Ena dagen glider jag runt i bästa feststassen på gala och andra dagen så är jag hemma i fulaste myskläderna med en liten sjukling. Det svänger snabbt här i livet. Men någonstans är det vad jag gillar i livet, att det är som en berg och dalbana för då uppskattar man livets smultronstunder lite extra.
Här är en bild på mig tillsammans med vackra Ann. Tror det är Åse som tagit bilden.
Titta, jag fastnade på bild med Ann (klädfabriken.se) och nej, jag har inte börjat blogga på elskling.se utan adressen är fortfarande elsklingen.se
Roligt att vara med i skvallerblaskan, men så mycket skvaller har vi inte att bjuda på.
Det roligaste med mammabloggalan tycker jag är att träffa andra som brinner för att blogga och inspirera, knyta nya kontakter och finna nya bloggare att följa. Det har varit en trevlig helg där jag framförallt umgåtts med mina bloggdinosaurier 😉
Det var lite småkyligt ute men helt underbara omgivningar ute på Haga.Jag är så nöjd med klänningen som kom från Inlovewithfashion. Bältet är gammalt och jag kommer tyvärr inte ihåg vart jag köpt det. Efter fotot togs fick jag underbara smycken från goa Ann på klädfabriken.se som passade perfekt till klänningen.
Innan minglet började så var jag och fick håret fixat, när jag kom tillbaka på rummet trodde jag först att jag gått fel för där var det massor av snygga brudar på mitt rum, men ingen Åse som jag bodde med. Bland annat vinnaren av årets hälso och träningsblogg Lofsan som är grym när det kommer till träning var där. Om jag bodde i Stockholm skulle hon definitivt få vara min PT. Jag visade upp hur snyggt mina fivefingers matchade galaklänningen.
En bild på mig och underbara Malin som dessutom vann i kategorin Årets vardagsmamma. På bilden har jag halsbandet på mig från Ann och även armband som matchade halsbandet.
Jag knäckte extra som fotograf också. Åse ville ha en bild tillsammans med Katrin Z och jag stod och höll i hennes kamera och väntade på att kunna ta en bild. Katrin hade jacka på sig och frågade om hon skulle ta av den. Jag sa: ja, självklart måste du det. (Jag var ju lite ironisk när jag sa det) men Katrin tog av sig jackan och sedan kom det fram att hon trodde jag var fotograf från Expressen. Såhär blev bilden i alla fall. Värsta vimmelfotografen.
Nu har jag även fått boken Dags att bli smal signerad av Katrin. Jag har inte läst den från pärm till pärm utan kikar i den lite till och från och får ibland inspiration till maträtter. Katrin jobbar just nu på sin andra bok, en bakbok som kommer ut till jul. Det finns verkligen mycket åsikter om Katrin och ja, hon går sin egen väg och har ju sin stil, men så hemsk kändes hon inte utan faktiskt rätt trevlig.
Några andra som det var riktigt roligt att äntligen få träffa var Sara och Kaisa som jag ”känt” genom bloggandet sedan många år. Riktigt fina och genuina tjejer med hjärtat på rätt plats. Ni är underbara!
Den som ser vem som gömmer sig i bakgrunden vinner ett smycke =) (Grattis Linda som gissade rätt, visst är det Åse)
Lite mat också, för sådan fick vi även på galan. Till förrätt en sallad, med någon getost kanske och äpple.Jag åt allt utom rädisorna.
Till huvudrätt var det oxfilé, tyvärr lite för välstekt sådan samt potatisbakelse och svart nånting fast den var vit. Den första oxfilén jag fick in, (den på bilden) såg så död ut så jag bad om en ny och kyparen trodde jag skämta först när jag sa att den var död (han tänkte väl att klart den är död, annars skulle den inte ligga i en bit på din tallrik, döh), innan han hajjade att jag tyckte den var lite för välstekt. Fick en ny som såg något mer aptitlig ut i alla fall. Vårt bord var nog lite höjljutt vid galan, men vi hade så otroligt roligt och trevligt tillsammans och lyckades även beställa in mer god sås vid sidan.
Efterrätten gick också ner och det var något pannacottaliknande. När vi ändå är inne på mat så var det roligt att priset till årets mat och bakblogg gick till Lena som jag satt bredvid.
Nä, nu måste jag fortsätta lite här hemma, bland annat packa in mina högerfötter. Men det kommer mera.
Idag var jag på lunch med en barndomsvän, Maria som för övrigt skriver tänkvärda och fyndiga inlägg om livet som småbarnsmamma. Maria och jag lärde känna varandra i fyran när vi började i samma klass och höll ihop rätt mycket till och med högstadiet. På gymnasiet började vi olika skolor och tappade kontakten men sedan Maria kom tillbaka till stan så har vi träffats några få gånger för lunch eller sprungit på varandra på husvisningar exempelvis.
Det är så lätt med barndomsvänner, att umgås och prata och intressant att höra hur livet blivit. Jag hoppas verkligen att vi fortsätter ha kontakt och träffas. Jag har ju dessutom lovat Maria att hon är bjuden på den enda fest jag ska ha i år enligt ett slumpat nyårslöfte.
Så oerhört härligt att umgås med dig, jag förstår om folk tror vi träffats/umgåtts mycket – för vi bara klickar liksom 🙂 Känns skönt att veta att du finns och jag finns såklart alltid för dig också.
Jag säger det igen, tänk att jag genom min hemsida och bloggande lärt känna så fina människor. Ulrica som jag fått meddelandet ifrån ser jag verkligen som en nära vän. Det är så enkelt att umgås med henne och det är nästan läskigt hur bra vi förstår varandra.
Under helgens festligheter så blandade vi drink tillsammans. Vi gjorde en Berrys rumpa som smakar betydligt mycket godare än namnet ger sken av. Sugen att testa så ska du blanda exempelvis 4 cl Bacardi Razz, lika delar tranbärsjuice och sprite samt en skiva lime.
Bilderna kommer från lite olika håll. Exempelvis kan man se fler bilder hos Madde, Cecilia och Åse. Jag är lite dålig på att fota ibland och de bilder jag faktiskt tog är väl inte så mycket att hänga i julgranen. Hade bara med mig den lilla kompaktkameran.
Tusen tack tjejer för en minnesvärd helg och jag ser fram mot nästa träff!