Rutiner – [el:sklingen]

Rutiner ger #bravalnyavanor

Något som jag lärt mig att jag mår bra av är rutiner. Det kan låta så otroligt tråkigt men för måendet är det nog bland det bästa som finns. Jag tror verkligen att vi människor behöver rutiner och att vi mår bättre av det.

Att mina mornar blir bra och lugna hänger mycket ihop med att jag förbereder så mycket jag kan kvällen innan. Jag lägger fram de kläder jag ska ha, kokar ägg till förmiddagsfikat, förbereder matlåda och mellis och lägger fram andra saker som jag behöver med mig dagen efter.

För att skapa bra och hållbara rutiner ska man inte börja med allt på en gång, utan gör en eller två saker i taget, som utmaningen #bravalnyavanor är uppbyggd. Vi fokuserar på några saker varje vecka och försöker få dessa har fungera.

Mindre träning mer #bravalnyavanor

Jag har verkligen dragit ner på träningen. De senaste två veckorna har det varit på en nivå jag inte alls gillar, det har varit alldeles för lite och även om det får mig att stressa mindre så mår jag sämre på andra sätt. Det är så svårt att hitta balansen men jag får just nu ta en dag i taget och försöka göra det bästa av den och se till att jag mår bra.

Jag strävar alltid efter den där balansen, när allt flyter på och man efter en dag känner sig hög för att allt gått så bra. Samtidigt så inser jag att livet är inte så hela tiden. Det kommer vara upp och det kommer vara ner. Emellanåt behöver man dock känna hur alla bitar faller på plats för att fortsätta motiveras.

Jag har i dagarna två inlett med ett glas citronvatten. Efter det är tanken en stunds meditation vilket inte behöver innebära att man ligger på yogamattan och andas, för mig har det varit promenader i skogen med hunden. Det är som balsam och alldeles underbart att njuta av naturen och våren som närmar sig. Det om något ger mig energi.

Jag har även tagit upp löpningen igen nu när min skogsrunda blivit isfri. Har börjat lite lätt med ca 4 km tomtejogg (löpning i riktigt sakta mak) och fokuserar på löpsteg och att ha blicken upp och framåt.

Det har sammanfattningsvis börjat väldigt lugnt med #bravalnyavanor för min del. Delen jag behöver jobba mest med är att -älska mig själv- och inse att jag är bra även om jag går upp lite i vikt ibland.

Mens och semester, ingen vidare kombination

När man åker på semester kan ju ens rutiner bli något ruckade och addera dessutom lite PMS och mens till detta ja, då blir det jobbigt. Nu syftar jag mest på rutiner i samband med träning och kost.

Jag har verkligen försökt att göra bra val och tycker att jag hållit mig relativt bra till detta men ibland har PMS hjärnan talat lite högre än förnuftet och ja, då blev det glass på smultronstället i Söderköping. Till barnens lycka.

Jag har under semestern inte tränat i lika storutsträckning som tidigare. Jag har tagit promenader, några löprundor och armhävningar. Ser fram mot att köra igång mer aktivt hemma igen och även få till ännu bättre kostvanor. Jag har ätit bra men jag har fikat en del och ätit några glassar. Men det är ingekagg planerar att göra till en vanaoch jag känner redan såhär i slutet av mensen att sötsuget gett med sig.

Antagen

Igår fick vi besked från friskolan vi besökte i förra veckan att Milton är antagen. Blev väldigt glada allihopa. Nu måste vi bara börja fundera hur vi ska lösa det med logistiken att lämna Lykke-Lie på dagis, Milton på skolan och att förhoppningsvis utan större omvägar kunna ta sig till jobbet.

Stolt

Sorry om jag tjatar men jag är så stolt över min son Milton. Tre dagar har han klarat nu utan den minsta droppen ens i kalsongerna. Jag ser även på honom hur stolt han är över sig själv, hur glad han blir när han får sätta dit ännu en stjärna på belöningskartan. Dessutom har vi fått honom att äntligen sluta dricka välling ur nappflaska… borde kanske slutat med detta för länge sen men nu äntligen har han övergått till mugg. Ikväll när han satt i soffan med sin mugg och drack välling sa han att det såg ut som han drack kaffe. *gullunge*

Kiss i sängen

Nu behöver jag lite hjälp med tips och idéer från alla mammor och kanske nån pappa där ute. Milton började rätt tidigt att gå på pottan och toaletten och har sedan han var rätt liten gjort nummer 2 på toaletten och säger till när han behöver göra detta. När det gäller nummer 1 däremot verkar inte polletten trilla ner riktigt och det blir lite skvätt i kalsongerna varje dag eller helt nedkissade kläder. Vi försöker att säga till Milton ofta att gå på toaletten men nu börjar vi fundera på om vi sagt till honom för ofta. Milton verkar inte störas så mycket av att han kissar ner sig, inte ens när det är kallt ute. Det är nog mest jag som är känslig och tycker att kissdoften som blir är obehaglig.

