Idag kom snön till Gävle och det är ju trevligt om det vore så att gatorna (och då framförallt cykelvägarna) blev plogade. Ännu trevligare vore det om det inte bara blev snöslask av alltihopa.
Jag är inte sådär alldeles förtjust i att cykla när det är smömodd på gatorna för jag är rädd att ramla. Försöker att tänka att det inte är någon fara om jag skulle ramla, det är ju bara att hoppa upp igen men det är något med att sladda och slira fram som jag ogillar.
Tänkte att om jag hade varit en sumobrottare hade det kanske inte varit lika läskigt att cykla i snömodd, då hade jag ju landat rätt mjukt i alla fall.
Men det känns som hela sumogrejen kanske gör att det blir lite jobbigt att cykla. Försöker då tänka att jag är en elitcyklist som susar fram, för de kan väl cykla i alla väder? Men jag lyckas inte övertyga mig själv helt för i samband med att jag bromsar lite för hårt med lite för hög hastighet så kan jag räkna med att ligga där på marken spretandes åt alla möjliga håll med kroppen.
Jag ser cykelturen till och från jobbet som lite extra vardagsmotion men just nu är jag faktiskt inne på att införskaffa ett busskort för att få vardagen att gå ihop. Vanligtvis tar det mig max 15 minuter att cykla hem. Idag tog den 50 minuter och med ett redan pressat schema för att hämta barn efter jobbet så fungerar det inte.
Snömodd, halt, is och allmänt dåligt vinterväglag är helt enkelt inte min grej.
Milton med mamma. Tröja från Villervalla. 
Utanför vårt sovrumsfönster