Kvitto på föräldraskap

Ibland känns det som kaos hemma, barnen skriker åt än det ena än det andra. Jag själv skriker i hopp om att de bättre ska förstå vad jag menar eller om det är något jag vill att de ska göra/inte göra. Att vara förälder är inte lätt och det finns många gånger jag undrar om jag gör rätt eller om jag förstör mina barn. Men så kommer de, ljusglimtarna som ger hopp om att vi faktiskt är de bästa föräldrarna vi kan vara för våra barn och att det vi pratar om kring vikten av att vara en god person, en medmänniska och att vara snäll mot andra faktiskt får fäste.

Sonen berättar om hur han vill hjälpa andra som inte har samma förutsättningar som han själv. Att det finns de som inte har det lika bra som honom och att man ska vara snäll.

Min sjuåring har förstått hur viktigt det är att vara en god människa och jag kommer fortsätta prata om vikten av att vara det och att vi ska hjälpa dem som inte har samma förutsättningar. Så, tänker jag att vi kan bygga ett fint och omtänksamt samhälle även i framtiden.

 

När jag blev mamma

Idag är det sju år sedan jag blev mamma. Min son, min förstfödde fyller år och när jag tittar tillbaka på bilderna från förlossningen så känns det som igår samtidigt som jag inte längre har någon liten bebis utan en stor kille. Vi har en väldigt lugn kille, som är noggrann i det han gör och gärna ser att det ska vara rättvist. En typisk våg som jag själv.

Han håller som bäst på att lära sig läsa och jag tycker det är helt fantastiskt att han nu ska få upptäcka ännu en värld. Han har även börjat spela hockey och jag trodde nog aldrig att jag skulle bli en hockeymamma.

Milton nyfödd

Det är svårt att komma ihåg hur livet var innan barnen, de är en så självklar del av livet och jag verkligen älskar att vara mamma till just Milton och Lykke-Lie. Jag kommer ihåg när vi kom hem med Milton, han satt i babyskyddet i sin lilla bruna björndress och vi ställde in honom på hallgolvet och frågade oss vad vi skulle göra härnäst. Nu hade vi inte längre bara oss själva utan även ett barn att ta hand om men han blev en självklar del av familjen.

Jag älskar att vara mamma till Milton och jag hoppas han får ett fin födelsedag och ett fint år som sjuåring.

Kalas för blivande 6-åring

Phew….

Det är väl ungefär så man känner när 8 barn härjat runt hemma. Ett år kvar tills nästa kalas, eller ja, i sommar kör vi igång med kalas för Lykke-Lie också men då har vi större möjlighet att vara ute. Nästa år ska jag dock i inbjudan skriva att vi kan komma att vara ute vid fint väder. För som dagen idag varit hade det faktiskt varit underbart med krovgrillning och lekar ute i naturen.

Milton ville ha ett spindelmannen kalas och spindelmannen faller rätt bra ihop med halloween och spindlar och spindelväv passar att inreda med.

Tips på lekar vid 6-årskalas är i alla fall:

Snurra flaskan – Alla barnen samlas i ring med de presenter som de har med. En flaska snurras och den person flaskan hamnar på kan lämna över sin present. Jag tycker detta var ett bra sätt att samla barnen på och att alla får uppmärksamhet.

Fruktsallad – Ungefär 3 barn får vara en gemensam frukt. Alla barn ska ha varsin stol förutom ett barn som står i mitten och säger en frukt. Då ska de barn som är denna frukt byta plats med varandra och den som står i mitten försöker ta en av de lediga stolarna. Ibland kan man dock helt enkelt säga fruktsallad och då ska alla barnen byta plats med varandra. Brukar vara uppskattat.

Dansstopp – Ladda spotify med en populär spellista och låt barnen dansa, tills musiken stannar. Detta är mycket uppskattat och man behöver inte ha det som någon tävling att någon åker ut tycker jag.

Skattjakt – Vi skrev ut en karta (eller fem) över området och ritade kryss på olika ställen där nästa ledtråd skulle finnas (i detta fallet en ny karta med ett nytt kryss) Barnen fick komma ut och springa lite och till slut komma fram till skatten (=godiset).

Tog bort sonens nagellack

Imorgon börjar sonen skolan, eller mer korrekt sagt, förskoleklass. Men föreskoleklassen ligger på skolan där han kommer fortsätta i ettan nästa år. I alla fall så hade vi målat sonens naglar för någon vecka sedan men såhär kvällen innan han börjar skolan tog vi bort nagellacket. Anledningen?

För att jag är rädd att om han kommer till skolan med nagellack på sina naglar riskerar han att bli retad/mobbad. Det känns egentligen enormt trist att det ska behöva vara så. Han tycker det har varit roligt att måla naglarna och har haft det flera gånger i sommar.

Men barn kan vara så elaka mot varandra och jag vill inte riskera att han blir retad för att han har nagellack. Till sonen sa vi att det började bli gammalt och var dags att ta bort. Vill inte att han ska hamna i samma fälla om vad som är okej och vad som inte är det.

Vad tycker ni? Gjorde vi rätt som tog bort det?

Älskade barn

Det är helt fantastiskt att från ingenting så har vi två helt underbara individer som är våra barn. Två egna små personer som genom sin existens förgyller våra dagar. Att vi får se dem växa, lära sig nya saker och utvecklas till egna tänkande individer.

När jag ligger bredvid Lykke-Lie på kvällarna och känner hur hon somnar in för natten så kommer en sådan enorm känsla över mig. En känsla som inte går att beskriva för kärleken till mitt barn överstiger allt. Nu ska hon drömma sött och imorgon väntar en ny dag med nya äventyr där min prinsessa ska möta världen. Där min prins så moget funderar på hur allt hänger samman och förbereder sig för resten av livet.

Kärleken är störst av allt. Låt den alltid vinna.

Föräldramöte

I höst börjar sonen föreskoleklass på Prolympia. Det är en friskola med inriktning på idrott och hälsa. Vi känner att det blir lite av en förlängning till det ur och skur dagis förlåt förskola han nu går på.

Idag har vi varit på ett första föräldramöte och det känns riktigt bra. Har varit lite oroliga tidigare (liksom, ska vår lille son börja på en stor skola) men jag tror han kommer trivas och vi med för den delen. Klassen Milton ska gå till kommer heta Chamonix (första reaktionen var hur sjutton det uttalas, andra, hur sjutton det stavas). Tror vi föräldrar får öva lite också. Alla klasser får namn efter gamla OS-städer.

Roligt är också att det i år är första gången det blir en klass med fler tjejer än killar. 13 tjejer och 11 killar, så det är ju ganska jämt ändå. Vi ser i alla fall fram mot hösten och det som väntar.

Antagen

Igår fick vi besked från friskolan vi besökte i förra veckan att Milton är antagen. Blev väldigt glada allihopa. Nu måste vi bara börja fundera hur vi ska lösa det med logistiken att lämna Lykke-Lie på dagis, Milton på skolan och att förhoppningsvis utan större omvägar kunna ta sig till jobbet.