Jag tänker att någon gång måste det väl ge sig men det vore tacksamt med lite tips och idéer från andra föräldrar som gått igenom samma sak. Särskilt om ni haft pojkar.

Nöjd

Fotade lite bilder på Lykke-Lie. Vill försöka få lite fina bilder på båda barnen att framkalla och sätta upp i hallen. Tänkte att jag tar en sista bild när jag märkte att hon började bli lite ledsen och trött och jag bara älskar bilden även att hon började gråta.

Lykkeledsen

Funderar på om jag ska göra bilderna i sepia men är lite osäker på vad som är lagom. Gillar sepiafärgade bilder och tror det skulle passa bra i trappen för att fånga upp det bruna som är på trappstegen.

Ibland känner jag mig lite extra stolt över mig själv som tvåbarnsmamma (förutom när jag glömmer hunden då) men ikväll lyckades jag klippa Milton samtidigt som Lykke-Lie var ledsen. Dock tog det därefter en och en halv timme att få Milton att somna eftersom Lykke-Lie då absolut inte hade några planer på det. Så mellan klockan åtta och nio var det halvt kaos här hemma med två skrikande barn, men man klarar mer än man tror och klockan nio sov båda två. Nu är det jag som är trött och med en förkyldning eller kanske den nya influensan på intågande borde jag gå bums i säng.

1 månad

Lykke-Lie 1 månad

Tiden går så fort och hon känns redan så självklar i familjen. Igår blev vår älsklingstös 1 månad. Under första månaden har vi mest försökt lära känna varandra och lära oss förstå vad Lykke-Lie vill med sina skrik och andra ljud. Det går rätt bra förutom att vi kanske misstolkat skrik efter mer mat med att hon har ont i magen. Nu har jag börjat inse att kvällstid är hon en tutthängare som käkar konstant. Inkomster leder till utgifter. Hon bajsar kopiöst mycket. Mer regel än undantag att varje blöja är en bajsblöja. Men hon älskar att ligga på skötbordet och lyssna och titta på vattenkranen som rinner så det blir en mysig stund att byta blöja. Att bada är också en favorit och har hon varit skrikig blir hon lugn som en filbunke så fort hon kommer i vattnet.
Nu börjar hon vara vaken lite mer och utforska sin omgivning. Något direkt leende har hon inte fyrat av än men det är helt underbart att titta på henne när hon sover och bevittna alla miner hon gör och leenden hon omedvetet fyrar av. Någonstans har jag en känsla av att hon är rätt nöjd att vara en del av vår familj och känner sig trygg med oss.
Vår lilla tjej har helt sanslöst många ljud för sig. Hon knorrar, suttar, smackar och suckar nöjt i tid och otid.

1 månad

Lykke-Lie 1 månad

Andra bullar

Bullar från ugnen

Min mor (fd. hemkunskapslärare) skulle nog bli lite besviken om hon visste att senaste gången jag bakade bullar var några dagar innan Milton föddes. Snart tre år sedan! Jag är ingen bullbakerska, får ångest när jag ska göra degen och att den ska misslyckas även om det faktiskt brukar gå bra för det mesta. Jag är mer för kakor, sockerkakor och självklart kladdkakor. Idag har jag bakat lite chokladsnitt, hur mumsigt som helst att trycka i sig. Men, jag gillar ju bullar också och när jag såg bilderna på bullarna jag gjorde senast så blev jag lite sugen på att ge bullbakandet ett nytt försök. Ska planera in det någon dag framöver.

Imorse lämnade jag en blyg son på dagis. Han har längtat så oerhört efter att få börja dagis igen och så var han så blyg och ville helst gömma sig bakom mamma hela tiden när vi väl kom dit. Antar dock att det släppte så fort jag gått. Hoppas han får en bra dag på dagis och leka av sig med alla dagiskompisar.

Själv ska jag om någon timme åka och handla. När Milton var liten tyckte jag det var jättejobbigt att åka iväg någonstans. Det var så mycket att tänka på och planera. Nu känns det hur lätt som helst att bara ha ett barn med sig. Vad klagade jag på innan liksom? Tänk vad ens referensramar förändras hela tiden och tur är väl det. Ett tecken på att man utvecklas.

[tags]Baka, Bullar, Kakor, Dagis[/tags]