag går oftast och lägger mig runt elva, ibland blir klockan nog halv tolv också och vaknar vid fem på morgonen. Snittar säkert ungefär 5-6 timmar för närvarande och sju är nog optimalt för mig. Men jag har provat att gå och lägga mig tidigare, det innebär bara att jag istället vaknar tidigare. Så går jag och lägger mig nio så verkar jag vara pigg vid tre, det slår inte fel. Hur många timmars sömn behöver ni?

Efter ledighet

Fyra och en halv dagars ledighet är slut och idag är det tillbaka på jobbet som gäller med fullt ös från morgon till kväll. Det brukar bli rätt intensiva dagar när det är många ansökningar som ska behandlas för att människor ska få pengar i tid. Men jag gillar när det är fullt upp, då går tiden fort.

Ikväll väntar fortsatt uppladdning inför morgondagens vårrus. Jag undrar lite smått vad jag gett mig in på. Ska försöka se det som en rolig grej men jag vill ju så gärna prestera också. Detta är nog mina mesta demoner som jag behöver ta itu med. Därav är det en bra övning för mig att vara med på detta.

Anpassad

Jag hade egentligen planerat för ett Military Training/Crossfit pass på Gävle Träningscenter ikväll men eftersom mannen har beredskap blev det ett intervallpass nu istället och sträckan jag springer bjuder verkligen på allt möjligt.

Idag var jag centimeter från att kliva på en huggorm, visserligen liten sådan, men huggorm som huggorm. Jag behövde inte springa långt förrän jag såg en kroppsbyggare stå vid en bil och massa saker vid sidan om bilen. Tänkte först att nu får det fan vara nog med personer som dumpar saker i skogen. När jag närmat mig ytterligare ser jag att han inte alls dumpar saker i skogen utan står med ett fett gevär mitt i skogen. Tack till min lyckliga stjärna för att jag just i detta tillfället möter en barnfamilj på cykel. Kroppsbyggaren såg lite snopen ut och jag fortsatte min löprunda.

I alla fall så var det varmt att springa idag. Förut brukade jag gilla att springa i värme men nu var det bara enormt jobbigt och jag fick nästan lust att hoppa i ån. Jag fortsatte i alla fall sega mig igenom mina intervaller och tyckte efteråt att det gick skit. Men ser jag till tiden så kan det inte vara så enormt kasst ändå. Jag sprang 5 km på 29 minuter ungefär. När jag sprang en vanlig runda i förra veckan så sprang jag 5 km på 28 minuter. Idag gick jag även vid några tillfällen, det innebär att jag måste hållit rätt bra tempo på de snabba avsnitten. Hejja mig!

 

Starstruck eller nåt

Min man tycker jag är lite pinsam, tror jag i alla fall när det kommer till mig och kändisar. Jag blir lite starstruck när jag ser en kändis. Inte så att jag egentligen blir odräglig och efterhängsen men ni vet, man kollar kanske lite extra och funderar på om man ska våga säga hej eller något mer. Oftast blir det inget för jag vill inte störa.

Så jag blir ju lite extra glad när en känd person tagit sig tid att skriva en kommentar i min blogg. Tack Martin Melin =)

Vad han kommenterade, ja, vad tror ni? Och som han säger, jag slipper ju miljoner som tittar i alla fall.

Kan ju passa på att tillägga att Martin har en läsvärd blogg.