Att blogga

Det finns en del bloggare som figurerat flitigt i mediadrevet den senaste tiden. En av dem är blondinbella vars blogg jag var tvungen att spana in. Dock blev jag inte alltför imponerad. Kanske för att som Tobias Persson skriver på expressen att vara ett föredöme för andra tjejer handlar om mer än bara det yttre vilket till största delen blondinbellas blogg handlar om.

Jag tog ju för ett tag sedan upp detta om vad man lämnar ut på en blogg och att det mestadels är det positiva i livet som framhävs. Själv försöker jag ge en nyanserad bild av min vardag men självklart skriver jag inte om de allra djupaste dalarna eller högsta topparna utan mer om det som hamnar däremellan.

Åse skrev till mig att kanske det allra viktigaste är att man är sann i det man skriver och att hur det uppfattas av andra är mindre viktigt. Dock tycker jag att om man väljer att blogga för att ”få upp tjejers dåliga självförtroende och självkänsla” som blondinbella uttryckt att hon gör, bör bloggen nog vara mer nyanserad. Jag tror att det finns många som följer bloggar som kanske själv mår dåligt och har just dålig självkänsla och inte ”förstår” att bakom den perfekta fasaden finns det säkert dalar även för den som skriver en ”picture perfect blogg”.

Själv hoppas jag att jag uppfattas som nyanserad för de som läser här. Kanske i mångt och mycket för att det kan vara skönt att veta att man inte är ensam när allt känns eländigt.

Sen håller jag med Åse, Caroline och många andra som skrev till mig efter det förra inlägget.  Det mest privata delar man allra helst med familj och vänner IRL.

Klippt

Ikväll var det dags att raka håret av Milton igen. Det växer så otroligt fort. Det gick lite bättre att raka av det denna gången än förra.

080308_rakad.jpg

Sitter och tittar på Melodifestivalen. Röstade såklart på Ola. Hoppas han får komma till finalen även om jag inte tror han har chans att vinna där så är det ju inte så dumt att få titta på honom ännu en gång.

Har de senaste dagarna diskuterat med olika personer om hur människor bakom en blogg egentligen är eller hur man framställer sig själv rättare sagt. Det känns lite som att läsa en massa cv:n som alltid ska framhäva det bästa. Det är inte ofta, om en blogg nu inte är inriktad på det, som man får läsa om de tunga dagarna, de jobbiga situationerna eller hur livet förändras både på gott och ont i olika skeden. Jag vet inte om bloggvärlden kan vara lite falsk. Vad tycker och tänker ni? Skapar vi bloggare en slags utopi?