Året var 1998, jag passerade vakten och gick den långa vägen till kasernen. Även att vägen var lång gick jag med lätta steg. Jag hade klarat det…
Nästkommande morgon hade vi uppställning och avlämning till befälen. Det var min tur att ha koll på att alla var på plats och lämna av. Jag beordrade givakt och rapporterade till befälen. Befälen frågade då -Hur gick det? Och jag kunde nöjt inför hela gruppen svara att -Det gick bra. Jag fick körkort.
En annan lång väg att gå
Blir man någonsin för gammal för att skriva önskelistor?
Pärlörhängen lite större storlek (nickelfria), eltandborste som visar tid och andra finesser, träningskläder nu när jag äntligen kommit igång med träningen (har bara ett ombyte i dagsläget), soffa, presentkort klädaffär och presentkort på face and body center (går alltid hem).
Idag var jag så och vaxade armhålorna. En vecka ungefär sparade jag ut håret och när jag väl gömt rakhyveln så gick det bra. Men det kändes inge vidare att sätta på sig exempelvis linne när jag (förlåt min stereotypa jämförelse) känner mig som en rysk kulstötare under armarna.
I alla fall så hade jag tänkt att två drag så är det klart, men det visar sig att mina hårstrån under armarna kommit till under en smärre tornado för de spretade åt alla möjliga håll vilket innebär att för att få ett så bra resultat som möjligt får man ta det hår som spretar åt samma håll för sig. Första rycket var snabbt över och jag hann knappt reagera på att hon drog. Det gjorde inte så ont faktiskt. Mer ont att vaxa benen i sådana fall. Cirka 7-8 vaxdrag per armhåla blev det och man blev rätt bedövad efter de första dragen. Nu känns det som en babystjärt under armarna, helt underbart och jag hoppas verkligen att det håller i sig ett litet tag i alla fall. Hår har ju en tendens att växa i olika faser så en del kan vara på väg ut på en gång, men det kan jag nog hålla efter med pincett.
Direkt efter en vaxning kan man bli lite irriterad. Jag blödde till och med lite, men det slutade lika fort som det uppkom och jag tror det kommer se icke irriterat ut imorgon. Sen att jag är skrynklig som en livmoder går inte att göra så mycket åt.
Kanske ska tillägga att jag redan bokat nästa vaxtid så jag kommer absolut att göra om det!
När jag bodde i Chicago under mitt år som au pair kom jag i kontakt med en salong där man kunde göra det mesta inom skönhet. Bland annat klippte jag håret och vaxade benen där. De frågade även om jag ville prova på att vaxa mig under armarna, men jag kände att jag behövde fundera ett tag på detta. Nu, såhär tio år senare så har jag faktiskt bokat en tid för att vaxa mig under armarna, fast inte i Chicago såklart.. blir ju lite väl långt och dyrt att åka. Men nästa vecka ska jag prova på detta men vet ni hur svårt det är att inte raka sig under armarna när man är van att göra detta varje dag. Jag har blivit tvungen att gömma hyveln för att jag inte av ren vana ska raka mig varje gång jag duschar. Nu hoppas jag bara att det ska vara tillräckligt långt för att gå att vaxa nästa vecka. Det vore ju dödens om det är för kort. Då har jag sparat det helt i onödan i en vecka…
När jag föddes fick jag namnet Anna, fint och vanligt… Tyckte det var lite trist att så många hette likadant så 1997 ändrade jag stavningen på namnet och lade till ett högfärds-H som någon snillrik man uttryckte det. När jag ändrade stavningen på mitt namn var det 36 stycken som stavade Annah med just h på slutet. Idag har 62 stycken namnet som tilltalsnamn mot 112 927 som stavar på det gamla hederliga sättet. Jag har alltid önskat lite mer ovanliga namn till mina barn utan att för den sakens skull ge dem namn som de skulle skämmas för eller liknande.
Idag såg jag att namnstatistiken för 2009 äntligen kommit ut hos scb och kunde därmed få fram att Lykke-Lie är ensam i Sverige om sitt namn.
Sitter och rensar en hårddisk på bilder och andra filer som jag samlat på mig genom åren. Jätteroligt att kolla på gamla bilder, mindre skoj att inse att jag faktiskt börjar se gammal ut. Upptäckte dessutom att jag klippt mig kort ett antal gånger förut, fast det såg lite bättre ut då. Just nu fungerar min korta frisyr mindre bra och jag orkar inte hålla på och piffa.
2002 med en kort frisyr och lite slingor. Måste växt ut rätt fort för ett år senare var det page ungefär och jag såg riktigt festlig ut med rosa typ överallt. Till 2004 hade jag skaffat en extern blixt till min dåvarande kamera. Eftersom jag inte hade några söta barn att fota på den tiden ställde jag ofta själv upp som fotograf och modell.
Det var när jag såg bilder från förra året som jag insåg att jag är inte purung längre. Hur ska det bli om ytterligare några år. Jag vill verkligen inte bli gammal och rynkig. Kanske börjar bli dags att boka in den där ansiktsbehandlingen så jag blir av med diverse maskar och annat som verkar trivas på en.
Idag ringde det en kvinna som undrade om jag ville ställa upp som modell i ett reportage i tidningen Mama. Ja, det kan ju vara skoj tänkte jag och undrade om hon kunde berätta mer. När hon sedan presenterade reportaget och att jag skulle vara toppless fattade jag ett snabbt beslut och tackade därmed nej. Det känns inte riktigt förenligt att visa mig toppless för hela Sveriges befolkning och sedan arbeta med myndighetsutövning. Det är ju säkert sådant som dras upp om jag skulle få för mig att bli politiker eller liknande i framtiden. Men det var ju i alla fall roligt att hon hade mig i åtanke.