Att ha, eller inte ha barn

Underbara Ulrica som dagen till ära firar födelsedag gästbloggar idag hos mig. Tusen tack för att du delar med dig och stort grattis på födelsedagen!

Jag skall våga mig på det något kontroversiella ämnet BARN. Att ha – eller inte ha – barn.

Jag blir snart 33 år. Bor i L-u-l-e-å, en norrlandskommun. Kom igen – varför har jag inte barn?! Jag har nog fått den frågan minst hundra gånger. Jag skall våga mig på att förklara det nu, en gång för alla.

Jag har alltid tyckt om barn. Och haft god hand med dem, faktiskt. De gillar mig 😉 Jag har inte haft någon naturlig koppling till små barn eftersom jag är yngst i syskonskaran och nästan yngst i hela släkten. Så det största som hänt mig i barnväg var när syrran fick barn 2002. Jag var då 23. Jag hade en del halvlånga förhållanden bakom mig men vi hade aldrig pratat barn. Däremot kom jag att ÄLSKA min systerson. Det som var oerhört skönt var att syrran lät mig vara med honom hur jag ville; jag provade mig fram och lärde mig själv. Så har hon alltid varit med sina barn.

I slutet av 2003 blev jag själv gravid. Och ville behålla barnet. Hela min kropp skrek BAAAARN. Däremot var inte min dåvarande kille redo. Vårt förhållande var inte redo, och vi gjorde abort. I samma period jobbade jag som personlig assistent till en 5-åring. Jag var med honom på dagis och blev således som en extrafröken där. Jag tog det som förklaring till varför jag ville ha barn – att jag där och då var så van att ha små barn runt mig.

Efter detta svarade jag konstant ”nej, jag vill inte ha barn”. Enklast så. Och det blev en sanning. Jag har inte velat ha barn, alls! Jag älskar mina syskonbarn (har idag fyra underbara syskonbarn ?) och är gärna med dem. Och jag gläds ofantligt med folk som blir gravida eller vill bli gravida. Jag är en sådan som vickar huvudet på sned och säger ”-ååååh” när jag ser ett spädbarn. Jag luktar gärna på dem, håller dem i famnen, är barnvakt, pussar på dem. Men jag har alltid försvaret ”nej, jag vill inte ha barn”. Och jag har stått för det. Jag har KÄNT det. Nej, jag vill inte ha barn. Barn är i vägen, de hämmar min vardag, det är för mycket ansvar, de fängslar mig minst 20 år, jag vill inte gå omkring gravid i nio månader – jag vill ABSOLUT inte vara mammaledig!

Dessutom har jag inte tyckt om folk som inte respekterat mitt beslut. Jag var gift i fem år, hade fast jobb och var frisk – självklart måste man ju ha barn! Eller? Tänk om det var så att jag och min dåvarande man försökte få barn men inte kunde. Tänk om vi gick till fertilitetskliniker och betalade dyra pengar; grät oss till sömns och förbannade orättvisan. Kunde DU veta det? Du som ”klagade” på att jag inte har barn. Att jag är ego. Jag såg inte att mamma var lika med livets fullkomlighet, vilket stör många. 2005 och 2011 gjorde vi abort. 2005 var jag inte redo pga studier & praktik – 2011 hade jag inga direkta ursäkter till att inte behålla det. Men jag fick en panikattack. Kanske första och enda, men det var fruktansvärt.

Och då visste jag. Mannen jag lever med är inte mannen i mitt liv. Jag, som älskar barn, skall inte behöva känna såhär. Få PANIK över tanken på att ha barn med honom. Han som är så bra, har så god hand om barn och är så barnkär. Jo, bra för någon annan. Men uppenbarligen inte för mig.

Nu vacklar jag plötsligt. Tanken på barn skrämmer mig inte längre. Jag vet att åren springer ifrån mig men jag vet också att jag aldrig varit i bättre form (både fysiskt och psykiskt) som jag är nu. Det finns en hel massa människor i världen som fått barn efter 33 års ålder. Visst? Jag har ännu inte gjort allt jag vill i livet men det är väl inte försent även fast man fått barn? Nu skräms jag plötsligt av tanken att jag skall bli fyrtio år och sörja att jag aldrig blev mamma.

Fnulan fnular

Hej, jag heter Fnulan och jag är tjockis!

Ja det är faktiskt sant.. så illa är det! Jag brukar säga, – Jag är inte tjock, jag är bara mycket kvinna!
Så kommer man in här till fina Elsklingens blogg om träning och nyttigheter. Det är liksom inte riktigt jag, men jag kommer tillbaka hit i alla fall, jag är liksom fast i Elsklingens liv, hon med sitt nyttiga liv är inspirerande även för en tjockis som jag. Hon är ju hon, varm och go!

Vem är jag då förutom en tjockis? Jo jag kallar mig Fnulan i bloggisfären och är en halvgalen kärring i sina bästa bloggår. Jag skriver sällan om allvarliga saker förutom om det hänt viktiga saker som till exempel att jag fått städa efter mina lata familjemedlemmar. Jag bjuder gärna på mig själv med en nakendans eller porriga bilder. Bli nu inte rädd för dom är ju så klart fnuliga!

Min läsare skriver ofta till mig; – Men har du gjort en Fnula igen? Och det är så, jag gör ofta tokigheter som att glömma min mamma på gatan mitt i natten eller glömma bort en paket fläskfärs ovanpå ett skåp en månad. Inget konstigt alls, jag bara är sån!

