Ibland känns det som kaos hemma, barnen skriker åt än det ena än det andra. Jag själv skriker i hopp om att de bättre ska förstå vad jag menar eller om det är något jag vill att de ska göra/inte göra. Att vara förälder är inte lätt och det finns många gånger jag undrar om jag gör rätt eller om jag förstör mina barn. Men så kommer de, ljusglimtarna som ger hopp om att vi faktiskt är de bästa föräldrarna vi kan vara för våra barn och att det vi pratar om kring vikten av att vara en god person, en medmänniska och att vara snäll mot andra faktiskt får fäste.
Sonen berättar om hur han vill hjälpa andra som inte har samma förutsättningar som han själv. Att det finns de som inte har det lika bra som honom och att man ska vara snäll.
Min sjuåring har förstått hur viktigt det är att vara en god människa och jag kommer fortsätta prata om vikten av att vara det och att vi ska hjälpa dem som inte har samma förutsättningar. Så, tänker jag att vi kan bygga ett fint och omtänksamt samhälle även i framtiden.