Inskolning

I måndags började inskolningen av Lykke-Lie på dagis. Det är mannen som sköter inskolningen men enligt de rapporter jag fått verkar det fungera bra. Hon har ju en storebror på samma dagis som är mån om sin lillasyster. Imorgon blir första dagen som hon ska äta lunch på dagis. Vi har den senaste månaden eller två låtit henna äta mat själv, det blir VÄLDIGT kladdigt men vi hoppas såklart att det ska ge effekt och börja kladda mindre och mindre. När det gäller att dricka själv har Lykke-Lie knappt aldrig druckit ur pipmugg vilket gett resultat för nu kan hon hålla glas själv och dricka ur dessa.  Tjejen är 13 månader.

Det känns dock lite trist att jag missar dagis så mycket nu när jag jobbar heltid. Det är mannen som lämnar och hämtar och jag kommer aldrig riktigt dit. Funderar dock på att när det är mycket på jobbet, runt månadsskiftet när pengar ska betalas ut, att jobba in lite tid så att jag kan sluta tidigare på fredagar och förhoppningsvis kunna hämta dem någon gång då och då i alla fall.

Andra bullar

Bullar från ugnen

Min mor (fd. hemkunskapslärare) skulle nog bli lite besviken om hon visste att senaste gången jag bakade bullar var några dagar innan Milton föddes. Snart tre år sedan! Jag är ingen bullbakerska, får ångest när jag ska göra degen och att den ska misslyckas även om det faktiskt brukar gå bra för det mesta. Jag är mer för kakor, sockerkakor och självklart kladdkakor. Idag har jag bakat lite chokladsnitt, hur mumsigt som helst att trycka i sig. Men, jag gillar ju bullar också och när jag såg bilderna på bullarna jag gjorde senast så blev jag lite sugen på att ge bullbakandet ett nytt försök. Ska planera in det någon dag framöver.

Imorse lämnade jag en blyg son på dagis. Han har längtat så oerhört efter att få börja dagis igen och så var han så blyg och ville helst gömma sig bakom mamma hela tiden när vi väl kom dit. Antar dock att det släppte så fort jag gått. Hoppas han får en bra dag på dagis och leka av sig med alla dagiskompisar.

Själv ska jag om någon timme åka och handla. När Milton var liten tyckte jag det var jättejobbigt att åka iväg någonstans. Det var så mycket att tänka på och planera. Nu känns det hur lätt som helst att bara ha ett barn med sig. Vad klagade jag på innan liksom? Tänk vad ens referensramar förändras hela tiden och tur är väl det. Ett tecken på att man utvecklas.

[tags]Baka, Bullar, Kakor, Dagis[/tags]