Minnen – [el:sklingen]

Ett år av många att komma

Är du fri nu?
Har du fått din ro och vila?

Det går inte en dag utan att du finns i mina tankar. Jag undrar om vi någonsin kommer mötas igen. Om våra vägar är tänkta att korsas igen. Eller kanske så finns du vid min sida och följer varje steg jag tar. Jag hoppas att du vet vad livet fört med sig för oss och att du vet att du alltid finns med i varje andetag i varje hjärtslag.

I våra sista samtal upprepade du ofta, ”var inte ledsen Annah”, ”var inte ledsen när jag inte längre är kvar”. Jag är tacksam för alla år vi fick tillsammans, jag är tacksam att du är min pappa. Du kommer alltid vara min pappa och du kommer alltid, så länge jag finns att vara kvar inom mig. För i minnet lever du fortfarande och det är en liten tröst i den eviga sorgen som tagit en permanent plats i hjärtat.

Årsdagen för när våra vägar skildes åt gör lite extra ont, som en påminnelse om att vår stund på jorden inte är evig. Att de vi älskar är oss till låns. Men kärleken är evig och kärleken lever med mig nu och till evigheten. Jag älskar dig pappa, jag saknar dig nu och till mitt hjärta slutar slå.

Mitt smultronställe

När jag var barn älskade jag somrarna på landet, när jag var tonåring hatade jag att vi skulle åka dit. Som vuxen saknar jag det enormt och idag, nio år efter att det såldes till en helt underbar person var vi och hälsade på i mitt smultronställe igen.

Att återigen komma till landet efter alla år var underbart. Mycket har hänt under åren men känslan, lugnet och kärleken har verkligen bestått. Egentligen är det mäktigt vilken kraft en plats kan ha på hela ens person.

Nuvarande ägaren som tyvärr måste sälja paradiset är en person jag kände direkt för. Så härlig och genuin och jag hoppas det är början på en ny vänskap. Det känns fint att ha landet gemensamt för hon vet precis vilka känslor det ger.

Hon berättade att bekanta till henne hört vår förra hund Emmy tassa runt i huset och att det även finns andra andar där. Stället är magiskt och jag tvekar inte en stund på att Emmys och morfars själar fortfarande finns där. Det är paradiset.

Barndomsvänner

Idag var jag på lunch med en barndomsvän, Maria som för övrigt skriver tänkvärda och fyndiga inlägg om livet som småbarnsmamma. Maria och jag lärde känna varandra i fyran när vi började i samma klass och höll ihop rätt mycket till och med högstadiet. På gymnasiet började vi olika skolor och tappade kontakten men sedan Maria kom tillbaka till stan så har vi träffats några få gånger för lunch eller sprungit på varandra på husvisningar exempelvis.

Det är så lätt med barndomsvänner, att umgås och prata och intressant att höra hur livet blivit. Jag hoppas verkligen att vi fortsätter ha kontakt och träffas. Jag har ju dessutom lovat Maria att hon är bjuden på den enda fest jag ska ha i år enligt ett slumpat nyårslöfte.

Årskrönika på rim – 2011

Nu är det dags igen att skriva
att sammanfatta året utan att överdriva

I januari fortsatte vi som hållbar familj
Höll koll på pengarna och planerade maten, bland annat med vanilj

Februari var första månaden jag provade menskoppen
Efter ett tag tycker jag verkligen att den blivit toppen
Snuva i höften fick vår dotter känna av
Och vi sa nej till direktreklam rentav

I mars hade vi vattkoppor i vårt hus
och jag trampade elcykel över smågrus

April blev en tyst månad där fokus låg på att hitta rätt
Jag bakde lchf-kaka och på pengar satte sprätt

Det blev maj även i år
och kossorna släpptes fria när det var vår

I juni hoppade jag studsmatta för glatta livet
Jag hittade ett nytt träningsställe med rätta drivet

Juli inleds med love love love av alla de slag
och strax därefter fylls vi med sorg när en man gör sin egen lag.

Augusti är månaden då jag äntligen hälsar på i Dalsland hos min bror
vi åker till Dalhalla och tillsammans med Salem vi gnor.

