Se där! En modeblogg. Dagens outfit blev väldigt mycket H&M insåg jag när jag började granska vad jag har på mig. Stickad tröja, svart ribbat linne och stuprörsjeans kommer från H&M. Klocka från Gant och det fina halsbandet med barnens namn har jag fått av en mycket god vän.
That’s about it. Blir inte så mycket mer modeblogg än såhär.
Måste i alla fall tillägga dagens bästa besked… mannen har fått jobb! Känns verkligen toppen.
Förra söndagen började jag känna mig krasslig. På måndagen hade jag feber och var sjuk. Kände mig bättre på tisdagen, gick och jobbade och jobbade även på onsdagen fast då fick jag gå hem tidigare eftersom jag misstänkte att jag hade feber. Väl hemma stannade tempen på 38,7 grader. Troligtvis har jag haft feber till och från sedan i söndags för vid vissa tillfällen har jag känt mig yr och på natten har jag ibland vaknat alldeles plaskblöt. Det måste vara bland det mest osköna som finns, att vakna mitt i natten och känna att man är alldeles blöt av svett.
Igår hade jag också feber, närmare 39 grader och jag orkade således inte med så mycket. Gick runt i morgonrock hela dagen. Idag känner jag mig faktiskt lite bättre, piggare och febern har äntligen gett med sig. Men det kändes behövligt att stanna hemma från jobbet idag också. Blev en väldigt kort arbetsvecka med bara två dagar.
I helgen planerar vi att införskaffa en ny bilbarnstol till Milton så Lykke-Lie får ta över hans gamla. Dock hade personalen på en barnaffär berättat för mannen att bilbarnstolar har en max livslängd på cirka sju år (om jag inte kommer ihåg fel). Det innebär att vi måste införskaffa en ny till Lykke-Lie snart också för den hon får överta efter storebror är nog cirka sju år. Dyra utgifter!
Som jag skrev tidigare så arbetar jag och mannen tillsammans 160%. Det innebär en hel del pusslande för att få det att gå ihop och överlämningarna brukar bli hej/hej då och sedan kanske vi ses en stund på kvällen eller morgonen. Det skulle inte fungera utan hjälp från mormor och morfar så det är verkligen tacksamt att vi bor grannar med dem.
Det var egentligen inte planerat att vi skulle jobba såhär utan mannen skulle vara föräldraledig och jag jobba heltid men så när jag precis börjat jobba fick mannen erbjudande om annan tjänst och därefter kom nedläggningsbeskedet av Ericsson och då känns det viktigt att mannen kan jobba så mycket som möjligt. Samtidigt som han fann att föräldraledighet endast är överhoppningsbart inom A-kassan om man jobbar mindre än 50%.
Det jobbiga är att vårt samhälle är inte gjort för att båda vill börja jobba tidigare. Förskoleplats erbjuds tidigast från 1 års ålder. Det hade aldrig fungerat att båda jobbar så pass mycket om vi haft vanliga dagtidsjobb men iom att mannen har skiftjobb på Ericsson så fungerar det. Dessutom insåg jag i förra veckan att jag kan tidigast VAB:ba för Lykke-Lie när hon blivit åtta månader.
Det här pusslandet kommer dock bara att pågå under en begränsad tid. Till sommaren senast hoppas jag att det blir lite mer normalt.
Läste just den fängslande artikeln om den lille sonen som blir fastlåst när pappa måste jobba. Tänk er själv att förlora ert ena barn och inte kunna efterlysa det eller få någon hjälp att leta efter det. Sedan även vara tvungen att jobba men inte ha möjlighet att lämna barnet på dagis utan då måste låsa fast det för att vara säker på att inte det barnet också försvinner.
Vad kan jag göra? Om möjligheten fanns skulle jag betala dagis till den lille pojken. Men då vill jag att sådan hjälp går direkt och inte via organisationer som äter upp pengar i administrativa avgifter. 
Bild från ett dagis i Peking som vi besökte i juni 2008.
Det var länge sedan jag studerade på högskolan och nu är jag otroligt sugen på att förkovra mig i något ämne. Eftersom jag studerade på Blekinge Tekniska Högskola brukar jag kika in emellanåt för att se om de har några intressanta kurser och jajamen, det fanns det nu också. Bland annat vore det inte helt dumt att om några år läsa kursen IT-säkerhet för föräldrar. Tycker även det skulle vara intressant att läsa Psykologi i arbetslivet. Fast just för tillfället finns det inte något utrymme för studier. Mannen jobbar heltid och jag 60% och att försöka få ihop det med ett fungerande schema för barnen är pyssligt. Tack och lov finns det snälla morföräldrar som hjälper till.
Vilket chockbesked för alla anställda på Ericson i Gävle. Hela rasket ska läggas ner. Mannen arbetar där sedan 2005 som konsult och drabbas därmed också. Eftersom Gävleborg redan har hög arbetslöshet känns det som att vi kanske får vara beredda på att flytta dit jobben finns. Vi har flertalet gånger diskuterat att söka oss söderöver så kanske att det börjar bli dags nu. Men vi sitter inte i sjön som kanske många andra gör. Jag har jobb (Socialtjänsten med försörjningsstöd) och vi får mer och mer att göra hela tiden, mycket på grund av den politik som förs nu när sjuka tvingas ut i arbete.
