Håll tummarna

Lykke-Lie blev sämre idag igen och nu är jag lite orolig över att hon ska bli sjuk (skräcken är öroninflammation, bihåleinflammation). Håll gärna tummarna för att hon håller sig frisk så våra planer i helgen och nästa vecka håller.

Lykkeliten

Nu ska jag packa ett gäng träningskläder. Eftersom jag ska genomföra fem träningspass på lördag gäller det att vara förberedd.

Lite mindre träning, lite mer annat

Med anledningen av hemtentan jag haft i psykologi som jag skrivit på under två månader har jag behövt minska ner träningen en hel del men det är så otroligt härligt att känna att jag trots mindre träning är nöjd med min kropp. Jag har varit lite orolig för att förlora alltför mycket muskler och visst, jag är inte lika stark som för någon månad sedan men jag känner mig fortfarande smidig och sund. Jag äter bra och även om jag inte tränar lika mycket försöker jag alltid få in några promenader i veckan och hemmaträning.

Idag är jag hemma med Lykke-Lie som återigen blivit sjuk. En vanligt förkylning för oss andra blir så mycket jobbigare för henne med astman. Det gör lite ont inombords att se henne kämpa med hostan och inget som hjälper. Hoppas hon är frisk till helgen då hon och Milton ska få vara hos mormor och morfar medan jag och mannen är i storstan.

Lykke-Lie pigg

Sen hoppas jag att lite värme och annan fuktighet ska vara bra för henne och astman.

Hoppas ni alla får en fin dag!

Kramar
Annah

Migrän

Igår hade jag bestämt mig för att jag skulle bli klar med min hemtenta i psykologi. På eftermiddagen var jag och simmade med barnen och jag började redan då känna en ökande huvudvärk. Mannen frågade om vi skulle åka till MAX och äta efter badet vilket jag vresigt tyckte var en bra idé. Varför jag kände mig irriterad kunde jag inte riktigt då förstå. Huvudvärken blev i alla fall sämre och väl hemma kunde jag inte förmå mig att skriva klart den allra sista uppgiften på hemtentan. Istället blev jag illamående och fick inta horisontalläge i soffan. Ville ju väldigt gärna se finalen av Melodifestivalen. Jag brukar klara mig från att kräkas när jag får migrän men denna gången tog illamåendet totalt över.

Efter att vinnaren i Melodifestival korats (Rätt låt vann!) gick jag och la mig och somnade som en stock. Mannen skulle fråga mig något någon timme senare men jag var inte kontaktbar. På morgonen vaknade jag upp och huvudvärken var borta men känslan efter ett migränanfall är lite som att vara bakfull efter en fest.

Migrän är en neurologisk sjukdom som kan drabba vem som helst men den är även ärftlig, exempelvis har både min mormor och mamma migrän. Vanliga faktorer som utlöser migrän är stress, hormonförändringar, vissa livsmedel, för mycket eller för lite sömn, höga ljud och starka dofter, svängningar i temperatur och lufttryck. Förra året när vi flög till Turkiet drabbades jag av ett migränanfall där huvudvärken var så intensiv att jag nästintill trodde jag skulle dö.

Jag har aldrig provat någon medicin mot migrän men känner nu att det är dags, för jag har haft migränanfall allt oftare nu och det är inte alls roligt utan väldigt påfrestande.

Taket i Gävle Teater

Vikten av att vila

Jag är verkligen sjuk. Febern pendlar mellan 38-39 grader och jag känner hur yr jag är hela tiden. Hostan är också riktigt kämpig. Igår fick jag dessutom akuta magsmärtor och kunde endast ta mig fram genom att krypa på golvet. Trodde ett tag att jag skulle dö för smärtan var så outhärdlig. Idag är dessutom lilltjejen sjuk så jag vabbar henne. Hoppas hon håller sig lugn, men eftersom hon också har feber verkar det passa bra att sitta lugnt och titta på barnprogram.

Gällande träning har inga som helst tankar på det utan fokuserar på att vila nu för att orka igen. Har dessutom svårt att äta och känner mig mer tacksam över om jag får i mig något överhuvudtaget.

Igår passade jag på att njuta av ett skumbad. Så skönt det var.

skumbad

Nu skrotar jag runt här hemma i morgonrocken och vilar. Som Paolo Roberto brukar säga, vila är också ett vapen.

Influensa

Har konstaterat att jag hållt mig väldigt frisk senaste tiden. Länge sedan jag var förkyld ens. Skulle inte ha sagt något om det för igårkväll kände jag i halsen att jag var lite tjock och imorse när jag vaknade kunde jag knappt ta mig ur sängen. Febrig och illamående blev jag liggande i sängen hela dagen. Den enda mat jag fått i mig såhär på kvällen var lite turkisk yoghurt med kokos. Hoppas verkligen att jag är bättre till imorgon och orkar med lite mer. Känner mig helt urblåst och trött. Blir hemma en dag imorgon så jag hoppas att jag återfår lite kraft.

Hoppas ni andra förblivit friska, kan bara konstatera att det är många sjuka nu. Barnen har haft endagarsmagsjuka tidigare i veckan så det är väl något sådant jag också fått. Trodde inte jag kunde bli magsjuk för jag kommer inte ens ihåg senast jag var det.

Men nu ska jag sova lite och hoppas på att jag mår bättre imorgon.

Vips

Precis när Lykke-Lie lärt sig säga själv och inte kälv hör vi att hon säger vips och inte visp.