I september provar jag på rockring och får blåmärken
Men jag behöver även vila på grund av värken.

I oktober är vi två som fyller år
Jag utmanar mig själv för att jag då bättre mår.

I mörka november är det äntligen fest
Med goa tjejer som helt enkelt är världsbäst.
Jag går på hälsomässa
och försöker tider pressa.

Till slut tar december så skruv
Jag blir nästan blåst, men kommer på en tjuv

Lyckligtvis slutar sagan bra
och nu ska jag vidare till 2012 dra.

Liten tjuvtitt

Håller som bäst på att göra klart det sista på nästa års almanacka. Ute i god tid som vanligt.

Juli som även är lilltjejens födelsedagsmånad kommer bli som ovan. Jag tycker det är roligt att använda de bilder som jag tagit under året till nästkommande års almanacka. Då minns man lite extra alla underbara stunder. I år ska jag prova att beställa almanacka från fujidirekt. Har hört både ros och ris och tänkte bilda mig en egen uppfattning nu. Gillade i alla fall storleken och designen på almanackan.

Ett ögonblick

Året var 1998, jag passerade vakten och gick den långa vägen till kasernen. Även att vägen var lång gick jag med lätta steg. Jag hade klarat det…

Nästkommande morgon hade vi uppställning och avlämning till befälen. Det var min tur att ha koll på att alla var på plats och lämna av. Jag beordrade givakt och rapporterade till befälen. Befälen frågade då -Hur gick det? Och jag kunde nöjt inför hela gruppen svara att -Det gick bra. Jag fick körkort.

En annan lång väg att gå

PS

Photoshop på nya datorn dröjer så än så länge kan jag inte lägga in så mycket nya bilder här. Därför har jag satt mig ner och tittat på gamla hemsidor jag haft och vad jag skrivit om eller bilder jag tagit genom åren vid denna tidpunkt.

Den 19 februari 2003 på en av alla härliga promenader i Karlskrona skärgård. Är det något jag saknar med Karlskrona så är det alla underbara promenadstråk.

Nova lite yngre 2003

Den 20 februari 2004 bodde vi fortfarande nere i Karlskrona och jag åkte en tur till Kalmar för att hälsa på Josefina.

Kalmar

Josefina o Amex

Den 20 Februari 2005 var jag tillbaka i Gävle och skrev följande inlägg.

Igår såg jag en del av Lilja 4-ever. Jag har inte sett den förut men det jag såg blev jag väldigt berörd av. Jag fastnade för det som den lilla killen sa till Lilja om att vi lever bara en kort stund på jorden men när vi sen dör är det för evigt. Tänk egentligen vad mycket tid som går åt till att oroa sig, vara nervös, arg etc helt i onödan. Jag undrar hur många gånger jag tänkt att nu ska jag bli en bättre människa och sedan dröjer det bara några dagar innan jag faller tillbaka i samma gamla mönster igen. Fast om jag bara vill, så kan jag.

Tycket det är underbart att de senaste åren är så väldokumenterade för det är verkligen roligt att kunna gå tillbaka och minnas.

Bröllop

I helgen var jag på en av mina bästa vänners bröllop. Vi har känt varandra sedan gymnasiet, tio år i år så det var roligt att få vara en del av brudparets dag. Mannen och jag var värdpar (inte i den bemärkelsen att vi betalade för kalaset) utan vi agerade toastmaster/madame under middagen. Jag var riktigt nervös inför detta men det gick väldigt bra och alla verkade nöjda.

Något som var roligt i samband med bröllopet var att jag följde med dem när de skulle fotograferas med fotografen (som för övrigt tog våra bröllopsbilder också). Det var intressant att se och kunna nyttja lite av hennes idéer och bränna av en del fotografier själv.

Det här blev nog min favoritbild.

Och en bild på ringarna såklart.

Jag har hamnat i en bloggsvacka, vet inte riktigt vad jag ska skriva och datorn lockar inte alltför mycket just nu. Har så mycket annat att hålla ordning på här hemma.

[tags]Bröllop, Foto[/tags]