Till något helt annat så var jag och klippte håret idag igen. Hann inte riktigt klart sist. Men nu är jag nöjd.
Och såhär kort blev det bak.
På bilden skymtar även vår fn stökiga hall. Är ju som tidigare sagt inte riktigt klara än.
Första dagen på jobbet gick bra. Blev tilldelad nya och gamla ”ärenden” och började skicka ut brev att jag är ny handläggare. Så mycket mer hanns inte med på fyra timmar. Men det kändes skönt att komma ut och vara tillbaka. Känner att jag har mer energi här hemma också, men det kanske avtar med tiden. Är väl ungefär som när man är nyförlöst och energin aldrig tycks ta slut. Sen kommer den där väggen en dag.
I alla fall känns det bra och mannen roddade hus och barn suveränt.
Om något helt annat så köpte jag en kofta på Gina i förra veckan. Hade på mig den en halv dag ungefär innan en knapp plötsligt saknades. Den händige syr säkert fast en ny knapp men jag som alltid ogillat syslöjd och att sy över huvudtaget sitter och samlar kraft till att få byta koftan. Inte borde det väl vara några problem? En knapp ska väl hålla mer än en dag. Eller är det sådant ni skulle acceptera? Jag är väl lite av åsikten att betalar jag för något nytt så vill jag att det ska hålla också. I alla fall längre än en användning.
Dåligt med bilder nu men det mörka mörka vädret gör ju sitt till. Inte så mycket fotoinspiration nu.
Imorgon börjar jag jobba igen. Halvtid första veckan och därefter är det lite beroende på hur det ser ut med jobb för mannen, men minst 50% under december. Jag längtar verkligen efter att jobba och få den intellektuella stimulansen det ger samtidigt som det nog kommer vara lite tungt att vara ifrån lilltösen. Hon är ju bara 4½ månad än! Det känns i alla fall bra att dela föräldraledigheten med mannen och att han också får möjlighet att vara hemma med barnen.
Just nu håller nog de flesta på med julpyntande hemma men själv öppnade jag jullådan idag och stängde den nästan lika fort. Det enda som fick komma upp var en julstjärna, adventsljusstake och sedan tidigare har Milton en tomte på sitt rum och i vardagsrummet har vi vår cooltomte.
När jag gick runt i området på kvällen så känns det rätt hysteriskt med ljus överallt. Tycker det verkar ha blivit mer med ljus och slingor ute de senaste åren. Tycker inte ni också det?
Milton ska i alla fall få en paketkalender i år men än så länge är bara tio dagar kvar och nu börjar jag få lite panik på vad jag ska fylla resten av dagarna med. Hittills har jag gjort några paket med bokstäver och siffror, en pruttkudde och en bil. Vad har ni haft i era paketkalenderar?
Milton till mig i badet: Mamma, du är rätt bra på att sjunga. Varpå jag frågar om pappa då? Nä, inte så bra men han kan ju rita, det kan inte du. Milton har alltid väldigt roligt åt mina teckningar och särskilt mina bilar som ser lite ’tokiga’ ut. Tur mannen är bättre på att rita och att vi kompletterar varandra. Alla kan inte vara bra på allt, men alla är bra på något.
Det är väldigt roligt att lyssna på Milton när han sjunger. Blinka lilla stjärna fortsätter tex med ’frallan lockar du min syn’. Något annat som Milton gör rätt friskt är att lägga till -n eller -en på ord. Exempelvis åker vi inte till IKEA utan IKEAN eller så åker vi till stanen, ska vara stan såklart. Han är duktig på att prata lilla killen. Bubblar ord som bara den och det är helt underbart att lyssna på hans funderingar.
Idag har jag lyssnat på en föreläsning med Thomas Fogdö. Han pratade mycket om att alla kan, men alla kanske inte vill och att förvandla motgång till medgång och medgång till framgång. Vi är rätt snabba på att säga att vi lär oss av våra misstag men vi borde kanske mer ofta än vad vi faktiskt gör lyfta fram vår framgång. Summera våra prestationer för de är ju oftast många fler än våra misstag.
Thomas hade även ett intressant inlägg om ’vinnarskalle’ som kanske mer korrekt borde heta vinnarvilja även om jag nog hellre skulle säga vinnarmentalitet. Men det handlar om att man ska välja tur istället för otur. Han tipsade om en bok av Richard Wiseman ”The Luck Factor” som jag tycker lät intressant. Den presenterar fyra faktorer för tur.
Eller som Ingemar Stenmark sa ”Ju mer jag tränar, desto mer tur har jag”.
Jag älskar mina barn. De är helt underbara och jag är så lyckligt lottad som fått en så fin familj. Men, idag när jag var och hälsade på jobbet så inser jag hur mycket jag saknar att jobba. Jag är inte en person som gillar att skrota runt hemma. Jag vill så gärna göra nytta och utmanas. På jobbet så ställs vi ständigt för nya utmaningar. Nya personer som behöver hjälp på olika sätt. Jag saknar att utvecklas på det sätt som jobbet utvecklar en. Nu behöver jag inte vänta alltför länge på att börja jobba igen. Redan i januari är planen att jag ska återgå till jobbet och mannen kommer vara hemma med barnen. Hur känner ni andra föräldralediga? Saknar ni att jobba?