Lykke-Lie

Vi har en hemmadag idag då tösen hade feber igår och nyst ut högar med snor idag. Men då hon är en pigg liten mört blir det nog tillbaka till dagis imorgon.

Själv är jag från idag studerande vid Lunds Universitet där jag läser psykologi. Är det något jag saknat i min beteendevetenskapliga examen är det psykologi så det känns extra roligt att läsa det. Har verkligen saknat att studera och även om det kommer bli en fullproppad vår ser jag fram mot att lära mig nya saker.

Spruta i knät

Idag har jag träffat en läkare och besöket var inbokat sedan ett tag och var inte alls tänkt att handla om mitt knä, men det slutade med att jag fick en kortisonspruta i knät. Av någon anledning har jag just idag fått sådana problem med knät att jag har svårt att gå. Funderar på om det beror på de promenader jag tagit till jobbet tre gånger denna vecka. Men det slog till imorse och knäpper och sprakar betydligt mycket mer än tidigare. Det känns lite som att knät ska hoppa ur led när jag går.

Jag fick i alla fall en kortisonspruta (första gången någonsin) och jag vet inte om det kommer hjälpa men just nu vill jag prova vad som helst. Mitt knä begränsar mig så mycket.

Läkaren sa att mina knäproblem kan bero på att benet är snett (kobent) och att knät känns lite felvänt. Naprapaten har tidigare sagt att min knäskål känns bakvänd. Jag har röntgat knät för något år sedan och det var relativt normalt vad jag förstod. Skulle dock vara intressant med en magnetröntgen men vet inte vad jag ska göra för att få det. Tycker bara det att jag är runt 30 år med en 90-årings knän borde kvalificera mig för en mer grundlig undersökning. Men allt jag får höra är att jag ska träna mer, varför tror jag inte att det är riktigt hela problemet?

När jag ändå var hos läkaren passade jag på att fråga om att få kolla blodvärdet igen och kors i taket. Det var ok. 121 hade det krupit upp till och jag tror det beror på två faktorer. Dels att jag äter blodpudding ungefär en gång i veckan dels att jag inte blöder lika mycket nu även om jag haft ”mens” i cirka sex veckor i sträck nu. Skönt att det var mer normalt. En sak som i alla fall förbättrats med mig.

Brist och låg

Idag var jag och träffade en barnmorska och berättade varför jag vill byta spiral. Hon frågade om jag känt mig trött, haft ont i huvudet och restless legs. Jojomen, det kan jag skriva under på men då det blivit något av ett normaltillstånd så har jag inte reflekterat så mycket över det.

Efter att spiralen var bytt kollade vi blodvärdet som låg på 105, lite lågt så barnmorskan föreslog att jag ska ta järntabletter fram till jul och se om jag märker någon skillnad. Och jag som verkligen hatar att ta tabletter. Men, det kanske kan vara värt att testa. Kanske känner mig piggare. Funderar på om järnbrist kan påverka humöret också.

Idag har jag även varit på massage och det var verkligen behövligt. Jag är så öm i hela kroppen. Stress ligger nog bakom en hel del av smärtan och jag hoppas massagen ska lätta upp lite. Eventuellt att jag provar någon anti-inflammatorisk medicin. Hoppas att det kan hjälpa mig i styrketräningen då jag märkt att jag har problem att lyfta med höger arm som borde vara den arm som är starkare än vänster (eftersom jag är högerhänt).

Ibland önskar jag att jag kunde byta ut allt som är fel med kroppen. Tänk att få ha en kropp som mår bra och inte gör ont.

Liten sjuk

Det är verkligen härligt att bara ta dagen som den kommer och njuta av här och nu.

Ett måste i Turkiet är att första dagen (allra helst) ta en hamam behandling. Huden känns så ren och skön efteråt och brännan sitter mycket bättre. Det är även skönt att inleda semestern med lite massage.

Badat har vi såklart gjort. Mina vattenrädda barn behöver verkligen öva. Hoppas det ska gå att omvända dem.
Tyvärr har Lykke-Lie fått feber på kvällen så vi hoppas en supp gör susen och att hon vaknar pigg imorgon.

20120923-204753.jpg

Återhämtar mig

Usch vilken huvudvärk jag hade på förmiddagen men efter en alvedon, lite egenhändig massage av nacken, värmekudde och vila så började jag så sakteliga på eftermiddagen återuppstå från de däckade och har faktiskt fått lite gjort här hemma. Nu hoppas jag bara att jag inte vaknar på samma sätt imorgon utan att det värsta är över för på tisdag har jag bokat tid hos en kiropraktor. Jag tror att jag har behov av regelbundna besök hos en sådan eftersom knutorna jag har i nacken inte försvinner utan snarare blir värre och värre.

Det var riktigt gott med mat såhär på kvällen. Jag åt köttfärssås med sallad, rivna morötter och en halv avokado. Så gott och fräscht och jag håller mig verkligen mätt. Känns så skönt att inte ha något direkt sötbehov som jag haft tidigare.

Jag funderar faktiskt lite grand på om mitt mående idag har att göra med att jag är lite sötbakis. Igår gjorde jag en browniefudgecheescake som jag längtat efter att göra en hel vecka men ville inte äta något sött förrän på helgen. Jag är dock inte alltför van nu med socker och mjöl och tänker att det kanske blev en liten chock för kroppen eller knoppen. Hur brukar ni som äter lågkolhydratkost reagera när ni äter sötsaker efter uppehåll från detta?