Om ni inte är rädda för att tjockisheten smittar så är ni hjärtligt välkomna in till mig och få i er lite onyttigheter! Jag stannar hos Elsklingen jag och hoppas innerligt att hon en dag kan smitta mig!

Många kramar

Fnulan

www.fnulan.se

New York, here I come

Nu är jag snart på väg. Imorgon förmiddag går tåget mot Arlanda och ja, jag är ju ute i god tid.. Har inte packat än 😉 Så det börjar bli dags att sätta fart.

Ville bara påminna er om att kika in här under tiden jag är borta för bloggen kommer inte att vara helt tyst utan flera underbara personer som jag tycker mycket om kommer fylla den med ord.

Amazonkvinnan

Det kan hända att det dyker upp en mycket stark kvinna här under tiden jag är borta.
Amazonkvinnan kallad.

Amazonkvinnan lever och andas träning. Det har kommit att bli det bästa hon vet, ja nästan som en bästa vän. Men bästa träningsvännen är ju jag så frågan är hur hon ska överleva en hel vecka utan mig. Ni kan väl stötta henne när jag är i fjärran land.

Kommentera mera

Härliga Fnulan skriver om detta med kommentarer.

Jag önskar att folk som besöker min blogg skulle kommentera lite mer för det är det som är halva nöjet med att ha en blogg. Att ha en dialog med de som läser.

Jag tycker inte att man behöver skriva en kommentar på varenda inlägg, men någon gång ibland för att visa att man varit här och gillar eller kanske till och med ogillar det jag skriver. Jag själv försöker svara på de flesta kommentarer, ibland hinner jag inte men jag tycker själv att det är roligt att få svar från bloggägaren som visar att de läst det jag kommenterat.

Underbar helg

Så oerhört härligt att umgås med dig, jag förstår om folk tror vi träffats/umgåtts mycket – för vi bara klickar liksom 🙂 Känns skönt att veta att du finns och jag finns såklart alltid för dig också.

Jag säger det igen, tänk att jag genom min hemsida och bloggande lärt känna så fina människor. Ulrica som jag fått meddelandet ifrån ser jag verkligen som en nära vän. Det är så enkelt att umgås med henne och det är nästan läskigt hur bra vi förstår varandra.

Under helgens festligheter så blandade vi drink tillsammans. Vi gjorde en Berrys rumpa som smakar betydligt mycket godare än namnet ger sken av. Sugen att testa så ska du blanda exempelvis 4 cl Bacardi Razz, lika delar tranbärsjuice och sprite samt en skiva lime.

Bilderna kommer från lite olika håll. Exempelvis kan man se fler bilder hos Madde, Cecilia och Åse. Jag är lite dålig på att fota ibland och de bilder jag faktiskt tog är väl inte så mycket att hänga i julgranen. Hade bara med mig den lilla kompaktkameran.

Tusen tack tjejer för en minnesvärd helg och jag ser fram mot nästa träff!

Bloggträff

Vaknar upp på hotellet efter gårdagens bloggträff som var riktigt trevlig och rolig.
Tycker det är så häftigt att träffa tjejer som man följt genom hemsidor och bloggar under så många år. Det är som att träffa goda vänner som man inte sett på länge.
Men nu ska jag och Ulrica ta en promenad innan frukost.

Bloggdinosaurier

Min första hemsida skapade jag 1999 när jag var au pair i USA för att hålla kontakt med familj och vänner i Sverige. Hemsidan utvecklades och runt 2002 kretsade den mest kring en fyrbent varelse, Nova.

Men tider förändras och 2006 väntade vi vårt första barn – Milton och fokus förflyttades till en växande mage och det lilla liv som kom därefter.

Sen runt 2009 handlade bloggen mestadels om att jonglera vardagen som tvåbarnsmamma när Lykke-Lie kom till världen.

Och nu ligger väl mestadels fokus på träning hälsa kombinerat med familjeliv. Men vad jag skulle komma till är att jag under denna långa resa lärt känna så många underbara personer och i helgen ska jag äntligen träffa några av dem igen. Ska bli så otroligt roligt och jag längtar så mycket efter att ses. Vi är väl lite av bloggdinosaurier som hållt igång på nätet under så lång tid.

Lösenord

Jag har jättesvårt för att komma ihåg lösenord men har några knep jag tänkte dela med mig av såhär i tider när det verkligen är dags att byta lösenord på alla sajter där man är registrerad.

Jag brukar ta en mening som jag lär mig och där jag gör ett lösenord av första bokstaven i varje ord. Exempelvis.

Jag har Handlat 5 gurkor, de var Fina
Lösenordet blir då: JhH5g,dvF

Det är bra att blanda stora och små bokstäver samt siffror och tecken.

Ett annat tips som jag läste på Expressen-chatten var följande.

Tycker det var väldigt smart eftersom man gärna vill ha olika lösenord men det kan vara svårt att komma ihåg femtioelva lösenord.

Dagens uppgift blir att byta lösenord! Hör ni det!

Problem

Bloggen fungerar inte riktigt som jag vill. Eller i alla fall inte kommentarerna och det är ju liksom en väldigt stor del av nöjet med bloggandet. Får inga mail om nya kommentarer och det är problem att svara på kommentarer. Tidigare när jag svarat så har den jag svarat till fått ett mail, men nu ingenting. 🙁 Usch, känns så trist, tappade lusten lite.