Jag är stolt över mig själv. Jag är faktiskt jäkligt stolt över mig själv. Idag har jag genomfört de inledande fysiska testerna som polisen kräver att man klarar av för att gå vidare, och vet ni vad. Jag gjorde det!
Vi var cirka 60-70 stycken mer eller mindre nervösa personer som skulle genomföra testerna i Umeå.
För nio år sedan misslyckades jag med löpningen och detta har hängt med mig sedan dess. Idag skulle jag ta revansch.
Vi fick dela in oss i fyra grupper efter hur fort man springer. Jag valde den grupp som springer 2km på 10 minuter. Vår grupp fick starta. Jag hade runkeeper och musik i öronen och tänkte att nu ska jag försöka hålla ett bra tempo. Jag sprang första varvet (400 meter) på 1:45 och kände mig bra i kroppen. Ville ha någon jämn löpare att ligga bakom men kände mig stark och gick själv upp i täten och höll ett jämnt tempo ända in i mål. Tiden slutade på 9:50, alltså 25 sekunder till godo. Känslan går inte att beskriva.

Två grymt nöjda tjejer efter löpningen. Jag fick dessutom ha mitt lyckonummer.
Efter löpning väntade lyft av 77 kg tung docka samt att släpa denna 15 meter. Detta var inga problem och inget jag oroat mig över heller.
Harres test med kullerbytta och hopp över hinder kom därefter och det gick också jättebra. Klarade det på 14 sekunder. Två sekunder tillgodo.
Sen var alla tvungen att genomföra simning samt livrädda en docka från 2 meters djup. Jag dök i och kände hur mina bikinitrosor plötsligt satt vid knävecken. Fick försöka krångla på mig dessa samtidigt som jag visade att jag kunde simma. Det gick vägen och jag är godkänd på alla moment.
Av 7700 sökande valdes de mest konkurrenskraftiga till fystesterna, 1992 stycken. Cirka 10% kommer aldrig till testerna och cirka 10% klarar dem ej. 900 blir kallade till vidare tester och psykologsamtal och ca 300 antas till utbildningen.

Sådär. Jag är nöjd!